Hillevi(s): Alhem står upp mot hatbrott

fredag 3 augusti 2007

Alhem står upp mot hatbrott

Överåklagare Sven-Erik Alhem har svarat på Mats Tunehags artikel i Svenska dagbladet.

6 kommentarer:

Anna sa...: Du envisas med att inte förstå, för du skriver: "Innebär detta att man inte ska få döma för några andra motiv heller? Är inte det också integritets-kränkande"? Då undersöker ju rättsväsendet hur man tänkte inför dådet."

Man dömer normalt inte "för några motiv". Eller sättare sagt, man gjorde inte det tidigare.

Du tycks ha svårt med logiken och att se vad dina resonemang leder till.
Vid våldsbrott finns ofta hat med som ett motiv, och då talar jag inte enbart om hat mot vissa av lagen skyddade grupper.
Ta den här våldtäktsmannen uppe i norr (var det Umeå?). Han spred ju skräck och terror bland kvinnorna i trakten och det framstår som troligt att kvinnohat fanns med som motiv för hans handlingar. Kvinnorna var förmodligen lika rädda som bögar är när det härjar nån galning som ger sig på dem. Borde det inte då även vara försvårande och falla under hatbrotts-föreskrifterna?

Känslor styr våra handlingar, men det får inte innebära att man låter hjärnan somna in.
Allt fler lagar stiftas för att de är "fina och goda". Man vill väl, men man ägnar inte en tanke åt rättssäkerhet, integritet och konsekvenser som i det här fallet för yttrandefriheten.; 3 augusti 2007 kl. 07:59
Hillevi Larsson sa...: Svar till ulla marianne:
(ytterligare svar finns nedan under inlägget med rubriken "Jag blir mörkrädd!")

Nej, man döms sällan för motiv men motiven får definitivt utredas! Hur ska man annars avgöra om uppsåt fanns? Hur ska man annars skilja mellan en olyckshändelse, dråp och mord?

Problemet med Tunehag är inte bara att han vill avskaffa hatbrott som begrepp (vilket är illa nog) utan även att han vill att polisen ska undvika att utreda eventuella hatbrottsmotiv! Redan utredningen tycker han är kränkande mot gärningsmannen eftersom man då agerar "åsiktpolis" och verkar för "tankeförbud".

Problemet idag är ju i själva verket att hatbrott utreds i ytterst få fall, trots att lagen finns och ska tillämpas.

För övrigt så innebär hatbrottsmotiv inte bara ett motiv. Det innefattar även ett uppsåt som skiljer sig från scenariot när någon blir nedslagen på krogen för att gärningsmannen blivit arg på fyllan eller när gärningsmannen hatar någon som gjort honom personligen illa.

I uppsåtet ligger, liksom vid andra terroristbrott, att sätta skräck i hela samhället. Nazisten vill inte bara döda den bög han knackar ner, han vill döda alla bögar! Han sprider skräck i en hel grupp som ändrar sin livsstil av rädsla och som är livrädda för att själv råka illa ut nästa gång. Hans uppsåt är vidare än den som saknar hatbrottsmotiv. Han vill nämligen skrämma och i förlängningen skada och döda ALLA i den aktuella gruppen.

Du gör liknelsen med våldtäktsmannen i Umeå, den så kallade Hagamannen. Jag tycker du har helt rätt! Hagamannen borde kunna prövas enligt hatbrottsparagrafen. Förutom de kvinnor han gav sig på så spred han skräck bland alla kvinnor i Umeå med omnejd. Det finns mycket som talar för att han drevs av hat mot kvinnor. I ett par av fallen försökte han dessutom döda kvinnorna. Idag står det i hatbrottsparagrafen (förutom regler om hatbrott pga sexuell läggning, religion, etnisk tillhörighet m.m.) såhär: "eller annan sådan liknande omständighet" Tyvärr räcker inte denna formulering för att sexistiska brott ska innefattas. Jag har i ett par år drivit frågan att även sexistiska brott ska kunna bedömas som hatbrott. (D.v.s. brott som är motiverade av förakt och hat p.g.a. kön.) Kvinnornas skräck är precis som du skriver lika stor som bögarnas när en galning härjar.

När det gäller brott mot folkrätten så ses folkmord och etnisk rensning som särskilt allvarliga brott. Det handlar alltså inte bara om hur många man dödat och uppsåtet. (Uppsåtet är detsamma för de flesta som för krig: att döda.) Men om man propagerar för och deltar i utplånandet av en hel grupp människor, enbart för att de tillhör en viss definierad ras eller folkgrupp - då ses det som extra allvarligt. Det som hände i nazityskland och den etniska rensningen i f.d. Jugoslavien anses därför extra allvarlig.

