Leta i den här bloggen

lördag 18 augusti 2007

Kärleksband eller biologiska band?

Det är glädjande att man för en gångs skull ser till barnets bästa och inte låter fördomar och heteronormativitet råda.

Medmamman har (jämsides med den biologiska mamman) fungerat som en mor för barnet och barnet ser henne som sin förälder.

Det vore grymt mot barnet att kapa det bandet, bara för att det inte är ett biologiskt band. Det är på samma sätt som med adopterade barn, där adoptivföräldrarna blir "riktiga föräldrar" för barnet.

För ett par år sedan lagstiftade vi om "närståendeadoption" (och all annan adoption) även för homosexuella.

Innan dess kunde hemska situationer uppstå för barnet. Om ett barn levde med två mammor och den biologiska mamman dog, då fanns ingen rätt för "medmamman" att bli vårdnadshavare för barnet. Trots att barnet större delen av sitt liv levt med medmamman och sett henne som förälder!

Detsamma gällde arv. Om medmamman dog fanns ingen automatisk rätt till arv för eventuella barn hon fungerat som förälder åt.

Det behövs ytterligare översyn av lagstiftningen så att alla barn blir garanterade rätten till sina föräldrar.

Ett konkret exempel på ett dilemma med dagens lagstiftning härstammar från tsunamin. I två olika familjer dog de biologiska mammarna till barnen. De båda styvpapporna överlevde dock. Men eftersom de inte var vårdnadshavare för sina styvbarn hade de ingen rätt att fortsätta fungera som föräldrar för dem, trots att barnen levt länge med styvpapporna och såg dem som föräldrar. Dilemmat här var att barnen både förlorade sina mammor och styvpappor. Bara de biologiska papporna fanns kvar.
Det hade varit bättre ur barnens synvinkel att få behålla kontakten både med sina styvpappor och med sina biologiska pappor.

De båda styvpapporna var mycket uppgivna och menade att de skulle ha större chans att adoptera barnen om de två ingick parnterskap(de var inte homosexuella). Som ensamma "styvpappor" var de chanslösa.

Vi måste komma ifrån synen att de biologiska banden är viktigst för barn. Kärleksbanden är betydligt viktigare, både för barn och vuxna.

1 kommentar:

Ms Garbo sa...

Det är märkligt att det kan bli ett problem att ett barn är älskat av "fel" människa...

Det säger en del om vår bild av hur saker ska vara, t.ex. om hur en familj "ska" se ut.