Tyvärr stämmer det nog, den misshandlade kvinnan i det här fallet har svagare rättsskydd än en hund!
Mycket har hänt när det gäller misshandel. Förr räknades det som "familjegräl" och ledde inte till några åtgärder från polisens sida. Men på senare år har mycket hänt.
Ett stort problem är alla kvinnor som senare tar tillbaka sin polisanmälan, efter påtryckningar från sin plågoande.
För att komma åt det problemet infördes möjligheten för polisen att dokumentera skadorna och förhöra kvinnan redan på brottsplatsen. Dels är skadorna färska då, dels kan man även dokumentera hur det ser ut i lägenheten (vilket senare kan användas som bevis mot mannen.) Omkullvälta möbler, sönderslagna speglar, sönderrivna kläder, blodfläckar, avrivna hårtussar, utslagna tänder o.s.v. tyder på att hon misshandlats hemma av en närstående. Genom videoförhör på brottsplatsen får kvinnan möjlighet att vittna om det som hänt. Även om kvinnan senare drar tillbaka sin anmälan kan dessa videoförhör användas som bevis i rättegången.
Därigenom kan kvinnan också i bästa fall undkomma "dödsdomen" från mannen. Mannen kan ju inte begära mer än att hon skulle dra tillbaka sin anmälan och förneka det som hänt. På det sättet kan mannen dömas även om kvinnan inte fullföljer sin anmälan.
Det här aktuella fallet känns märkligt. Åtal väcks inte - trots att många vittnesmål från omgivningen finns, trots dokumenterade skador, trots att kvinnan vid utryckning berättat för polisen vad som hänt. Missade de att spela in hennes vittnesmål på brottsplatsen, eller vad är problemet? Även om så var fallet borde väl polisernas vittnesmål vara värt något i rätten?
Jag vet inte vad som egentligen gått snett, men det är helt orimligt att åtal inte kan väckas bara för att kvinnan terroriserats till tystnad!
Det förekommer att människor tar lagen i egna händer och själva sättet stopp för misshandeln (genom att invalidisera eller döda gärningsmannen) eftersom samhället och rättsväsendet inte lyckas skydda de utsatta kvinnorna. Jag tror vi kommer att få ser mer av detta framöver om ingenting görs!
Sverige har fått kritik från Amnesty för att vi inte garanterar kvinnors mänskliga rättigheter. Även om det inte är staten som mördar, torterar och terroriserar kvinnor så har vi ett ansvar för att skydda de kvinnor som blir utsatta för förföljelse av våldsamma män.
Åtskilliga kvinnor och barn befinner sig idag på flykt undan livsfarliga män, för att samhället inte förmått skydda dem. Det är dags att vi tar till oss kritiken från Amnesty och tar krafttag mot detta utbredda våld!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Om hon inte berättar vad som hänt finns det ju inte mycket att göra. Videoinspelade förhör är dock en lysande idé. Tyvärr är det så vanligt att misshandlade kvinnor drar tillbaka sin anmälan att brotten utreds av polisaspiranter (tillsammns med springnotor på bensinstationer)...
Problemet med videoinspelade förhör och åtal utan offrets godkännande är ju dock att offret kan känna sig maktlös inför situationen. Det här nämnda fallet verkar vara typiskt för vad Eva Lundgren kallar för normaliseringsprocessen, begreppet som beskriver hur kvinnor i ett aggresivt förhållande dras ner i en spiral av våld och kränkningar där hon tillslut ser våldet som naturligt och kan rentutav själv bidra till våldet för att slippa ha "knytnäven hängande i luften". När det går så lång att kvinnan själv känner sig delaktig till våldet blir det väldigt mycket svårare att få henne att acceptera att det hon råkat ut för inte är hennes fel, därför är det för polis och rättsväsende oerhört svårt att hjälpa kvinnan i nöd.
Swertinge: Polisen skickar inte aspiranter på något om de inte har hjälp av en erfaren polis. Polisen har också lagt ner enormt mycket på att utbilda polser med kunskaper om hur man ska känna igen just sånna här situationer.
Att hantera "rullnotor" är något som bensinmackarna oftas sköter själva med hjälp utav övervakningsfilmer och vägverkets hemsida som lämnar ut ägarinformation för alla registreringsnummer.
1) Anmälan *kan* aldrig dras tillbaka eftersom det faller under allmänt åtal (vilket innebär att vem som helst kan anmäla brottet oavsett om de själva är drabbade eller inte, samt att polisen alltid tillsätter utredning oavsett).
Det kvinnan gör är att vägra medverka i utredningen.
2) Polisens och åklagarens problem i det här fallet är inte att få reda på vem gärningsmannen är, utan att bevisa att det faktiskt är så i domstolen.
Vägrar kvinnan att säga "han gjorde det" kan försvarsadvokaten få mannen frikänd på mindre än tio minuter, om det inte finns andra vitten eller teknisk bevisning som motbevisar kvinnan när hon säger att mannen är oskyldig.
3) Att omgivningen sätter stopp för aset är en utmärkt metod som ger goda resultat.
Dock bör man vara djäkligt försiktig och få hela bilden klar för sig innan man agerar, eftersom rykten lätt kommer i omlopp, och det är lätt hänt att även fullständigt oskyldiga personer pekas ut som våldsverkare.
Skicka en kommentar