Även om hatbrott inte är detsamma som etnisk rensning eller folkmord så är mekanismerna desamma. Man ger sig på en hel grupp som man vill terrorisera, skada och helst utplåna från jordens yta. Bara för att de är sig själva. De anses ovärdiga att leva bara för att de råkar ha en viss sexuell läggning, tillhöra "fel" religion eller folkgrupp. Samhället måste markera att dessa brott inte bara är ett hot mot de enskilda som drabbas, utan även den utsatta gruppen och hela samhället. Dessa brott är ett hot mot demokratin!; 3 augusti 2007 kl. 12:20
Anna sa...: “Det är för övrigt ytterst sorgligt att du önskar att lagen mot barnaga aldrig kommit till. Om någon grupp är extra skyddsvärd så är det väl ändå barn!”
“Uppenbarligen räckte inte de misshandelslagar vi hade för att skydda barnen.”

Det är tydligen omöjligt för dig att förstå en logisk tankekedja. Det visar dina kommentarer jag kopierat in ovan. Du tycks tydligen läsa min text som om jag försvarar barnaga.

Du skriver vidare: ” Om denne man kunde sitta och berätta det i TV utan att bli åtalad - hur kan man då mena att den tidens misshandelslagar även skyddade barn mot våld?!”
Det gjorde de, problemet var tillämpningen, och de avspeglade attityderna i samhället.
Du skriver om information: ” Därför är det inte speciellt troligt att denna "information" hade fungerat.”
Så du menar att det var alla straff som utdömdes som påverkade gemene man?

De styrande ville förändra folks attityd till barnaga och man valde att göra det via en lag som egentligen inte behövdes. Det är min övertygelse att det inte var lagen som gjorde att de flesta nu anser att det är helt fel att slå sina barn – utan det var den debatt och den markering som samhällets politiska och intellektuella elit gav uttryck för som förändrade folks attityder.

Sen gräver du vidare på din grop: ” Dock räknar man med att drygt 1% av barnen misshandlas genom grövre våld. Samma procentandel som innan lagen om barnaga kom till.” Vilket ju bara styrker mitt påstående. Det krävdes ingen lag – för gemene man räckte det med attitydförändringar. Lagen har ju tydligen inte påverkat dem som verkligen skulle behöva påverkas. För att komma åt dem krävs det förmodligen bättre utredningsarbete av polisen, alerta åklagare och strängare strafftillämpning.

Sen åter till det frågan egentligen gällde. Du säger att: ”...invandrare (och de som ser utländska ut), judar, homosexuella och muslimer är överrepresenterade som brottsoffer i statistiken.” Jag håller det inte för otroligt att det är så, men har du belägg för påståendet? Jag har som sagt ingen aning, men det är nog troligt, eftersom människor överallt i världen oftare ger sig på ”de andra” de som avviker på nåt sätt. Men detta tragiska uttryck för brister i den mänskliga psykologin motiverar ändå inte att samma handling ska bedömas olika utifrån vilka åsikter folk har.

Du skriver: ” “Men man behöver inte ha agiterat offentligt och uppmanat till mord innan man begår ett hatbrott. Man kan istället ha varit ansluten till nazisterna (vilket är lagligt)och närt ett hat som man hållit inom den närmre bekantskapskretsen utan att för den skull kunna fällas för något uppviglingsbrott.”

Är det här verkligen nåt du kan stå för? Han har ju inte ”spridit skräck”. Hans motiv är inte annorlunda än den som hatar folk i största allmänhet, eller rödhåriga eller kvinnor (där vill du visst få in hatbrottsklausulen). Om nån galning misshandlar mig för att jag är kvinna, eller för mitt blonda hår, eller för min religiösa tro (som jag inte har nån), eller för att jag bara råkar finnas där spelar faktiskt ingen större roll. Det är handlingen i sig som är det verkligt plågsamma för mig. Hur många ben bröt han? På vilket sätt förnedrade han mig? Hur stort var mitt lidande?

Jag tror att om såna som har samma inställning som du får fortsätta att härja (vilket allt tyder på att ni får) då kommer ni en dag att komma till vägs ände och tvingas konstatera att allt faller in under hatbrottsklausulen – eftersom våld mot andra människor präglas av hat, rädsla, förakt och en hel soppa av negativa känslor. Det är att folk tillgriper våld som är problemet – inte folks åsikter.; 3 augusti 2007 kl. 13:23
Unknown sa...: Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.; 4 augusti 2007 kl. 10:08
Unknown sa...: Hillevi har rätt.

