Leta i den här bloggen

onsdag 1 augusti 2007

Jag blir mörkrädd!

6.45 imorse debatterade jag mot Mats Tunehag i morgonsoffan på TV 4.

Upprinnelsen var hans debattartikel i Svenska dagbladet igår.

Jag blev mörkrädd när jag läste hans artikel och än mer förfärad när jag hörde hans svada!

Hans värderingar är som ett hopkok mellan religiös förvirring och Sverigedemokraterna.

Hatbrotten mot invandrare, judar, homosexuella och muslimer betraktar han som "myggor". Trots att tusentals sådana brott anmäls varje år, varav åtskilliga med dödlig utgång. Räknar vi in mörkertalet så växer siffran ytterligare.

I Sverige är nynazistiska åsikter och organisationer tillåtna, till skillnad från i t.ex. Tyskland. Men när åsikterna omsätts i handling och resulterar i hot, våld och mord - då reagerar rättsväsendet och åtal kan väckas för hatbrott.
Huvudproblemet är att väldigt få döms för hatbrott. Bara 10% av de anmälda hatbrotten går till domstol och av dessa fälls bara en bråkdel enligt hatbrottsparagrafen. Man kan undra vad Tunehag egentligen är så upprörd över?

Men Tunehag är väldigt upprörd och tycker att rättsväsendet "agerar åsiktspolis" eftersom motiven bakom dessa brott över huvud taget får utredas.

Innebär detta att man inte ska få döma för några andra motiv heller? Är inte det också "integritetskränkande"? Då undersöker ju rättsväsendet hur man tänkte inför dådet.

Det innebär isåfall att en olyckshändelse, dråp och mord jämställs. Om man av misstag kör över någon i trafiken så är det detsamma som när en nynazist medvetet kör över en jude eller bög för att han hatar alla judar och bögar.

Detta innebär inget problem för Mats Tunehag.

Jag undrar vad hans skulle tycka om han själv drabbades. Tänk om en grupp bestämde sig för att de fått nog av kristen homofobi och började köra över den ene kristne fundamentalisten efter den andra. Ulf Ekman, Åke Green, Mats Tunehag o.s.v.

Skulle han då tycka det var bra att man inte fick utreda om det kunde ligga hatbrottsmotiv bakom? Om han fick sin vilja igenom (och hatbrottsmotiv inte utreddes) så skulle dessa dåd kunna avskrivas som olyckshändelser. För visst är det integritetskränkande att utreda gärningsmannens motiv och agera "åsiktspolis".?

Men Mats Tunehag behöver inte oroa sig för detta och det vet han. Hatbrotten riktas nästan uteslutande mot invandrare och mörkhyade, homosexuella, judar och muslimer.

I nazityskland kunde stora dela av folket acceptera förföljelsen, våldet och dödandet så länge hatet riktades mot väl definierade minoriteter. Så länge bara judar, homosexualla och zigenare drabbades så gick man i alla fall själv säker. Dessutom var det ju redan föraktade och utstötta grupper som nazisterna gav sig på. På så sätt blev det lättare för allmänheten att acceptera övergreppen. Så småningom utökades terrorn och alla oliktänkande drabbades. Bara den som var född i "rätt grupp" och levde slaviskt enligt förhållningsreglerna fick leva. Blind lydnad var det enda som accepterades!

Mekanismerna känns tyvärr igen. Särskilt när argumentet "myggor" används om förföljelse av minoriteter. Det är ju "de andra" som utsätts och de är ju så få...

Personer som Mats Tunehag och Jimmie Åkesson må verka rumsrena och sansade. Men de är livsfarliga! De ger legitimitet åt grupper som med hot, våld och mord terroriserar redan utsatta minoriteter

tisdag 31 juli 2007

Obefogad diskriminering

Homosexuella män får inte bli blodgivare, trots att det råder blodbrist.

Logiken i detta är svår att förstå. Det är ju inte den sexuella läggningen i sig som ökar HIV-smittorisken. Det är livsstilen!

En heterosexuell man som träffar många olika sexpartners, alltid har oskyddat sex och gör detta i högriskområden utomlands löper mycket större risk att smittas med HIV än en homosexuell man som har en eller få partners, använder kondom och håller sig inom Sverige.

Med samma logik skulle man säga att bara lesbiska och inte heterosexuella kvinnor fick bli blodgivare. Risken att smittas med HIV är för en lesbisk kvinna nästan obefintlig, oavsett sexuell praktik och antal partners. För en heterosexuell kvinna är risken betydligt större, särskilt om hon har oskyddat sex, träffar många olika partners och gör detta i högriskområden utomlands. Faktiskt är risken att smittas större för en heterosexuell kvinna än för en heterosexull man med motsvarande livsstil. Vid oskyddat samlag förs smittan lättare vidare via kvinnans slemhinnor än via mannens könsorgan. Vid oskyddat analsamlag ökar risken för kvinnan ytterligare.

Vad borde då konsekvensen av detta bli? Att bara lesbiska kvinnor och heterosexuella män tillåts bli blodgivare?

Nej, självklart inte!

Varje fall är ju individuellt och skillnaden mellan individerna är större än mellan grupperna. Människor kan själv, genom sin livsstil, minimera smittorisken. På blodgivare ligger ett särskilt ansvar, så länge de vill fortsätta ge blod. Varför skulle homosexuella manliga blodgivare klara detta sämre än andra?!

Det råder blodbrist och det är bara idiotiskt att inte låta fler bli blodgivare!

