Leta i den här bloggen

tisdag 15 december 2009

Svar från Reklamombudsmannen

Har nu fått svar från Reklamombudsmannen angående min anmälan om Könsdiskriminerande reklam. Svaret kom snabbt men man får tydligen räkna med en viss väntetid innan det blir något besked...



Hej,

Reklamombudsmannen har mottagit din anmälan och kommer att behandla ärendet. Handläggningstiden är cirka fyra månader och ditt ärende har diarienummer 0912-273.

Med vänlig hälsning

Jessica Sandqvist, administratör för Reklamombudsmannen


Jungfrugatan 10
114 44 Stockholm
08-662 05 50
j.sandqvist@reklamombudsmannen.org
www.reklamombudsmannen.org

måndag 14 december 2009

Anmälan om könsdiskriminerande reklam till Reklamombudsmannen

Skickade precis denna anmälan:


STRIPPANDE TOMTEFLICKA I BADKAR

Hej!


I dagens Aftonbladet (måndag 14 december 2009) på sidan 25 är en helsidesannons som jag vill anmäla för könsdiskriminerande reklam.

I annonsen marknadsförs bolagsetablering på rekordtid. I centrum finns en stor bild av en ung tjej som sitter i ett badkar. Hon är naken på överkroppen och håller för brösten med händerna. På underkroppen har hon svarta spetsstrumpor som når upp till låren och en svart högklackad sko syns. Det ena benet sträcker hon rakt upp i luften. Hon tittar förföriskt mot betraktaren. På huvudet har hon en tomteluva. Bildtexten lyder i fetstil "Company for Christmas?" och under det med mindre text "Nytt aktiebolag på 4 timmar. Ring 08 4000 6200."

Det finns inget samband mellan det som marknadsförs (bolagsetablering) och bilden på flickan i badkaret. Flickan verkar mest vara ett sexigt blickfång. Kopplingen mellan tomteluvan och texten "Company for christmas?" är krystad och gör att annonsen känns ännu mer förnedrande och objektifierande. Associationerna man får när man ser bilden och läser bildtexten är snabb företagsetablering och snabb sex.

Även om det vore badkaret, underkläderna, skorna eller tomteluvan som var till salu ger bilden olustiga associationer eftersom det ser ut som att även den unga flickan saluförs. Med tanke på att bolagsetablering inte har något över huvud taget med bilden att göra känns det ännu olustigare med denna typ av marknadsföring!


Panlegis group står bakom annonsen (http://se.panlegis.com). Enligt deras hemsida har de säte i Malta.


Vänliga hälsningar

Hillevi Larsson

Svar från Bildt om västsahariska MR-aktivister

Idag svarade Bildt på frågorna om den hungerstrejkande Aminatou Haidars situation.


Svar på fråga 2009/10:237 av Ameer Sachet (s) Marocko och Aminatou Haidar, fråga 2009/2010:241 av Bodil Ceballos (mp) Västsaharisk medborgare i rättsligt vakuum, fråga 2009/2010:266 av Hillevi Larsson (s) Marockos förföljelse av västsahariska MR-aktivister

Ameer Sachet har frågat mig om jag tänker ta upp och driva frågan om Aminatou Haidars rätt att återvända hem till Västsahara som ett villkor för att Marocko ska få behålla sin särskilt gynnade status i relation till EU. Bodil Ceballos har frågat mig om jag avser att föra en diskussion om MR med Marocko i syfte att lyfta frågan om Aminatou Haidar och andra MR-frågor. Hillevi Larsson har frågat mig hur jag avser att agera för att stödja de västsahariska MR-aktivister som nu drabbas av övergrepp från marockanska myndigheter. Jag väljer att svara på de tre frågorna i ett sammanhang.

Låt mig först säga att Sverige prioriterar arbetet för mänskliga rättigheter i kontakterna med Marocko både bilateralt och inom EU:s ram och är pådrivande inom EU på detta område. Vi för också en löpande dialog bilateralt och genom EU med de marockanska myndigheterna om mänskliga rättigheter även i enskilda fall. EU:s vidgade samarbete med Marocko innebär att den politiska dialogen förstärks och frågor som demokrati och mänskliga rättigheter får en än mer central plats i det sammanhanget. EU har en strävan att uppmuntra till fortsatta förbättringar och framsteg samt stödja landets reformsträvanden. Som de facto administrerande makt över Västsahara har Marocko att på samma sätt respektera de mänskliga rättigheterna där, i alla dess aspekter. I samband med mötet den 7 december med associeringsrådet EU-Marocko i Bryssel uppmanade EU-sidan Marocko att upprätthålla skyddet för försvarare av mänskliga rättigheter, i synnerhet de verk¬samma i Västsahara.

Vad gäller de sju MR-aktivister som greps av marockanska myndigheter på Casablanca flygplats den 8 oktober vill jag hänvisa till mitt svar på fråga av Hans Linde (2009/10:102). Vad avser Aminatou Haidar har Sverige som EU-ordförandeland initierat en diskussion i medlems¬kretsen som givit EU-ambassaderna i Rabat uppdraget att följa fallets utveckling. Under mötet med associeringsrådet tog såväl Sverige som EU-kommissionen upp fallet Aminatou Haidar. Stark oro uttrycktes över Haidars situation, bl.a. vad gäller hennes hälsa. Sverige underströk den humanitära aspekten och vikten av att åtgärder vidtogs för att möjliggöra en snabb lösning som innebär att Haidar får återvända till Västsahara. Därtill har ett särskilt ordförandeskapsuttalande gjorts i vilket Marocko uppmanas att uppfylla sina internationella förpliktelser vad avser mänskliga rättigheter och att samarbeta med spanska myndigheter i syfte att finna en positiv lösning på Haidars situation.

Stockholm den 14 december 2009
Carl Bildt

torsdag 10 december 2009

Kära Aminatou Haidar!

Kopia till:
Spanska ambassaden i Stockholm
Marockanska ambassaden i Stockholm
Svenska UD

Vi beundrar din styrka och övertygelse i ditt arbete för västsahariernas mänskliga rättigheter. Med din ickevåldsliga kamp är du en förebild för många av oss, världen över.

Vi vill uttrycka vår oro för den situation du nu befinner dig i. Din hungerstrejk har pågått sedan den 15 november - i protest mot att Marocko i strid mot den Internationella konventionen om politiska och medborgerliga rättigheter nekade dig inresa i det ockuperade Västsahara, ditt hem. Spanien bär också ett ansvar för detta genom att man godtog att du, mot din vilja och utan pass, fördes till Lanzarote. Du har ett enormt civilkurage och detta kommer att behövas även i framtiden.

Du är i en akut situation men, som du säger, detta är inte en isolerad händelse utan ett resultat av marockansk politik i relation till västsahariska människorättsförsvarare. Vi ser med tillfredsställelse att många människor världen över reagerat med upprördhet över de MR-kränkningar du utsatts för. Vi är oroade över den utsatta situation som västsahariska MR-försvarare lever i och att detta inte lett till fler åtgärder från omvärlden.

Våra tankar går också till de andra västsahariska människorättsförsvarare som fängslas, utsätts för kränkningar och hindras i sitt legitima och viktiga arbete. Vår oro angående MR-försvarares säkerhet delas av många. FN:s generalförsamling antog den 17 november 2009 en resolution där man uttryckte en djup oro för att människorättsförsvarare världen över utsätts för hot och hindras i sitt arbete.

Vidare uttrycktes allvarlig oro för att argument angående nationell säkerhet och anti-terroristlagstiftning har använts för att göra människorättsförsvarare till måltavlor. Generalförsamlingen erkände särskilt den utsatta situation som kvinnliga människorättsförsvarare lever i och underströk återigen den viktiga roll människorättsförsvarare spelar för att stärka efterlevandet av de mänskliga rättigheterna.

Vi uppmanar marockanska och spanska myndigheter att omedelbart respektera din rätt att återvända hem.

Vi verkar för att Sverige, som ordförande i EU, i enlighet med EU:s riktlinjer för skydd av MR-försvarare engagerar sig för din rätt att återvända hem.
Vidare uppmanar vi Marocko att säkerställa att FNs deklaration angående människorättsförsvarare respekteras i det ockuperade Västsahara och att människorättsförsvarare tillåts genomföra sina legitima aktiviteter i enlighet med internationell rätt.

Vi uppmanar alla EU-länder att aktivt implementera EU:s riktlinjer för skydd av MR-försvarare genom att följa västsahariska MR-försvarares situation, ha regelbunden kontakt med dem, delta vid rättegångar och ta upp orosmoment med marockanska myndigheter. I dagsläget vill vi uppmärksamma behovet av att besöka Aminatou Haidar på Lanzarote och att ha en beredskap för att delta vid rättegången mot de sju västsahariska MR-försvarare som greps den 8 oktober i år och som kommer att ställas inför militärdomstol.

Vi uppmanar FN att utvidga MINURSOS mandat för att inkludera övervakning och skydd av mänskliga rättigheter alternativt att tillsätta en OHCHR-mission med detta mandat.

Vi hoppas att du mycket snart befinner dig i ditt hem med dina barn!

Varma hälsningar från ledamöter vid Sveriges riksdag

Agneta Berliner, Folkpartiet liberalerna
Anita Brodén, Folkpartiet liberalerna
Ulrika Carlsson, Centerpartiet
Bodil Ceballos, Miljöpartiet de gröna
Ameer Sachet, Socialdemokraterna
Annie Johansson, Centerpartiet
Hillevi Larsson, Socialdemokraterna
Hans Linde, Vänsterpartiet
Anne Ludvigsson, Socialdemokraterna
Kerstin Lundgren, Centerpartiet
Fredrik Malm, Folkpartiet liberalerna
Birgitta Ohlsson, Folkpartiet liberalerna
Eva Selin Lindgren, Centerpartiet

onsdag 2 december 2009

Marockos förföljelse av västsahariska MR-aktivister

Skriftlig fråga till utrikesminister Carl Bildt(m)

På senare tid har Marockos förföljelse av Västsahariska MR-aktivister intensifierats.
Brahim Dahane hindrades utresetillstånd för att hämta ett pris i Sverige för sin kamp för mänskliga rättigheter i Västsahara. Han är fängslad tillsammans med sex andra aktivister som besökt de västsahariska flyktinglägren i Algeriet. För detta ställs de nu inför rätta i militärdomstol åtalade för ”landsförräderi” och riskerar att dömas till dödsstraff. Aminatou Haidar är en annan människorättskämpe som fört en lång och fredlig kamp mot Marockos ockupation av Västsahara och mottagit flera priser för sitt modiga arbete. När hon efter en resa återvände hem hindrades hon från att resa in i Västsahara. Hon blev fråntagen sitt pass och satt på ett plan till Spanien. Sedan den 15 november hungerstrejkar hon nu på Lanzarotes flygplats i protest mot att hon skilts från sina barn och sitt hem.
Marockanska myndigheter attackerar nu systematiskt kända människorättsaktivister, använder grovt våld mot fredliga västsahariska demonstranter och använder sig av tortyr och våldtäkter mot västsaharier som vågar sticka upp. Kontakt med västsaharier kan räcka för att Marocko ska ta till brösttoner. Nu senast utvisades en svensk diplomat just för att hon haft kontakt med västsahariska MR-aktivister.