Brå har i en undersökning frågat 10 000 skolungdomar hur vanligt det är att de begått eller blivit utsatta för brott på grund av sitt ursprung. Cirka 2,6 procent av eleverna i undersökningen uppger att de har blivit utsatta för våld minst en gång under de senaste tolv månaderna på grund av sitt ursprung (svenskt eller utländskt). Få har dock blivit utsatta flera gånger (0,5 procent). Av eleverna med utländsk bakgrund (född utomlands av utomlands födda föräldrar) hade 6,6 procent blivit utsatta. Motsvarande siffra för elever med svensk bakgrund (född i Sverige av föräldrar födda i Sverige) är 2,2 procent. Samma mönster, men på högre nivåer, går igen när det gäller hot och kränkningar. Majoriteten av händelserna har inträffat på fritiden, till exempel på gatan, disco eller fritidsgård.

Men när det kommer till HTB-personer är statistiken annorlunda, Det är inte ovanligt att en person anmält en förolämpning till polisen, där denne blivit kallad ”bög” eller ”flata” och känner sig kränkt över det. Vart tionde homofobiskt
hatbrott är av denna typ. Av alla HTB-anmälda hatbrott är endast en fjärdedel gällande HTB-personer.

Hatbrott gällande religösa är en ytterst lite andel av den stora hela gruppen anmälare.

Jag tycker det är rätt att visa att det inte är tillåtet, men att skriva om straff beroende på vem man angriper är långt ifrån rätt väg. Det blir en offer-relaterad lagstiftning och tankarna dras inte långt bort från könsrelaterade lagstiftning.
Fanns en tid i sverige då det sågs som ett värre brott om man angrep rika än om man angrep fattiga. Vill vi verkligen ha en liknande utveckling igen?; 4 augusti 2007 kl. 10:19
Hillevi Larsson sa...: Svar till ulla marianne:

Räcker det inte att lagen mot barnaga fått önskad effekt? Jag förstår inte hur du mot den bakgrunden kan önska att lagen aldrig kommit till. Hur kan vi vara säkra på att det hade räckt med den gamla lagstiftningen rörande misshandel? Det var ju just för att de lagarna inte räckte/inte tillämpades som den nya lagen kom till.

Lagen mot barnaga gav mindre utrymme för tolkning än de allmänna misshandelslagarna och blev därför effektivare i kampen mot barnaga! Den tydliggjorde helt enkelt vad som gällde. Problemet tidigare var ju att folk inte räknade barnaga som misshandel. Därav den "dåliga tillämpningen".
Vad är egentligen problemet med att barn fick ett starkare rättsskydd?

Lagar har en normgivande funktion, förutom den rent straffrättsliga.

Lagar avhåller det stora flertalet från att begå brott samtidigt som de påverkar attityderna i samhället. Jämför bara med attityderna till droger i Holland. Det är inte särskilt kontroversiellt att pröva knark där, medan det är det i Sverige.

Sedan finns det, och kommer nog tyvärr alltid finnas, en minoritet som bryter mot lagarna. Oavsett hur hårda straff som utdöms. Mord är förbjudet och kan ge livstids fängelse. Ändå finns det personer som dödar. Betyder det att lagen som förbjuder mord är verkningslös och bör avskaffas? Nej, självklart inte! Vi måste bli bättre på det förebyggande arbetet och återanpassning i samhället, men det hindrar inte att vi på något sätt måste markera från samhällets sida att mord inte accepteras. Det stora flertalet mördar inte eftersom de vet att det är fel och dessutom kan ge ett långt straff. Lagar och attityder går som regel hand i hand.

Eftersom det finns en liten andel som inte avskräcks av lagar är siffran gällande grövre våld oförändrad jämfört med innan lagen om barnaga kom till (de 1% av barnen som utsattes redan innan lagen kom till).För övrigt borde det ha varit lättare att komma åt de fallen redan tidigare, med de allmänna misshandelslagarna. Riktigt grovt våld mot barn var inte accepterat på den tiden heller.

Genom lagen mot barnaga har man radikalt minskat antalet fall av "lättare" misshandel mot barn, och därmed besparat många barn onödigt lidande och själsliga ärr för livet. Tack vare detta bryter man också våldskedjan, där barn lär av sina föräldrar hur de i sin tur ska uppfostra sina barn när de blir föräldrar.