Läs även: DN

Förbjud groomning!

Läser att BRIS är överbelastat och kanske måste lägga ner sin verksamhet för att varna barn för "groomare" (d.v.s. pedofiler som söker kontakt med barn via nätet.)

Det vore en stor förlust om så skedde. Men det räcker inte att verksamheten får fortsätta. Groomning måste förbjudas! Det kan inte i första hand vara frivilliga organisationers ansvar att garantera barnens säkerhet på nätet. Det ansvaret ligger på hela samhället!

En pedofil som antastar ett barn verbalt öga mot öga kan dömas för det men inte om samme person antastar barn via nätet. Att bli antastad är i sig ett övergreep! Groomningen kan dessutom resultera i reella övergreep där barn luras till porrfotograferingar mot betalning eller möten med "groomaren".

En lag som förbjuder groomning måste skyndsamt fram så att denna avart kan bekämpas på bred front!

Det är dyrt att vara fattig!

Det här är ytterligare en orättvisa mot låginkomsttagare. En gång fattig alltid fattig, eller?

Det är skrämmande att man låter förutfattade meningar styra hur mycket invalidiserade människor ska få att leva på!

Vi har kommit en bra bit för att bryta den sociala snedrekryteringen och uppmuntra arbetarbarn till högre studier. Men i de här bedömningarna utgår man istället från att barnen kommer att gå samma väg som sina föräldrar. "Rikas barn utbildar sig och får toppjobb, fattigas barn blir arbetslösa eller får lågavlönade jobb", verkar devisen vara.

Ytterligare en orättvisa är att föräldrar med lägre inkomster har svårare att hjälpa barnen ekonomiskt genom livet - dryga ut deras inkomst, fixa lägenhet, inrätta sparkonton i barnens namn o.s.v.

Därför blir det en dubbel smäll för de fattigas familjer när ersättningen till deras trafikskadade barn blir lägre än för andra barn med exakt samma skada. Barn till höginkomsttagare får i genomsnitt 100.000 kronor mer om året och har föräldrar som kan hjälpa dem om ekonomin ändå inte skulle gå ihop. "Till den som haver skola varde givet"

Många barn och ungdomar i Rosengård i Malmö vittnar om att det största problemet är att ingen tror på dem. Istället upplever de att folk ser ner på dem. Folk förväntar sig att de ska misslyckas i skolan, att de ska driva omkring och aldrig komma någon vart i livet. Är deras föräldrar arbetslösa och fattiga förväntas de följa i samma fotspår. Ingen tror att de kan åstadkomma något positivt, och de behandlas därefter.

Det är lätt att fördomar blir till självuppfyllande profetior. Om man diskrimineras och folk ser ner på en, då är det lätt att till slut tro på att man är värdelös och ge upp. Det är svårt att behålla motivationen när man inte får någon uppmuntran från omvärlden!

Det är dags att vi gör upp med ingrodda fördomar och föreställningar om att människors liv är förutbestämda beroende på i vilken familj de råkat födas. Alla barn har samma värde och borde ges samma förutsättningar i livet. Uppenbar diskriminering från samhällets sida är knappast vad barnen behöver!

måndag 30 juli 2007

Sommarnattens leende

Ingmar Bergman är död.

Han blev mest känd för sina tunga, svåra och seriösa dramafilmer.

Men det fanns också en annan sida. Han var även en mästare på komedi. Sommarnattens leende är hans bästa film tycker jag! (tätt följd av Fanny och Alexander)

Läs även: Svd, AB och Expr

Mona kämpar för rättvisa!

För Mona är HBT-frågorna inte nya. Hon har drivit dem länge, även när motvinden var stark. Det gör att hon blir ännu mer trovärdig!

Mycket har hänt genom åren när det gäller HBT-personers rättigheter. Till exempel har hets mot homo-och bisexuella jämställts med andra hatbrott, homosexuella par får ansöka om adoption, sambolagen har blivit könsneutral och lesbiska kvinnor kan bli inseminerade inom den offentliga vården.

Nästa steg är en könsneutral äktenskapslagstiftning!

Här är den största bromsklossen Kristdemokraterna. Det ska bli mycket intressant att se om regeringen kommer till skott med en proposition i frågan, eller om det blir ett riksdagsinitiativ som avgör saken.

När partnerskapslagen infördes fanns inte enighet i den borgerliga regeringen. Det ledde till att socialdemokraterna gjorde ett riksdagsinitiativ och fick med sig en majoritet av ledamöterna.

Om Kd fortsätter att blockera regeringen i äktenskapsfrågan kan det bli en repris av det här! Vi kommer säkert att lyckas även denna gång!

söndag 29 juli 2007

Stress är problemet!

Sömnstörningar har blivit en folksjukdom som sprider sig och kryper ner i åldrarna.

Men roten till det onda är stressen i samhället.

Är det någon som tror att betyg i lägre årskurser och högre krav i skolan löser det problemet? Eller att osäkra villkor i arbetslivet lindrar arbetstagarnas oro för att inte räcka till? Eller att sämre ekonomi botar ångesten hos arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer? Risken är istället att dessa åtgärder får motsatt effekt!

Efersom stressen i samhället blivit en folksjukdom är det dags att ta den på allvar. Först när vi bryr oss om hur människor mår (och inte bara vilka resultat de presterar) kommer vi att minska stressjukdomarna i samhället. Som bonus får vi barn som trivs i skolan, färre sjukskrivna och arbetstagare som utvecklas på jobbet istället för att brytas ner.