Hur tänker utrikesministern agera för att stödja de västsahariska MR-aktivister som nu drabbas av övergrepp från marockanska myndigheter?

Hillevi Larsson

lördag 28 november 2009

Fråga till statsministern angående ockerräntor

Riksdagens frågestund 26 november 2009

HILLEVI LARSSON (s):
Fru talman! I krisens och nedskärningarnas spår växer nu överskuldsättningen. Det är alltfler som får betalningsanmärkningar, utmätning av sin egendom och till och med vräkning från sin bostad. Det är även barn som drabbas av detta när föräldrarna drabbas.
Samtidigt finns det låneföretag som skär guld och utnyttjar desperata människor som inte har några pengar. De lånar ut ofta mindre belopp till dem. Men det blir mycket sammantaget om man tar många lån.
Framför allt är det väldigt hög ränta. Det är rena ockerräntor. Det kan vara hundratals eller tusentals procent. Det kallas oftast inte ränta, men i längden får man betala många gånger mer än man lånar.
Är det verkligen rimligt att dessa företag har miljoninkomster, som det faktiskt är fråga om, medan människor hamnar ännu djupare i skuldfällan? Vad tycker regeringen om detta, och vad gör regeringen åt problemet?

Statsminister FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Låt oss konstatera att det finns den här typen av fenomen med sms-lån och allt vad det kallas. I ett läge där räntan är nära nog noll och man på bostadslån knappt betalar någonting har vi fortsatt en del av marknaden som tar mycket bra betalt.
Vi bör vara tydliga och öppna med den informationen. Vi ställer krav på att man ska presentera just effektiv ränta för att komma runt att man kallar det någonting annat. Men det har uppenbart funnits en kundkrets i alla fall.
Det svåra är hur man ska utforma åtgärder mot någonting som är mycket olyckligt och som driver på många människor att hamna i svårigheter. Det är svårt att hitta den avvägningen i lagstiftning eller reglering.
Kan man presentera något som kan fungera har vi varit intresserade av att föra den diskussionen. Det är för övrigt inte bara ett svenskt fenomen. Det har ingått i de diskussioner vi har fört om finanskrisens verkningar.
Jag håller med om att detta är någonting som vi på alla sätt bör uppmärksamma och göra människor vaksamma på. Det finns väsentligt mycket bättre räntealternativ än de som ger effektiva räntesatser på dessa mycket höga nivåer som frågeställaren beskriver.

onsdag 25 november 2009

Kultur i arbetslivet

Svar på interpellation i riksdagen 2009/10:49 om kultur i arbetslivet

Anf. 2 Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):
Herr talman, kära kulturvänner! Eftersom det i dag är min födelsedag hoppas jag att vi blir klara till kl. 16.00.

Gunilla Carlsson i Hisings Backa har frågat mig om jag kommer att verka för att det framgent i Kulturrådet kommer att finnas medel att söka för kultur i arbetslivet på samma nivå som tidigare. Gunilla Carlsson har även frågat om jag är beredd att se till att dessa bidragsmedel inte ska räknas bland de verksamheter som bidragsgivningen ska minska för enligt budgetpropositionen.

Låt mig först förtydliga arbetsgången för de statliga bidragsmedlen. Regeringen har i budgetpropositionen för 2010 föreslagit en minskning av anslaget 1:2 för att frigöra medel till andra satsningar inom kulturområdet, bland annat Skapande skola. För att regeringen ska kunna besluta om detta måste riksdagens beslut om budgetpropositionen först inväntas. Det kommer att ske först i mitten av december.

När det gäller bidragsgivningen inom kulturområdet är det Statens kulturråd som fördelar bidragen. De bidragsmedel som Gunilla Carlsson refererar till ligger under anslaget 1:2, anslagspost 1 som ska användas för insatser för allmän kulturverksamhet och utvecklingsverksamhet. I regleringsbrevet till Statens kulturråd specificeras att anslagsposten bland annat ska användas för en rad olika ändamål, däribland insatser för att främja en bred kulturverksamhet med arbetsplatsen och arbetsgemenskapen som utgångspunkt.

Regeringen har överlåtit till Statens kulturråd att besluta hur de drygt 80 miljoner kronor som finns på anslagsposten ska fördelas mellan de olika angivna ändamålen. Regeringens ambition på sikt är att ytterligare minska detaljstyrningen och att lämna till Kulturrådet att efter övergripande mål för bidragsgivningen bedöma vilka ansökningar som bör beviljas.

Statens kulturråd har i sin bidragsgivning till ändamålet att främja kulturverksamhet med arbetsplatsen som grund prioriterat läsfrämjande insatser. Som Gunilla Carlsson påpekar finns det framgångsrika projekt att visa på inom detta område. Läsfrämjande är också något som regeringen har prioriterat.

Regeringen har en uttrycklig ambition att främja allas möjlighet till kulturupplevelser och bildning. Därför har regeringen satt upp just detta som ett av de nya kulturpolitiska mål som föreslås för riksdagen. Regeringen anser det lämpligast att lämna åt Kulturrådet att bedöma vilka organisationer som bör motta statliga bidrag.

Anf. 3 GUNILLA CARLSSON i Hisings Backa (s):
Herr talman! Jag får väl passa på att gratulera kulturministern på hennes födelsedag. Vi får hoppas att det inte blir debatt hela kvällen för kulturministern. Jag vill också tacka så mycket för svaret. Men jag känner mig inte särskilt lugn i sinnet efter det svar jag fått.

Min fråga gäller det som kulturministern säger om möjligheten att bedriva kulturprojekt ute på arbetsplatserna. Under den tid som den moderata ministern innehaft kulturministerposten har vi sett hur resurserna till just anslagsposten Kultur i arbetslivet har minskat.

Vi vet att den verksamheten är och har varit en bra verksamhet. Ända sedan 1970-talet har medel gått till arbetsplatserna just för att främja människors möjlighet att vara mer delaktiga. Det handlar om en grupp människor som många gånger inte tar del av kulturen och som vi vet kanske har en lite högre tröskel för att själva vara verksamma och gå på teater eller besöka andra kulturverksamheter.

Kulturministern lyfter fram läsfrämjandet. Men ministern har varit med om att se till att bland annat verksamheten med En bok för alla inte fått läggas ned – de har faktiskt lyckats överleva – men väl fått minskas till en mycket liten skala. Utgivningen för vuxna har minskat.

Ambitionen att jobba med kultur för barn och unga är, tycker jag, mycket bra. Men jag ser med oro på att man hela tiden utestänger vuxna från att bli mer delaktiga. Kultur i arbetslivet är en mycket viktig del. Tidigare under den socialdemokratiska regeringen öronmärktes medel till den här verksamheten för att pengarna inte skulle gå till något annat. I stället gällde det att driva på för att få projektverksamhet ute på arbetsplatserna. 10 miljoner avsatte vi i budgeten – öronmärkta pengar för den här verksamheten.

Förra året bestämde sig den borgerliga regeringen för att det här anslaget skulle läggas i den pott med pengar som finns under anslaget 1:2, som kulturministern här lyfte fram. Lena Adelsohn Liljeroth, du sade att det nu finns möjligheter att söka ännu mer pengar än de 10 miljonerna. Men enligt de senaste siffrorna jag sett har 1,7 miljoner gått till anslagsposten Kultur i arbetslivet. Genom att gå från 10 miljoner till 1,7 miljoner har det definitivt inte blivit något plus på det kontot!

Jag tror att tanken med öronmärkta medel var bra. Men det innebär inte att man inte får använda mer. Man får i alla fall inte plocka från de 10 miljonerna och använda de pengarna till någonting annat.

Återigen, kulturministern: Även om man nu i propositionen lägger fram förslag och säger att man vill att fler ska ta del av kulturen räcker inte det. Man måste också ha en politik för det. Det räcker inte med vackra ord. Hur kommer kulturministern att jobba för att se till att fler i de grupper där man inte tar del av kultur – drygt tre miljoner människor finns ute på arbetsplatserna, så det finns en mycket bra grund för att se till att jobba gentemot nämnda grupper ute på deras arbetsplatser – får större möjligheter att vara delaktiga och att ta del av kulturen?

Anf. 4 HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Också jag vill börja med att gratulera kulturministern på hennes födelsedag. I dag här huset jobbar man ju vidare oavsett vad som händer. Jag hoppas dock att ministern får en chans att fira senare i dag, kanske också med lite kultur.

Jag tycker att Kultur i arbetslivet är viktigt. Det finns folkhälsoeffekter med kulturen som kan vara väldigt bra arbetsmiljömässigt, men det är också ett sätt att nå grupper som är svåra att nå med kulturen. Vi kan se att det finns en snedfördelning där framför allt välutbildade tar del av kultur mer än lågutbildade, där kvinnor mer än män tar del av kultur och där äldre tar del av kultur mer än yngre. Yngre och medelålders LO-män nås alltså inte mycket att kulturen. Det är tråkigt både av demokratiskäl – jag tycker nämligen att kulturen är en väldigt viktig del av demokratin – och av folkhälsoskäl samt över huvud taget självklart av kulturskäl. Det har ett värde i sig självt.

Jag har ett konkret exempel från Malmö, som jag kommer ifrån. Där finns ett företag som heter Akzo Nobel, och det är en stor industri. Kvinnor jobbar där, men främst män. Det är en överrepresentation av män, och det är LO-män. De har startat ett arbetsplatsbibliotek. Det kan tyckas som mission impossible att nå dessa män som kanske inte har läst mycket tidigare i sitt liv, men det har slagit väldigt väl ut. Dels finns närheten mellan jobbet och biblioteket – det är ingen sträcka att förflytta sig – och dels är det anställda, det vill säga arbetskamrater, som driver arbetsplatsbiblioteket. Då får man också budbärare bland de egna, och steget blir inte lika långt.

Tyvärr hotas nu detta arbetsplatsbibliotek av nedläggning, och det tycker jag är ett konkret exempel på när man skulle behöva pengar för Kultur i arbetslivet för att rädda sådana här projekt som faktiskt fungerar.

Jag hoppas att regeringen noga utvärderar vad det innebär att man tar bort öronmärkningen. Hittills har anslagen inte nått upp till tidigare nivåer. Jag hoppas att regeringen kan tänka sig att återinföra öronmärkningen om denna utveckling fortsätter. Det är nämligen ett väldigt bra sätt att nå grupper som man annars inte når så lätt, och man ska inte heller underskatta arbetsmiljöeffekterna. Det har kommit forskningsresultat som är rätt så häpnadsväckande för många: Det visade sig att kultur ger lika stor hälsoeffekt som motion.

Det ena ska givetvis inte utesluta det andra, men det är ändå rätt fantastiskt att man kan se att de som är regelbundna kulturutövare lever i genomsnitt tio år längre än dem som inte håller på med kultur. Det tycker jag är intressant med de sjukskrivningstal vi har, förtidspensioneringar och att man i en del fall helt enkelt inte trivs på jobbet. Jag tror att kulturen kan göra mycket. Den kan inte göra hur mycket som helst, men jag tror att den kan bidra väldigt positivt.