Jag tror lagen har haft en funktion på många sätt. Först och främst förebyggande. De flesta avhåller sig från något de vet är förbjudet, inte minst av rädsla för att åka dit eller för att de påverkats av omgivningens attityder.

Den tidens politiska och intellektuella elit propagerade för ändrade attityder menar du, och det var det som fick folk att ändra sitt beteende.

Men detta gick ju hand i hand. Lagen, den offentliga debatten i samhället och attityderna. Man kan inte särskilja detta!

Det nyligen genomförda rökförbudet på restaurang väckte ett ramaskri först. Rökarna protesterade hejvilt och hotade med att bojkotta alla uteställen. Arbetsgivarna inom restaurangbranchen varnade för en katastrof. De skulle tvingas bomma igen större delen av sina restauranger eftersom lönsamheten skulle gå i botten. Dating-kulturen skulle bli förstörd eftersom raggningsrepliken "Har du eld?" inte skulle kunna tillämpas i baren o.s.v. Till och med var en och annan ickerökare ute i debatten och försvarade rökarnas rätt att få bolma på krogen. Nu är debatten totalt annorlunda. Till och med de flesta rökare har tystnat. Många av dem gillar till och med lagen! Restaurangbranchen har inte heller gått i konkurs. Nu kan man som bonus avnjuta en god middag utan att tvingas utstå rökmoln mitt i maten. På pubar och diskotek slipper man igenmurade ögon, irriterad hals och näsa och fullständigt genompyrda kläder när man kommer hem. (Vilket man även som icke-rökare drabbades av tidigare.) Personalen har nu också fått en radikalt förbättrad arbetsmiljö. Kom inte och säg att enbart offentlig debatt och attitydförändringar skulle ha kunnat åstadkomma detta. Lagen i sig var det som gav offentlig debatt och radikala attitydförändringar!

Om jag återgår till barnaga så är attityderna i Frankrike och England helt annorlunda än i Sverige. Hur kan det komma sig att inte mer har hänt där? De räknas ju som moderna, civiliserade länder. Även där finns ju lagar mot misshandel. Så vad är skillnaden? Jag tror en stor skillnad är lagen mot barnaga i Sverige. Bollen kom i rullning tack vare den lagen och i takt med att attityderna ändrats har också folk ändrat sina metoder för barnuppfostran. I England och Frankrike däremot ses det fortfarande som självklart att aga sina barn. Det ses inte som misshandel.

När det gäller hatbrott så är det självklart en försvårande omständighet (och ett brott i sig)
om man "spridit skräck" innan man begått hatbrott.

Men det kan även röra sig om hatbrott om så inte är fallet. Vad jag vet ägnade t.ex. "Lasermannen", John Ausonius, inte sin tid åt offentlig uppvigling inför sina dåd. Han gick istället helt sonika ut och sköt mörkhyade och mörkhåriga människor (11 mordförsök, varav 1 framgångsrikt) hann han genomföra innan han åkte fast. Orsaken var hans extrema hat mot alla invandrare. Under denna tid var Stockholm förlamat av skräck. Invandrarna och de som såg utländska ut var självklart livrädda eftersom de var de enda han gav sig på. Vem som helst kunde stå på tur nästa gång!

Jag är för övrigt inte alls främmande inför tanken att fler hatbrott erkänns i framtiden. Exempelvis om någon fick för sig att döda överviktiga, funktionshindrade, medlemmar av samma släkt eller familj o.s.v. Genom att förfölja en viss utpekad grupp skapar man mer än ett brottsoffer (även om man bara lyckas döda en person) eftersom även de övriga i gruppen blir traumatiserade och lever i ständig skräck.

Nyligen har lagen ändrats så att kvinnomisshandlare inte bara kan dömas för misshandel av kvinnan utan även för psykisk misshandel av barnen. Även om han inte rör dem fysiskt är det ytterst traumatiskt för ett barn att deras mamma blir misshandlad. Här har man utvidgat brottsoffer-perspektivet. Hatbrottslagstiftningen är inne på samma tankegångar. Ger man sig på en hel grupp kan man dömas hårdare för det eftersom fler brottsoffer skapas. Särskilt om det är en grupp som redan är extra utsatt och förföljd från början.

Avslutningsvis vill jag ge dig rätt i en sak. När det gäller åtgärder för att komma åt grov barnmisshandel nämner du själv några av de saker som måste till: bättre utredningsarbete av polisen, alerta åklagare och strängare strafftillämpning.; 7 augusti 2007 kl. 14:44