Jag hoppas därför att Kultur i arbetslivet inte faller mellan stolarna, för med allmänna bidrag tror jag inte att man når dessa grupper på samma effektiva sätt. Sedan ska vi självklart ha kultur i skolan – det är också ett bra sätt att nå alla, för alla går i skolan – men sedan, när människor kommer ut i arbetslivet, är det viktigt att vi håller fast vid kulturarbetet. Jag hoppas alltså att regeringen tar vara på detta och försöker se till att de positiva projekt som pågår får fortsätta, och gärna att vi får ännu fler.

Anf. 5 CECILIA MAGNUSSON (m):
Herr talman! Även jag får instämma i hyllningskören.

Hillevi Larsson gav goda exempel på vad kultur kan göra i arbetslivet. Jag har positiva erfarenheter från Lilla Edet, som jag kommer ifrån och där man tillverkar bland annat toalettpapper. Man har använt Skådebanan och ett projekt där man tar in kulturutövare i arbetskraften. Man får fantastiska erfarenheter: bättre arbetsmiljö, människor som är gladare på sina arbetsplatser och ett nyväckt kulturintresse. Detta ska självklart uppmuntras.

Det Hillevi Larsson och Gunilla Carlsson dock glömmer är att det bara för att det finns ett statligt bidrag inte är självklart att det blir kultur på arbetsplatsen. Till projekten finns inga statliga bidrag. Skådebanan har visserligen ett statligt bidrag, men det är företagen som betalar för det. Det går alltså att få mycket kultur på arbetsplatsen utan bidrag. Mina frågor till både Hillevi Larsson och Gunilla Carlsson är därför: Varför håller ni så krampaktigt fast vid just det statliga bidraget till Kultur i arbetslivet? Varför kan ni inte lita på att Kulturrådet gör den fördelning som krävs?

Om ni hade läst det senaste årets utnyttjande av bidraget hade ni nämligen sett att det inte är det att Kulturrådet inte vill ge bidragen, utan det är färre ansökningar. Och de ansökningar som kommer in är så dåliga att Kulturrådet har svårt att ge bidrag till alla. Min sista fråga är: Tycker verkligen Gunilla Carlsson och Hillevi Larsson att man ska ge statliga bidrag trots att ansökningarna inte håller måttet?

Anf. 6 Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):
Herr talman! På något sätt är det lite synd att det bara är vi som är besjälade av kulturen och vet vad den betyder för välmåendet som står här. Som Hillevi Larsson också sade lever man faktiskt längre om man ägnar sig åt kultur i olika former. Vi vet det, och det är egentligen kunskap vi skulle behöva sprida till många fler.

För att knyta an till det som Cecilia Magnusson sade har det kommit in färre ansökningar till Kulturrådet. Det är inte så att dessa pengar har försvunnit ut ur kulturbudgeten. Det finns egentligen inget särskilt öronmärkt anslag som heter just Kultur i arbetslivet, däremot till det som har arbetsgemenskapen som grund. Självklart anser jag att det ska vara en liten summa statliga pengar som går till en viss grupp. Jag tycker att det är bra att man stöder olika verksamheter som man kan lära sig av. Det är kunskap som kan spridas över hela arbetsmarknaden.

Vi har i Sverige runt hundra tusen, kanske ett par hundra tusen, arbetsplatser. Vi talar här om en summa som en gång kanske har varit runt 10 miljoner, och de senaste åren har den legat runt 3–4. Det är inte pengar som kan vara så avgörande att vissa grupper helt skulle utestängas från kulturen. Det tycker jag blir en tämligen orimlig slutsats.

Däremot ser jag naturligtvis hur vi under många år har haft denna skeva fördelning där vissa grupper gärna använder sig av kulturen och ser en självklar ingång i all slags kultur, medan andra grupper ser att det finns trösklar. Det är ett jättebekymmer. Det är också därför vi tycker att det är så otroligt viktigt att satsa just på Skapande skola som för barnen blir öppningen och ingången till kultur. De ska känna sig hemma i kulturen, oavsett vilken kultur de så småningom väljer att använda sig av. Man ska använda sig av kulturens olika kreativa uttryck i just skolan.

Jag kan också säga att vi när vi talar om tillgänglighet glömmer studieförbunden. De får drygt 1 ½ miljard och når väldigt många människor. Sedan tycker jag också att det finns många verksamheter, inte minst när det handlar om läsfrämjande, som har kommit i gång via detta stora anslag som ligger på drygt 80 miljoner. Man har haft olika projekt; det har varit vägbibliotek och fackföreningsrörelsens projekt Läs för mig, pappa! Det är alldeles utmärkt. Nu har man testat detta, och det går utmärkt att stödja det på andra sätt. Dessa pengar är inte avgörande för att det ska finnas kultur till alla över hela landet. Däremot kan pengarna säkert användas bättre än i dag.

Anf. 7 GUNILLA CARLSSON i Hisings Backa (s):
Herr talman! Kulturpropositionen ska vi debattera i kammaren den 14 december. Jag har läst igenom den och inte hittat en enda mening där man lyfter fram vikten av Kultur i arbetslivet. Kanske kan kulturministern hjälpa mig att hitta just de orden i propositionen. Jag tycker nämligen att det är bedrövligt att man skriver en kulturproposition och inte med ett enda ord eller en enda rad lyfter fram vikten av kultur ute på våra arbetsplatser.

Precis som kulturministern säger är det en stor andel människor som faktiskt går till arbetet varje dag, och precis som Hillevi lyfter fram är det hälsofrämjande. Vi ser att fler blir delaktiga i samhällsdebatten och också i diskussionerna på våra arbetsplatser.

Man mår bättre om man får ta del av kultur. Det finns en massa pluseffekter av sådana satsningar.

Då tycker jag att 10 miljoner kronor är väldigt lite i en kulturbudget. 10 miljoner är jättemycket pengar för var och en av oss här, men vi vet att dessa pengar som drivmedel ger enormt mycket effekt ute på arbetsplatserna. Tydligheten från politiken, att man menar att det är viktigt att satsa på kultur ute på arbetsplatserna, har betydelse. I propositionen lyfter man inte fram det här över huvud taget.

Kulturrådet jobbar utifrån vad regeringen har för ambitioner på området. Har regeringen inte de här ambitionerna prioriterar man kanske bort det, vilket jag hoppas att Kulturrådet inte gör. Enligt de siffror jag har fått delade man under förra året ut 1,7 miljoner av de projektmedel som fanns. Jag tror att man hade 3 ½ miljon. Det fanns 10 miljoner när den nuvarande regeringen tog över.

Det påverkar hur verksamheterna ser ut på våra arbetsplatser. Jag tror att det påverkar om de fackliga organisationerna, som är en av de organisationer som har drivit på det här, inte söker medel. Varför ska man lägga ned en massa tid och engagemang på att söka pengar när man ändå vet att det inte finns några pengar avsatta?

Däremot har jag hört att det ligger mängder av projektansökningar till projekt som inte har fått några resurser. Cecilia lyfte fram att de är av så dålig kvalitet. Då kan väl Kulturrådet hjälpa till med att skriva projektansökningar på ett sätt som gör att man har möjlighet att få pengar. Det handlar om vad man har för ambition och vilja att få människorna att ta del av kulturen. Man kan hjälpa till lite på traven om man tycker att det är viktigt.

Vägkrogsbibliotek är någonting som kommit under de senaste åren och blivit en succé. Oftast är ljudböckerna, som det många gånger handlar om, utlånade. Det finns inga att få tag på. De har blivit till just för att våra fackliga organisationer såg att här är en grupp, framför allt män, som inte läser böcker och tänkte: Hur kan vi se till att de gör det? Så kom man på att börja jobba med vägkrogsbibliotek, och det har blivit en succé. Jag ser med oro vad som kommer att hända med vägkrogsbiblioteken. Vad händer med våra arbetsplatsbibliotek som vi vet tyvärr är alldeles för få men skulle behöva bli många fler? Engagerade arbetsplatsombud eller bokombud ute på våra arbetsplatser känner sig inte ens sedda i regeringens kulturpolitik. De finns inte nämnda med ett enda ord i propositionen. Det tycker jag är bedrövligt. Hur ser kulturministern på det? Ser hon inte alla dessa människor som är en resurs och som ser till att fler människor tar del av både läsande och annan kulturverksamhet?

Anf. 8 HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Det finns ett ordspråk som heter: Som man ropar får man svar. Det rop som har gått ut är – såsom signalen har uppfattats – att man först har skurit ned på Kultur i arbetslivet, och nu tar man bort det helt. Självklart kan man söka inom den breda ramen från Kulturrådet, men den signal som folk har uppfattat är att det här nedgraderas och nedprioriteras. Jag tror till och med att det finns de som inte vet om att man kan söka inom den breda ramen hos Kulturrådet. Oavsett vilket tycker jag att det är viktigt att regeringen tar sitt ansvar och inte bara skjuter över till Kulturrådet att säga att det är viktigt. Regeringen måste självklart säga att detta är viktigt. Ett bra sätt att göra det är att behålla kultur i arbetslivet.

Nu har regeringen kommit med Skapande skola, och det är ett jättebra initiativ. Det visar vad man borde göra med kulturen inom arbetslivet. Naturligtvis borde man göra likadant och prioritera det här området, öronmärka pengar och visa att det här är viktigt, inte bara sitta och vänta på ansökningar. Man kan göra reklam för det här, ha uppsökande verksamhet och uppmuntra till sökande av pengar.

Det är kanske inte alltid de som har lättast att söka som bäst behöver det utan arbetsplatser där det till exempel är många LO-män, yngre och medelålders, där många inte har den kulturen eller inte är vana vid att läsa, gå på teater och så vidare. Det kanske är just där det är viktigast att det finns kultur. Därför tycker jag att man ska uppmuntra det snarare än bara sitta och vänta in ansökningar som är mer välskrivna från andra håll. Om ansökningen inte är skriven perfekt ska inte vara det som fäller projektet.

Regeringen har kommit med ett initiativ om kultur på recept, och det är någonting som jag har kämpat för i många år. Det finns redan motion på recept, som har fallit väldigt väl ut. Nu är det ett pilotprojekt i Helsingborg där långtidssjuka människor får kulturupplevelser utskrivna på recept, till exempel att du ska gå på teater tre gånger under veckan eller läsa en bok, gå på bio eller göra något annat trevligt. Det ska bli spännande att se hur det slår ut. Med tanke på hur bra det har gått med motion på recept och med tanke på att kultur är lika hälsosamt tror jag att det kan bli mycket positivt.

Det som känns bakvänt för mig är att man tar bort posten kultur i arbetslivet. Därmed uppfattas det som nedgradering, även om det inte är nedgradering. Risken finns att det hela faller mellan stolarna. När människor väl har blivit sjuka på jobbet, vilket de flesta blir, av dålig arbetsmiljö och hade kunnat må bättre av kultur kommer man med kultur på recept. Jag tycker att det alltid är bättre att förebygga än att vara framme när olyckan väl har hänt.

Därför vill jag ha mer kultur i arbetslivet än i dag och vill att regeringen ska prioritera det mer än i dag. Kultur på recept ska vara självklart och inte bara gälla långtidssjukskrivna utan även människor som är på väg att bli sjuka, alltså förebyggande. Det ska gälla alla som behöver det. Sprid kulturen överallt, lämna inte bara över till Kulturrådet att besluta. Regeringen ska ta sitt ansvar och poängtera att kultur i arbetslivet är otroligt viktigt och får inte försvinna eller nedgraderas.

Anf. 9 CECILIA MAGNUSSON (m):
Herr talman! Man blir förundrad när man lyssnar på Hillevi Larsson och Gunilla Carlsson som säger att regeringen och Kulturrådet måste ta sitt ansvar. Vi vet att kultur är nyttigt för människor i allmänhet och för människor i arbetslivet i synnerhet. Vilket utmärkt incitament för arbetsgivare att investera i det! Det var just det jag gav ett exempel på med projekten i Västra Götaland som dessutom har blivit ett gott exempel för hela Europa. EU-kommissionen har gett särskilt stöd för det arbete som sker där. Det är meningen att det ska kunna betala sig alldeles självt utan några som helst statliga eller kommunala stöd. Den krampaktiga hållningen att det är bidragen som är det viktiga är mycket konstigt.

Om vägkrogsbiblioteken, som är en fantastisk verksamhet, behöver stöd kan de få det via läsfrämjandeanslaget. Har man en god idé eller ett gott projekt kan man få stöd. Men man ska inte stödja arbetsplatsen utan att ställa några krav på kvalitet, något som Hillevi Larssons och Gunilla Carlssons senaste anföranden andas – låt dem få sina pengar bara de söker. Nej, jag tycker att varenda skattekrona ska granskas väldigt noga. Har man en god idé kan man som sagt få anslag.

Jag tycker att vi tillsammans inom alla partier kan hjälpas åt att föra ut i våra egna partier och ute i samhället hur välgörande kultur faktiskt är, det vi kallar aspektpolitik.

Anf. 10 GÖRAN PERSSON i Simrishamn (s):
Herr talman! Jag vill också lägga mig i den här debatten några minuter.

Jag vill ge en bakgrund utifrån bland annat de fackliga representanterna. De har sett det här som ett oerhört bra initiativ och bra incitament, för de om några vet hur det ser ut på arbetsmarknaden och på arbetsplatserna och vilken stor roll det här spelar. Jag vill inte säga att det har spelat stor roll, för förhoppningsvis ska det här kunna fortsätta.

Fackförbunden, bland annat Transport, Kommunal, Livs, Seko, IF Metall, gick ut redan i somras och var oerhört irriterade när de inte kunde se att medlen för Kultur i arbetslivet skulle finnas kvar. De uppvaktade Kulturutredningen för att verkligen föra upp frågan på bordet, så att man inte från ministerns eller departementets sida skulle kunna säga att det inte skulle spela så stor roll.

Likadant fick de rätt från fackligt håll när kulturpropositionen presenterades. Nu har vi inte debatterat budgeten, men vi kan inte se att det finns några medel som ska gå till just Kultur i arbetslivet, till arbetsplatsbiblioteken eller övrig verksamhet som man bedriver tillsammans med de fackliga på arbetsplatserna. Det som jag invänder mot är att man inte har gjort något påpekande om att det inte finns någon inriktning. Det kan ju fortfarande finnas möjligheter att få medel som finns hos Kulturrådet.

Jag har stort förtroende för Kulturrådet. Men, herr talman, det spelar ju roll vad regeringen tycker om man skickar med tillägget att även för oss i regeringen spelar det roll att det finns medel just till Kultur i arbetslivet. Vi diskuterar i andra sammanhang regleringsbrev och annat som spelar roll, men visst spelar det roll också vad vi politiker tycker. Det måste väl ändå spela roll vad folkvalda och vi i det här huset tycker och tänker, bland annat om Kultur i arbetslivet.

Vidare finns det en oro vad gäller speciellt vägbiblioteken. Vi har nu hört här om födelsedagar och dylikt. Det är trevligt att de firas. Men frågan är hur många som ska kunna fortsätta att fira födelsedagar om vägbiblioteken som startade för inte så länge sedan, 2004, försvinner. Risken är nu att de försvinner. Barnadödligheten får alltså ett nytt begrepp, ett nytt ansikte. Nu försöker man på olika håll och kanter, bland annat från pressens håll, skänka ljudböcker och olika tidningar. Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Arbetarbladet, Biblioteksbladet ska då hjälpa till att adoptera eftersom man ser en stor oro, och den oron måste vi ta på allvar. Jag hoppas att regeringen och ministern också tar den på allvar. Vi vill på något sätt få in att vi vill styra och ge vårt stöd genom en skrivelse om det viktiga med kultur på arbetsplatsen.

För dem som är lite längre från kulturen har vi haft projekt som Läs för mig, pappa! och andra projekt. Det har inneburit att LO-arbetare som inte tidigare har varit så involverade i litteraturens värld har fått en ny start, att de har knäckt koden. Jag tycker att vi ska fortsätta på den inslagna vägen.

Min fråga till kulturministern är: Varför inte kunna göra markeringen på pränt till bland annat Kulturrådet att även departementet och kulturministern tycker att det är viktigt med Kultur i arbetslivet.

Anf. 11 Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):
Herr talman! Det här anslaget heter Insatser till allmän kulturverksamhet och utvecklingsverksamhet. Vi har varit väldigt tydliga med att betona just läsfrämjande. Och anslaget till läsfrämjande har fördubblats inom Kulturrådets ram. Vi får inte börja blanda ihop korten här. Insatser för läsfrämjande har ni själva lyft fram som särskilt viktiga, oavsett om det handlar om biblioteket på Akzo Nobel eller om det råkar vara vägbiblioteken.

Det här inte anslaget men möjligen utpekade ändamålet har funnits i ungefär 25 år. Man har säkert skaffat sig en massa erfarenheter. Vägbiblioteken har blivit väldigt uppskattade, det vet jag. Det gör också att de är väl kända. Det är kanske inte självklart men heller inte uteslutet att de inte ska kunna finnas också i framtiden. Men allting behöver inte statligt stöd. Det bara är så.

Jag tycker inte att man ska göra alltför stort nummer av en summa på 2, 3, 4, 5 miljoner, beroende lite på hur ansökningarna ser ut, som går till något som ska vara främjande för gemenskapen på arbetsplatsen – det är ungefär så det är beskrivet – och tro att det får sådana enorma konsekvenser. Hillevi Larsson får det nästan till att det är det här som gör att folk blir sjukskrivna.

Vi har mycket tydliga med att kulturen ska ta plats på flera områden. Man behöver inte alltid peka ut särskilda arbetsplatser utan vad som är viktigt. Läsfrämjande är en sådan sak. Att låta kulturen ta en större plats i skolan är viktigt just för att förebygga och bjuda in. Det är en tydlig politisk inriktning och prioritering som är oerhört viktig.

Sedan är jag glad att även Hillevi Larsson bejakar det här med kultur på recept. En liten rättelse bara: Det är inte tanken att man ska gå på teater eller på bio utan mer att man själv ska vara aktiv. Det kan vara att ta danslektioner, att delta i en kör, att man kanske själv skriver. Det är det själva aktiva deltagandet som är viktigt. Det ska vara en försöksverksamhet i Skåne och även i Västerbotten för att vi ska få in kunskaper och sprida det här. Då är detta oerhört viktiga projekt.

Det har kommit in färre ansökningar till just det här anslaget, och det kanske beror på att mycket ändå finns. Men gör inte, tycker jag, för stort nummer av 3–4 miljoner när vi har runt 6 miljoner personer som arbetar i Sverige. Den betydelsen har det inte. Däremot ska vi absolut bejaka mer kultur på arbetsplatserna. Men det kanske inte är just de här statliga pengarna som är lösningen på allt detta när vi har tillgänglig kultur på så många områden. Vi lyfter också fram i kulturpropositionen hur viktigt det här är.

Anf. 12 GUNILLA CARLSSON i Hisings Backa (s):
Herr talman! Det är härligt att det här är en fråga som engagerar så många. Det visar väl på att vi är många som ser just denna obetydliga del av den statliga budgeten som ett viktigt drivmedel för att se till att det blir verksamhet ute på arbetsplatserna.

Jag tycker också att Skådebanan gör ett fantastiskt arbete i Västra Götaland. Jag har följt några projekt som har varit väldigt framgångsrika. Bland annat har det kommunala bostadsbolaget hemma i Göteborg jobbat med det här. Och jag tycker att det är bra att det finns arbetsgivare som ser nyttan med kultur på arbetsplatserna, att man faktiskt får mängder av vinningar på att man gör den här satsningen. Men tyvärr ser inte alla arbetsgivare det. Då finns det här en möjlighet att se till fler får ta del av och själva vara delaktiga i att driva kulturverksamhet.

Det är så lite resurser det handlar om som man hade kunnat öronmärka. Bara för att man öronmärker dem innebär det ju inte att man inte kan dela ut ytterligare resurser. Jag tror att det är en signal att regeringen visar att detta är en viktig del av en kulturpolitik i det här landet genom att skriva det i kulturpropositionen och i betänkandet från kulturutskottet. Det gör att man ser att verksamheten finns ute på arbetsplatserna, men också att Kulturrådet vet, utifrån sin bedömning av hur de ska fördela medlen, att man tycker att det här är viktigt. Därför tycker jag fortfarande att det är tråkigt att kulturministern inte här i dag tar möjligheten att tala om att det är viktigt med Kultur i arbetslivet och att man också vill att det ska finnas öronmärkta medel för det.

Kulturministern säger i sitt svar att i regleringsbrevet har man specificerat att anslagsposten ska användas för att bland annat främja en bred kulturverksamhet. Det står i regleringsbrevet för detta år. Nu ställer jag frågan: Kommer kulturministern att skriva det även i regleringsbrevet för 2010?

Anf. 13 Kulturminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (m):
Herr talman! Vi har sagt hela tiden att vi vill ha mindre detaljreglering. Vi har ju ett kulturråd för att vi inte ska sitta och styra på detaljnivå från departementet exakt hur de olika bidragen ska fördelas. Det är Kulturrådets uppgift, med den breda kontaktyta man har, att fråga sig vad som fungerar bra och vad man behöver ändra. Det är också de underlagen som vi använder oss av när vi formulerar våra regleringsbrev och i arbetet med kulturpropositionen.

Vi har talat mycket om böcker. De är tillgängliga på ett helt annat sätt än tidigare. Vi har också slagits hårt för och lyckats få behålla den 6-procentiga momsen på ljudböcker, vilket är viktigt när vi vill försöka nå grupper som kanske har svårare att ta till sig de tryckta böckerna.

Göran Persson talade om de fackliga organisationerna. Jag har också mött dem. Jag läste i Dagens Media att man från fackligt håll har lagt ut 100 miljoner på kampanjer för att försöka få nya medlemmar utan att lyckas. Har man använt dessa pengar rätt? Medlemmarna kanske hade önskat att man lade dessa pengar på kulturverksamhet och på att både trycka på och stötta arbetsgivarna i dessa frågor.

Pengarna ligger kvar i kulturbudgeten; de försvinner inte därifrån. Vi har sagt att vi prioriterar läsfrämjande. Det kommer säkert att kunna bli fler sådana verksamheter som såväl Hillevi Larsson som Gunilla Carlsson har nämnt. Det finns också många andra som arbetar med läsfrämjande. Läsrörelsen har varit i gång sedan 2000 och samarbetat med näringslivet, bland annat McDonalds. Så sent som i fjol delades över 900 000 böcker ut. De gick till en bred målgrupp, varav många kanske inte har så många barnböcker hemma. Det verkar dessutom som att samarbetet fortsätter. Det finns alltså fler sätt att sprida läsandet än via ett speciellt öronmärkt litet anslag.

Vi tycker alla att läsandet är viktigt, och det är något som regeringen också prioriterar.



Överläggningen var härmed avslutad.

tisdag 24 november 2009

I väntan på Maria Larsson

Svininfluensan sprider sig nu över landet, vi ser nya dödsfall varje vecka och allt fler köar för att få vaccin. Folkhälsominister Maria Larsson (KD) försäkrar att det inte finns någon anledning till oro. Vaccin kommer alla att få.

Frågan är bara när. Leveranstiderna har varit långa och inte ens alla i riskgrupperna har blivit vaccinerade än. Nu tillkommer dessutom barnen mellan sex månader till tre år som tidigare inte fick vaccineras.

När Morgan Johansson var folkhälsominister tog han initiativ till att starta egen vaccintillverkning i Sverige. Detta projekt skrotades av högerregeringen när de tog över makten.

Nu är vi i stället helt i händerna på ett multinationellt läkemedelsbolag som levererar vaccin i en betydligt långsammare takt än avtalat. Det har dessutom visat sig att friska personer som inte tillhör riskgrupperna troligtvis bara behöver en vaccindos. Men två doser är redan beställda till hela svenska folket och det måste vi betala för, oavsett om det behövs eller ej.

Det hade varit betydligt bättre om vi hade egen tillverkning i offentlig regi, då hade vi styrt över produktionen och dessutom kunnat skapa arbetstillfällen. Då hade vi själva kunnat välja hur mycket vaccin vi ville tillverka och om vi även ville hjälpa andra länder.

Socialstyrelsen har kommit med utmärkta riktlinjer för vilka som är prioriterade grupper: enbart vårdpersonal och riskgrupper.

Det är bedrövligt att enskilda landsting satt sig över det och beslutat att de själva – landstingspolitiker och höga tjänstemän – ska få gå före i kön. (Trots att inte ens statsministern anses prioriterad!) När hockeyspelare går före får det ett rättsligt efterspel, men i dessa fall blir det ingen konsekvens.

Men regeringen tar varken ansvar för att riskgrupper får vänta på vaccin eller att friska politiker tillåts gå före i kön! Detta riskerar att urholka medborgarnas förtroende.

Hillevi Larsson


Krönika publicerad i Aktuellt i Politiken 23 november 2009

söndag 15 november 2009

Pensionärer är inte bidragstagare!

Svar till Ewa Thalén Finné (M) och Margareta B Kjellin (M) SKD 2009-11-09.

Riksdagsledamöterna Ewa Thalén (M) och Margareta B Kjellin (M) hävdar att Allians-regeringens politik gynnar de äldre. Vi är säkra på att de allra flesta pensionärer i det här landet inte delar den uppfattningen.

Pensionärer betalar idag mer i skatt än personer som arbetar, vid lika inkomster. Anledningen är det förvärvsavdrag – jobbskatteavdrag – som Alliansregeringen infört för personer som arbetar. Nu gäller inte längre principen om lika skatt för samma inkomst. Det är naturligtvis helt orimligt.

Trots en mindre justering i budgetpropositionen föreslår regeringen att klyftan mellan löntagare och pensionärer ska vidgas. Vi socialdemokrater accepterar inte skillnaden mellan beskattning av pension och lön. Pension är ju uppskjuten lön och alltså ersättning för utfört arbete.

Vår principiella hållning är att pensionärer och personer som har ersättningar från våra försäkringssystem inte ska beskattas hårdare än löntagare vid samma inkomst. I vårt budgetalternativ föreslår vi därför ett första steg mot att återupprätta rättvisan i skattesystemet.

Vi socialdemokrater vill sänka skatten för de breda pensionärsgrupperna. Alla pensionärer med en inkomst upp till cirka 30 000 kronor i månaden får en större skattesänkning med vårt förslag än med regeringens förslag.

Skatten för pensionärer sänks genom att grundavdraget höjs, mest för pensionärerna med en normalinkomst. Samtidigt som skatten sänks för pensionärer så avvisar vi det utvidgade förvärvsdraget – jobbskatteavdraget – som regeringen föreslår. Detta bidrar också till minska den klyfta mellan pensionärer och löntagare som Allians-regeringen har skapat. Vår politik skulle halvera eller nära halvera klyftan – mellan den skatt som en löntagare och den skatt som en pensionär betalar – för pensionärer med normal pension.

Det är den S-märkta politiken som gynnar de äldre, inte Alliansregeringens orättvisa skattepolitik som betraktar pensionärerna som bidragstagare.

Ronny Olander, riksdagsledamot (S), Svedala
Hillevi Larsson, riksdagsledamot (S), Malmö


Publicerad i Skånska Dagbladet 11 november 2009

onsdag 11 november 2009

Erkännande av Västsahara vid rödgrön valseger!

På socialdemokraternas kongress beslutades att partiet ska verka för ett erkännande av Västsahara.

Ett beslut som får stöd av både miljöpartiet och vänsterpartiet.

Det innebär att Sverige kan komma att erkänna Västsahara vid en rödgrön valseger.

Ett erkännande av Västsahara skulle ha en enorm symbolisk betydelse både för de västsaharier som lever under marockansk ockupation och flyktingarna som lever i exil i Algeriet.

Över 80 länder i världen har hittills erkänt Västsahara. Stödet kommer främst från Afrika och Latinamerika.

Sverige skulle bli det första landet i Europa att erkänna Västsahara.

Eftersom Västsahara är en tidigare europeisk koloni vore det mycket passande att Europa tog sitt ansvar i frågan. I bästa fall skulle flera europeiska länder följa efter Sverige om vi vågade gå före och erkänna landet. Det skulle kunna bli första steget mot självbestämmande för Västsaharas folk.

Den främsta argumentet som anförts mot att erkänna Västsahara är bristande kontroll över territoriet (pga Marockos ockupation.)

Men bristande kontroll över territoriet skulle kunna anföras även när det gäller de baltiska länderna och Kosovo. Det hindrade inte Sverige från att erkänna dessa länder när detta var aktuellt.

I bästa fall kommer fler svenska partier att följa efter och kräva erkännande av Västsahara.

Men redan nu kan vi konstatera att en rödgrön valseger innebär majoritet för kravet att Sverige ska erkänna Västsahara!


Hillevi Larsson, riksdagsledamot (s)
Hans Linde, riksdagsledamot (v)
Bodil Ceballos, riksdagsledamot (mp)


Pressmeddelande som skickades ut 10 november 2009

Avantgarde

Malmö
Avantgarde vill göra verklighet av visionen om en jämställd
arbetarrörelse med feministisk politik. Bara unga kvinnor kommer
ifråga när klubben föreslår namn till politiska uppdrag.
Det är nomineringstider för Socialdemokraterna i Malmö. Alla klubbar
och föreningar har presenterat sina favoritnamn till riksdagen och
regionen. I december klubbas listorna på ett möte där alla är
representerade. Nominering till kommunvalet sker efter nyår.
Den feministiska S-kvinnoklubben Avantgarde följer sin vanliga
strategi: Kvotering.
– Vi nominerar bara unga tjejer. Det är vår policy. Männen som är bra
kommer fram ändå, säger Frida Trollmyr.
Frida Trollmyr är ordförande i Avantgarde. Hon är också ledamot i
kommunfullmäktige och i utbildningsnämnden. Dessutom är hon vice
ordförande i Socialdemokraterna i Malmö och ingår i valberedningen.
Nu är det söndag förmiddag. Fönsterrutorna immar på kafé Systrar och
Bröder nära Stadsteatern. Här sitter Frida Trollmyr med sju andra
Avantgardemedlemmar och pratar politik. Klubben har alltid brunch
sista söndagen i månaden.
– Innan vi började med bruncherna kände vi att vi inte inte hann prata
politik på våra vanliga månadsmöten. Vi att vi blev helt överösta av
information och vi skulle hela tiden yttra oss om saker, säger Frida
Trollmyr.
Bruncherna har ingen dagordning. Den här gången blir Malmömoderaternas
riksdagskandidater ett samtalsämne. Listan toppas av tre män följda av
en kvinna, en man och tre kvinnor. Av 18 namn är 10 män.
– Gubbig lista, säger Frida Trollmyr.
– Inte precis "varannan damernas", säger Sofia Hedén.
– Långt ifrån, säger Frida Trollmyr.
Klubbmedlemmarna tycker inte heller att deras eget parti är perfekt
när det gäller jämställdhet. Sedan valet 1994 har Socialdemokraterna
principen "varannan damernas" – varannan person på valsedlarna är en
kvinna. Men eftersom män brukar toppa listorna går toppuppdragen
oftast till män. Samma sak gäller ordförandeposterna i nämnder och
styrelse.
Avantgarde har nyligen tagit upp saken i ett brev till valberedningen
skrivet tillsammans med moderföreningen S-kvinnor i Malmö. I brevet
står:
"Den nuvarande genusordningen i samhället avspeglas dessvärre
fortfarande i partiets alla organisationer. Kvinnor diskrimineras!"
Avantgarde bildades som ett rikstäckande nätverk för snart tio år
sedan. S-kvinnorna såg att medelåldern var hög och tyckte att de unga
kvinnorna behövde ett eget forum. Avantgardemedlemmarna i Malmö
bildade en egen lokal klubb för feministiska socialdemokratiska
kvinnor i åldrarna 25 till 35.
– Avantgarde betyder ju förtrupp. Vi vill gå i täten för
jämställdhet och feminism, säger Frida Trollmyr.
En tidig medlem var Katrin Stjernfeldt Jammeh som idag är
socialkommunalråd - ett av de tyngsta politiska uppdragen i Malmö.
– Jag var aldrig så jätteaktiv. Men jag tyckte att det var många
spännande och bra diskussioner. Det finns ett självändamål i att unga
tjejer kommer ihop och diskuterar politik och backar upp varandra,
säger hon.
Frida Trollmyr säger:
– Avantgarde var först med att nominera Katrin till socialkommunalråd.
En annan av de första avantgardisterna var Katrin Stjernfeldt Jammehs
politiska sekreterare Anna Andersson. Julia Janiec som idag är högsta
politiska tjänsteman i egenskap av stabschef på
kommunalrådsavdelningen har varit ordförande för i klubben och är
fortfarande medlem. Riksdagsledamoten Hillevi Larsson, som dessutom är
S-kvinnors ordförande i Malmö och ingår i valberedningen är också
medlem. Andra i klubben är helt nya i politiken. Avantgarde har idag
25 medlemmar.
Individualiserad föräldraledighet där en bestämd del viks för mannen
och en annan för kvinnan har alltid varit en profilfråga för
Avantgarde. På kongressen i Malmö år 2005 när en utredning om tredelad
föräldraförsäkring var uppe till förslag försökte medlemmarna bilda
opinion genom en utställning där två rep med blöjor visade skillnaden
i mäns och kvinnors föräldraledighet. Den gången sa kongressen nej. Nu
pågår en ny kongress i Stockholm och mycket tyder på att en delad
föräldraförsäkring kan bli verklighet.
Lika rätt till sjukvård för kvinnor och män är ett annat område som
engagerar Avantgarde. Frågan kommer upp på söndagsbrunchen. På
klubbens blogg har Frida Trollmyr lagt upp en debattartikel om de
uppmärksammade DO-fallen där gravida kvinnor med svåra smärtor nekats
sjukskrivning.
– Jag skulle vilja se en man jobba med de symptomen, säger Sofia Hedén.
Nyhetsrapporteringen om den hårt belastade kvinnokliniken på
Universitetssjukhuset Mas kommer också på tal.
– Jag födde barn för ett år och tre månader sedan. Redan då var det
ansträngt, säger Hillevi Larsson.
Sofia Hedén som fick sitt andra barn i somras instämmer.
– Min största oro inför förlossningen var att det inte skulle finnas
plats.
Det visade sig också bli extremt pressat:
– En halvtimme efter förlossningen kom det in en annan familj i
förlossningssalen! Där satt man med allt blod.
Deras slutsats är att det finns starka skäl att höja regionskatten.
Avantgardemedlemmarna använder varandra som bollplank i olika frågor.
Frida Trollmyr som sitter i utbildningsnämnden i Malmö vänder sig till
Sofia Hedén som är högstadielärare:
– Jag är nyfiken på de nationella proven som tredjeklassarna gör. Jag
har tidigare varit emot. Men när jag läser om det i tidningarna verkar
lärare och elever tycka att det är bra.
Sofia Hedén är föräldraledig nu och undervisar inte själv
tredjeklassare. Hon säger:
– Jag tror att många tycker att det har fungerat bra. Problemet är att
nu ska eleverna börja göra nationella prov i många fler ämnen. Det kan
jag för mitt liv inte förstå hur det ska gå till. Det förutsätter ju
att alla läser samma sak samtidigt. En intresseklubb som Avantgarde
hör inte till vanligheterna i Socialdemokraterna. Partistrukturen
bygger på att föreningar är knutna till bostadsområden eller till
fackföreningar. Men på senare år har allt fler medlemmar börjat
organisera sig utifrån intresse. Det finns till exempel en förening
som bara jobbar med skolfrågor och en som ägnar sig åt globala frågor.
Partiet uppmuntrar initiativen, säger ombudsmannen Eva Holmström:
– Ett tag hade vi ett tänk där man alltid skjutsade in nya medlemmar i
våra gamla S-föreningar. Men ofta är det bra att en förening bildas
från intresse. När det kommer nya medlemmar är det ofta något särskilt
intresse som gör att de vill engagera sig.
Leif Jakobsson som är Socialdemokraternas vice gruppordförande i
riksdagen och ledamot i styrelsen i Malmö har stort inflytande i
partiet i Malmö. Han ser de unga feministerna som en outnyttjad
tillgång inför valet.
– Vi har pratat om att Avantgarde måste få en bättre plats i
valrörelsen och i vårt utåtriktade arbete. De har ett kontaktnät
utanför rörelsen som vi vill nå.
Men det fanns medlemmar som var tveksamma när Avantgarde bildades,
berättar Frida Trollmyr.
– Jag blev uppvaktad av en äldre S-kvinna som undrade varför vi
startade en egen klubb istället för att vara med i deras.
Frida Trollmyr förklarar:
– Jag har gått på möten med en områdeskvinnoförening. Medlemmarna är
snälla och välkomnande och blir jätteglada när det kommer nya unga.
Men medelåldern är ganska hög. De pratar mycket om äldreomsorg och
vårdköer. Så kom jag och ville prata om bostäder och föräldraförsäkring.
Det finns en önskan om att Avantgardemedlemmarna inte ska isolera sig
utan gärna vara med i områdesföreningar också.
- Jag brukar uppmuntra det, säger Frida Trollmyr.
– Så att det inte bara blir killarna för sig och tjejerna för sig. Men
man kan gå till Avantgarde och samla kraft.

Ur Avantgardes plattform:
"Som avantgardist vill vi bryta mot den kvinnliga normen given av den
patriarkala maktstrukturen. Vi vill ta makt, ta plats och inte anpassa
oss till normen. Vi vill inte göra om oss. Vi vill göra om samhället."

Avantgarde är en S-kvinnoklubb som jobbar med tre områden:
1. För att feminismen ska få genomslag i partiet och för att
partistrukturen ska bli jämställd. Socialdemokraterna blev officiellt
ett feministiskt parti år 1997.
2. Driva politiska frågor utifrån en feministisk grundsyn.
3. Nätverk och pepp. Medlemmarna ska stötta varandra i det politiska
arbetet.


Elin Fjellman Jaderup

Publicerad i Sydsvenskan 5 november 2009

onsdag 4 november 2009

Kämpar för republik

Advokaten och tidigare kd-riksdagsledamoten Peter Althin föreslås bli ny ordförande i Republikanska Föreningen.

Nuvarande ordförande Sofia Karlsson, konsult och tidigare talesperson (FI), har avböjt omval, enligt ett pressmeddelande i dag. Kongressen äger rum lördagen den 14 november i Stockholm.

– Peter Althin har varit övertygad republikan sedan slutet av 1950-talet och han har ett mångårigt engagemang i Republikanska Föreningens styrelse. I dag är han vice ordförande och det är mycket glädjande att han nu vill leda den republikanska rörelsen. Med Peter Althin i spetsen kommer föreningen att möta den förväntade rojalistiska yran under nästa år med stor kompetens och uthållighet, säger Hillevi Larsson, ordförande i valberedningen.

– Jag är övertygad om att vi kommer att få republik i Sverige. För mig är det fullständigt självklart att offentliga ämbeten inte ska gå i arv. Med stigande ålder tryter tålamodet och därför känner jag mig nu mer redo än någonsin att få driva den här viktiga principiella frågan. Jag är stolt över att vara republikan, säger Peter Althin, som alltså föreslås till ny ordförande för Republikanska Föreningen.


Publicerad på Politikerbloggen 4 november 2009

Vad gör Malmöpolitikerna i riksdagen?

Sydsvenskan har ställt de tio politikerna på Malmöbänken mot väggen. Här är hela listan över frågor de drivit och kommer att driva i riksdagen.

Öresundsintegration, miljonprogrammen i Rosengård och Fosie samt kravet på en polishögskola till Malmö är frågor som de tio politikerna på Malmöbänken kommer att driva i riksdagen det kommande året.

Genomgången av ledamöternas aktiviteter de tre senaste åren visar på en stor variation.

Ledamöter från den rödgröna oppositionen är betydligt mer aktiva i riksdagen än de borgerliga kollegerna. Inte så konstigt, det är så oppositionen måste agera.

De borgerliga ledamöterna har helt andra möjligheter.
- Varje vecka har vi möten med folk från olika departement och det är då vi gör jobbet. Då har vi också enorma möjligheter att påverka politiken innan den kommer upp till debatt, säger Staffan Appelros (M).

Karin Svensson Smith (MP) hävdar att ledamöter, oavsett parti, skriver egna motioner enbart för att imponera på journalister på hemmaplan.

Ledamöternas aktiviteter beror också på vilka uppdrag de har för övrigt. Leif Jakobsson (S) är vice gruppledare för samtliga socialdemokrater i riksdagen vilket innebär att han gör mycket jobb som aldrig syns utåt.

Allan Widman (FP) har lett två statliga utredningar om veteransoldater, arbete som tar tid från riksdagsarbetet.

Hillevi Larsson (S) var mammaledig under den allmänna motionstiden förra hösten och även denna höst. Det innebär att hon får vänta ett år till nästa gång det är möjligt att lägga egna förslag.

Inge Garstedt (M) hävdar att alla moderaterna på Skånebänken försökt lägga kommunalt riv & kiv bakom sig.
- Vi försöker se till hela regionen vilket ger bättre slagkraft, säger hon.

I riksdagen sitter tio politiker valda av Malmöborna. Sydsvenskan har gått igenom vad de gjort de tre gångna åren och vad de ska göra för Malmö det kommande året före valet.
Vad har du gjort för Malmö de tre senaste åren?
Vad tänker du göra för Malmö det kommande året?



Luciano Astudillo (S), civilingenjör. Ledamot i arbetsmarknadsutskottet.
Ensam motionär: 57
Motioner: 89
Interpell: 98
Skriftliga fr:105
Anföranden:360
- Jag har bland annat ifrågasatt polisens agerande vid Reclaim the streets så kal-lade gatufest, polisens ordval i Rosengård, forskning vid Malmö högskola, vuxenutbildningen i Malmö och Malmös flyktingmottagande.
- Fortsätta arbeta för flyktingmottagandet, miljonprogrammen i Rosengård och Lindängen där staten måste gå in och ta ett ansvar. Andra halvan ska jag ägna åt arbetsmarknadsfrågor.


Marie Granlund (S), politisk sekreterare. Vice ordförande i utbildningsutskottet, ledamot i krigsdelegationen, talesperson i utbildningsfrågor för Socialdemokraterna.
Ensam motionär:3
Motioner:89
Interpell: 11
Skriftliga fr:2
Anföranden:125
- Jag har ju ett nationellt uppdrag för partiet och i det har jag med mig viktiga erfarenheter och perspektiv från Malmö vilket gynnar Malmö.
- Jag har drivit frågan om mer forskningsresurser till Malmö högskola och det kommer jag att fortsätta med.


Leif Jakobsson (S), ombudsman. Ledamot i riksdagsstyrelsen, suppleant i utrikesnämnden, vice gruppledare för den socialdemokratiska riksdagsgruppen.
Ensam motionär: 13
Motioner: 56
Interpell: 5
Skriftliga fr:-
Anföranden:33
- Mycket av min tid går åt till partiarbete eftersom jag är vice gruppledare. Eftersom jag inte sitter i något utskott har jag ingen automatisk talartid. Men mest har jag ägnat mig åt Öresundsfrågor.
- Det blev en konstig kompromiss om höghastighetstågen, jag tänker på omvägen via Helsingborg till Malmö. Det tänker jag ägna mig åt.


Hillevi Larsson (S), politisk sekreterare. Ledamot i civilutskottet, suppleant i justitieutskottet och EU-nämnden. För närvarande tjänstledig från riksdagen.
Ensam motionär: 43
Motioner: 125
Interpella: 24
Skriftliga fr:2
Anföranden:181
- Jag har ägnat mycket tid åt Öresundsfrågor som ju i hög grad påverkar Malmö.
- Fortsätta driva frågor om Öresund, bland annat det orättvisa skatteutjämnings- systemet och att arbetssökande i Malmö inte får hjälp att åka över till Danmark och söka jobb. Men också att Malmö måste få statlig kompensation för allt ansvar vi har tagit för flyktingar och ensamkommande flyktingbarn. Bostadsbristen i Malmö är en annan viktig fråga som jag ska driva.


Karin Svensson Smith (MP), lärare. Ledamot i trafikutskottet, suppleant i miljö- och jordbruksutskottet och skatteutskottet. Ledamot i transportinfrastruktur-kommittén och även en tid i klimatberedningen.
Ensam motionär:1
Motioner: 116
Interpell: 12
Skriftliga fr:29
Anföranden:235
- Jag har bland annat berett vägen för spårvägar i Malmö och fått med Banverket som medfinansiär och jag har protesterat mot Öresundsverket. Men också möjligheten för kommuner att införa trängselavgift.
- Jag fortsätter med spårvagnsfrågorna och även att det ska bli bättre spåranslutning från Malmö hamn.


Marianne Berg (V), socialsekreterare. Ledamot i konstitutionsutskottet, suppleant i socialutskottet och EU-nämnden. Sitter även i partiets förtroenderåd, är vice ordförande i riksdagens HBT-grupp och ledamot i e-offentlighetskommittén, en utredning om sekretessfrågor.
Ensam motionär:-
Motioner:260
Interpell: 5
Skriftliga fr:14
Anföranden:119
- Inget specifikt, ingen enskild motion eller så.
- Bostadsfrågan i Malmö och då handlar det främst om renovering och sanering i Rosengård. Det tänker jag strida för.


Staffan Appelros (M), direktör. Ersättare för migrationsminister Tobias Billström (M) sedan 16.2 2007. Suppleant i miljö- och jordbruksutskottet.
Ensam motionär:15
Motioner:21
Interpell: -
Skriftliga fr:6
Anföranden:10
- Framför allt frågan om avmonopolisering av fjärrvärmenäten vilket kommer att ge Malmöborna lägre fjärrvärmekostnader och så försökt bekämpa de mest notoriska p-botssyndarna vilka finns i Malmö. Och så en polishögskola till Malmö.
- De frågor jag kommer att driva har förstås sin inspiration i Malmö men just nu har jag ingen direkt Malmöfråga på gång.


Inge Garstedt (M), jurist. Ledamot i justitieutskottet, suppleant i utbildningsutskottet.
Ensam motionär:4
Motioner:26
Interpell:-
Skriftliga fr:4
Anföranden:68
- Många frågor har direkt bäring på Malmö men vi på den moderata Skånebänken har försökt agera över kommungränserna och agerat för länet.
- Situationen i Rosengård och polisens jobb där ska jag ägna mig åt, det är fullständigt självklart.


Olof Lavesson (M), Ledamot i kulturutskottet, suppelant i konstitutionsutskottet, ledamot i presstödsnämnden.
Ensam motionär:15
Motioner:28
Interpell:1
Skriftliga fr :2
Anföranden:33
- Kulturutskottet har inte så många debatter i kammaren och därför blir det inte heller så många anföranden. Mitt fokus har legat på Öresundsintegration.
- Hur man hjälper de som vill återvända till sina hemländer där jag hävdar att kommunerna ska åläggas att ha handlingsplaner vilket Malmö inte har. Jag kommer också att arbeta för att utrikesfödda får bättre stöd för entreprenörskap, i dag missgynnas de vilket även sker i Malmö.


Allan Widman (FP), advokat.Ledamot i försvarsutskottet och krigsdelegationen, suppleant i riksdagsstyrelsen och utrikesnämnden. 1:e vice ordförande i FP:s riksdagsgrupp, ledamot i Nato-delegationen och ledde veteransoldatutredningarna.
Ensam motionär: 11
Motioner:22
Interpell:7
Skriftliga fr:38
Anför:120
- Lyft frågan om miljö- och natur kring Malmö, trafikplanering kring Malmö och frågan om universitetsstatus för Malmö högskola.
- Utanförskapet i främst Rosengård och Fosie är en ödesfråga för Malmö, en fråga som kommunen inte själv kan lösa utan det behövs statlig hjälp. Annars kommer de sociala problemen att eskalera.


Av Bibi Häggström

Publicerad i Sydsvenskan 5 oktober 2009

Vad har du gjort för Dawit Isaak?

Vad har du gjort för Dawit Isaak Hillevi Larsson (S)?
Den svenske journalisten Dawit Isaak har nu suttit fängslad i Eritrea i 2925 dagar. UD arbetar med tyst diplomati och utrikesminister Carl Bildt vägrar höja sin röst i fallet. Expressen.se frågar därför ut en riksdagsledamot om dagen. I dag: Hillevi Larsson (S):


Vad har du gjort för Dawit Isaak?
– Jag har skrivit under en namninsamling som skickats till Eritreas regering. Jag har även varit med och arbetat fram Socialdemokraternas Afrikaprogram med krav på demokrati och mänskliga rättigheter. Dessutom är jag med i Amnesty som driver frågan hårt.

Finns det något mer du kan göra?
– Just nu är jag föräldraledig, men när jag är tillbaka skulle jag kunna lämna in en motion till riksdagen om vad Sverige mer kan göra för att få honom fri. Jag kan även tänka mig att lämna in en interpellation – en fråga – till riksdagen, om vad regeringen gör för Dawit Isaak.


Marit Sundberg
marit.sundberg@expressen.se

Publicerad i Expressen 27 september 2009

Lyhörd visionär kvinna sökes

En karismatisk visionär lyssnare som vågar fatta obekväma beslut och som gärna får vara kvinna. Så vill socialdemokraterna att Ilmar Reepalus efterträdare ska vara.

MALMÖ. Allt tyder på att Ilmar Reepalu är redo för ännu en valrörelse. Men förr eller senare behövs en efterträdare

Vilka egenskaper vill partimedlemmarna se hos en framtida frontfigur?
– Lyhördhet, säger Frida Trollmyr (fram till nyligen Karlsson) som är vice ordförande i arbetarekommunen och sitter i valberedningen. Hon fortsätter:
– Men man måste också kunna fatta svåra beslut.
– Det finns alltid en diskussion om att släppa fram kvinnor, säger riksdagsledamoten Hillevi Larsson.

Hon vill poängtera att valberedningen inte har diskuterat frågan – det som uttrycks i artikeln är personliga åsikter.
– Visionär. Handlingsinriktad. Pragmatisk. Våga gå emot sitt eget parti på det nationella planet om det krävs för att förbättra livsvillkoren för Malmöborna, säger riksdagsledamoten Luciano Astudillo.
– Vi skulle behöva fler invandrare av utomeuropeiskt ursprung, säger kommunfullmäktige- och kulturnämndsledamoten Sofia Hedén.
– Karisma. Politisk fingertoppskänsla. Någon som kan konsten att samtala med folk. Som kan kommunpolitiken, säger före detta kommunalrådet Jan Svärd.
– Förankringen är viktig. Våra folkrörelsearbetare måste känna igen sig, säger arbetarekommunens ordförande Christine Axelsson.
– Politik är ett grupparbete. Man måste kunna få många att jobba mot samma mål, säger stabschefen Julia Janiec och fortsätter:
– Men det allra viktigaste är att man har en stark vilja att förbättra samhället.

Räkna med att tänkbara kandidater håller låg profil. Frida Trollmyr förklarar:
– Vi har en tradition av jantelagen i vårt parti. Det är ovanligt att någon ställer sig upp och säger: Jag vill! Man väntar tills man får frågan och ställer upp om partiet behöver.


Av Elin Fjellman Jaderup

Publicerad i Sydsvenskan 20 september 2009

Reepalu kniper moderata röster

Det finns en Ilmareffekt. Den kan få moderater att lägga sin röst på Socialdemokraterna i kommunvalet i Malmö.

Ett av Ilmar Reepalus starkaste kort är hans berättelse om den positiva delen av Malmös utveckling: Hur den nerdekade industristaden blev högskolesäte med fast förbindelse till kontinenten och med moderna företag. Historien om stadens utveckling är tätt förknippad med Ilmar Reepalu som politiker.
– Många Malmöbor har ett stort förtroende för vad vi har gjort i Malmö. Malmö hade lika gärna kunnat vara en stad som ingen vill flytta till, säger kommunfullmäktige- och kulturnämndsledamoten Sofia Hedén (S).

Hon ledde den socialdemokratiska grupp som analyserade valet år 2006. Valet var ingen framgång för Socialdemokraterna i Malmö. Regeringsskiftet innebar sämre möjligheter för partiet. Och i Malmö backade S i alla delar utom i Rosengård där valdeltagandet ökade. För att säkra makten fick Socialdemokraterna för första gången bilda allians med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Förra kommunalrådet Jan Svärd (S) säger att det var Ilmar Reepalus förtjänst att S trots allt behöll makten.
– Jag tror att vi vann valet i Malmö på grund av att vi hade Ilmar Reepalu som var så otroligt duktig. I valstugorna träffade jag personer som röstade på borgarna riks som röstade på honom lokalt.

Bilden bekräftas av Sofia Hedén som ledde partiets analysgrupp.
– Statistiken tyder på att vissa röstar moderat i riksdagen och på Socialdemokraterna i Malmö.

Förra moderata oppositionsrådet Thorbjörn Lindh-qvist kom till samma slutsats i en intervju efter valförlusten:
– I riket har vi sett en Reinfeldteffekt och kanske en anti-Perssoneffekt. Här i Malmö utesluter jag inte att det har funnits en Reepalu-effekt som har bromsat fallet för S.

Markus Blomberg, som idag är ledamot i stadsdelsfullmäktige Centrum och ombud till nästa S-kongress, var SSU-ordförande vid valrörelsen 2006. Han säger att Ilmar Reepalus utvecklingsberättelse blev ett vinnande argument inför valet.
– Vi såg att Västra hamnen hade fler anställda än på varvstiden. Det var en monumental bild för många Malmöbor. Där är Ilmareffekten markant. Även på gymnasieskolorna som jag besökte fungerade berättelsen om Västra hamnen mycket bra.

Att Ilmar Reepalu har en oerhört stark ställning i Socialdemokraterna i Malmö säger alla som Sydsvenskan talat med.

Riksdagsledamoten Hillevi Larsson (S):
– Inom partiet finns alltid en diskussion om vägval. Men jag har inte uppfattat att någon har ifrågasatt att han leder oss.

Hillevi Larsson talar om en Ilmareffekt.
– Man kan inte bortse från den. Han är väldigt känd, mest på ett positivt sätt. Många förknippar honom med mycket positivt som har hänt i Malmö.

Riksdagsledamoten Luciano Astudillo (S):
– Ilmar är väldigt viktig för socialdemokratin i Malmö. Han har en enorm kapacitet.

Arbetarekommunens ordförande Christine Axelsson:
– Han företräder oss väldigt bra. När han framför våra synpunkter känner vi att det finns en förankring. Det är inte egna påhitt.

Flera vill tona ned betydelsen av frontfigur och framhålla de många partimedlemmarna bakom Ilmar Reepalu. En av dem är Ilmar Reepalus närmaste medarbetare, stabschefen Julia Janiec (S) på kommunalrådsavdelningen:
– Det är klart att han har en viktig roll. Men vårt parti har en bred bas. Vi står aldrig och faller med en person.

Andra menar att det är ofrånkomligt att en stark frontfigur har stor betydelse:
– Som ideologisk politiker skulle jag vilja kunna säga att det är oviktigt med frontfigurer. Men det är omöjligt. Visst ser jag en Ilmareffekt i valet 2006, säger Markus Blomberg.

Oppositionspolitikern Patrick Reslow (M) har en mer kritisk syn på Ilmareffekten:
– Under Ilmars tid har många viktiga beslut tagits. Men han har varit helt beroende av vårt stöd i alla frågor som rör stadens utveckling. Visionen om framtiden saknas däremot. Det finns många områden där Ilmar misslyckats med förnyelsen av Malmö, såsom skolan och integrationen. Detta lyfts sällan fram när bilden av Ilmar presenteras i media.


Av Elin Fjellman Jaderup

Publicerad i Sydsvenskan 19 september 2009

Reepalu fortsätter

I oktober fyller Ilmar Reepalu 66. Inflytelserika socialdemokrater ser det som uteslutet att han skulle hoppa av före valet 2010.

MALMÖ. I femton år har Ilmar Reepalu varit Malmös mäktigaste politiker. Han blev kommunstyrelsens ordförande efter valet 1994 när Socialdemokraterna återtog makten från de borgerliga.

Står han till förfogande för ännu en mandatperiod? Ilmar Reepalu svarar:
– När jag får frågan ska jag fundera på det.

Men inget tyder på att han skulle välja att hoppa av före valet 2010.

Riksdagsledamoten Luciano Astudillo (S) säger:
– Det skulle förvåna mig om han skulle välja att stiga av nu. Det är alldeles för sent. I så fall får han stiga av i mitten på nästa mandatperiod.

Markus Blomberg, tidigare SSU-ordförande och idag ombudsman på LO:
– Jag är hundra procent säker på att Ilmar kommer att leda oss i nästa valrörelse.

Riksdagsledamoten Hillevi Larsson (S) gör samma bedömning:
– Personligen tror jag att han kommer att köra valrörelsen. Han har på intet sätt sänkt arbetstakten. När Göran Persson avgick var det många som tyckte att han verkade trött. Ilmar är äldre nu, men verkar inte alls trött. Han är till hundra procent engagerad och vill vinna valet som vi andra.

Förra kommunalrådet Jan Svärd (S) är lika övertygad:
– Vi är många som tror och hoppas att han ställer upp en period till. Han kommer att dominera och vara den som leder debatten i valrörelsen.

Jan Svärd säger också:
– Idag finns ingen kandidat till att bli efterträdare på posten. I så fall får de visa upp det.

Inte heller Moderaternas politiske sekreterare Patrick Reslow räknar med något byte av finanskommunalråd före valet.
– Inget parti byter ledande företrädare så nära valet. Sedan är frågan vad som händer. Det finns ingen naturlig efterträdare. Det kanske är ett resultat av Ilmars ledarstil.


Av Elin Fjellman Jaderup

Publicerad i Sydsvenskan 19 september 2009

Valrörelsen har börjat!

Kyrkovalet står för dörren och nästa år har vi tre val! Då ska vi ta tillbaka regeringsmakten och göra Sveriges kommuner och landsting s-märkta.

Men regeringens misslyckade politik räcker inte för att vi ska vinna. Vi måste presentera trovärdigare alternativ på alla punkter där högern fallerat.

Den stora utmaningen blir att nå ut med vårt budskap samtidigt som våra fiender gör sitt yttersta för att försöka sänka vår trovärdighet. Borgarnas budskap kommer att vara ”Vi red ut stormen”. Arbetslösheten, nyfattigdomen och de växande klyftorna kommer de att skylla på den ekonomiska krisen.

Vi har nu chansen att vinna tillbaka stora grupper som är missnöjda med regeringens politik.

Pensionärerna tappade vi i förra riksdagsvalet och vi har nu möjlighet att återvinna deras förtroende. Men det räcker inte att påtala regeringens åldersdiskriminerande politik. Vi måste gå till val på att ta bort ”pensionärsskatten”! I vassen lurar Sverigedemokraterna som är aktiva bland pensionärer och försöker knipa missnöjesröster…

En hel ungdomsgeneration saknar idag både arbete, pengar och bostad. Ungdomarnas misstro mot regeringen riskerar att leda till fler soffliggare om vi inte visar att vi tänker kämpa för arbete och bostad åt alla.

Mängder av kvinnor har drabbats av högerpolitiken, som främst gynnat rika män. Vi kan erbjuda en kvinnlig statsminister. Men vi ska inte nöja oss med det utan även gå till strid mot könsorättvisorna, både de regeringen skapat och de som fanns sedan tidigare!

Löntagarna är förlorare i högerns samhälle, även de som fått behålla jobbet. Försämrad a-kassa och sjukkassa, urholkade rättigheter och sämre arbetsmiljö är bara början. Men ska vi vinna löntagarnas förtroende måste vi ut på arbetsplatserna och visa att vi står på deras sida!

I kyrkovalet gäller mobilisering. Det gäller även i valet nästa år. Valrörelsen har börjat!


Hillevi Larsson

Publicerad i Aktuellt i Politiken den 7 september 2009

Idéerna håller än i dag

Hittills tycker jag att socialdemokratin varit bäst på att leverera ett bra samhälle för det stora flertalet.

Den socialdemokratiska ideologin bygger på jämlikhet, demokrati, rättvisa och frihet. Tidigt valde de socialdemokratiska ledarna i Sverige reformer framför revolution och öppenhet framför isolering. Det gav resultat! Steg för steg reformerades samhället från U-land och diktatur till ett demokratiskt välfärdssamhälle. Allt det vi tar för givet idag - skola, vård, omsorg, föräldraförsäkring, mödravård, åtta timmars arbetsdag, fackliga rättigheter, a-kassa, pensioner m.m. - har byggts upp under lång tid genom mödosamt arbete. Den svenska högern har stått på den andra sidan och bekämpat flertalet reformer för demokrati och välfärd.

Genomförandet av de socialdemokratiska visionerna i Sverige har gjort Sverige till ett av de bästa länderna att leva i, för det stora folkflertalet.

En viktig orsak till detta är den generella välfärden, d v s. "Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov." Målet har alltid varit att så många som möjligt ska ha det så bra som möjligt. Därför har statsministern, direktören och arbetaren kunnat få vård i sjuksängar bredvid varandra bekostade via skattsedeln. Deras barn har kunnat gå i skolan i tillsammans, även det bekostat via skattsedeln. Inte bara låginkomsttagare utan även medelklassen har gynnats av detta system. De har fått betala högre skatt men fullt ut fått del av välfärden och sluppit dyra avgifter till skola, vård, omsorg, arbetslöshets- och sjukförsäkring o s v.

De socialdemokratiska idéerna håller än idag. Tanken att samhället blir bättre när man bryr sig om varandra och hjälper varandra blir aldrig omodern. Motsatsen "Sköt dig själv och skit i andra" kommer aldrig att leda till ett hållbart samhälle.

Socialdemokratins dilemma har varit det långa maktinnehavet. Det är inte svårt att vara kritisk mot andra, däremot att vara självkritisk. Vi har inte fullt ut lyckats genomföra den socialdemokratiska ideologin och det måste bli huvuduppgiften om vi vinner nästa val.

Jag är socialdemokrat för att jag vill bekämpa orättvisorna i samhället. Då räcker det inte att reparera den skada högerregeringen ställt till med. Vi måste också utveckla vår egen politik. Vi förlorade förra riksdagsvalet för att vi var för otydliga i vår jobbpolitik, inte var tillräckligt lyhörda för medborgarnas verklighet och för att många pensionärer vände oss ryggen. Dessa utmaningar måste vi nu ta tag i!

Det samhälle jag tycker vi ska sträva mot sammanfattas bra av Solon: "Vad är en ideal stat? Den stat där en oförrätt mot den ringaste medborgare anses som en oförrätt mot alla".


Hillevi Larsson

Publicerad i Folkbladet den 29 augusti 2009

FN är alldeles för passivt

Hillevi Larsson om Västsahara i ETC den 2 september 2009

VÄSTSAHARANÄTVERKET
Hillevi Larsson (S), ordförande i riksdagens arbetsgrupp för Västsaharas självständighet, är kritisk till hur både EU och FN hittills har hanterat Västsahara-frågan. Hon befarar att konflikten övergår till ett blodbad om inte omvärlden, inklusive Sverige, aktivt börjar visa att man vill vara med och agera.

Gör Sverige någonting konkret i Västsahara-frågan just nu?

– Det enda konkreta som har hänt var att Sverige under förra mandatperioden röstade nej till fiskeavtalet som EU gjort upp tillsammans med Marocko. Även om vi inte stoppade avtalet så var det en viktig markering, eftersom det innefattar ockuperad mark och bryter mot folkrätten. I övrigt händer det alldeles för lite. Det är lätt att säga att vi står bakom FN:s resolutioner som fördömer Marockos ockupation av Västsahara, men eftersom ingenting sker i praktiken måste Sverige agera mer aktivt.

Vad kan Sverige göra?

– Jag tycker att vi till exempel skulle kunna erkänna Västsahara som ett eget land, precis som många länder i världen redan har gjort. I så fall skulle Sverige vara det första landet i Europa som gjorde det, vilket skulle få ett stort symboliskt värde. Det har hänt tidigare, exempelvis erkände vi de baltiska länderna innan det var helt klart att de verkligen var frigjorda. Men just när det gäller Västsahara verkar den dörren vara stängd.

Varför är det så?

– Det talas mycket om formella kriterier som måste vara uppfyllda. Samtidigt har vi i Sverige inte varit lika stränga i den frågan när det gällt andra länder, så jag ser inga hinder till att inte kunna erkänna även Västsahara. Ett annat argument som lyfts fram är viljan att ha goda relationer med båda sidor för att kunna utöva diplomati. Problemet med det resonemanget är att vi inte har något samarbete att förlora eftersom Marocko inte har gjort några eftergifter överhuvudtaget. Till och med Polisario har varit mer kompromissvilliga trots att de har FN:s resolutioner på sin sida.

Har omvärlden varit för snäll mot Marocko?

– Ja, Marocko har fått så många chanser under så många år och ändå inte gjort någonting för att lösa situationen. I stället för att jamsa med hela tiden borde exempelvis EU börja ställa krav, i synnerhet eftersom man har långtgående ekonomiska relationer med Marocko.

Hur tycker du att EU har hanterat frågan hittills?

– När frågan om Marockos handelsavtal varit uppe i EU-nämnden så brukar inte Västsahara komma på tal överhuvudtaget. Då skiljer man på FN:s resolutioner om Västsahara och det ekonomiska samarbeten med Marocko, vilket jag tycker är helt fel. När det till exempel gäller Burma har EU mer eller mindre frusit förbindelserna när landet begått övergrepp mot mänskliga rättigheter. Marocko borde inte ha någon gräddfil i det sammanhanget.

Tror du att Sverige kommer att agera mer aktivt i den här frågan i och med det
svenska EU-ordförandeskapet?

– Tyvärr tror jag inte det, men det vore ett lysande tillfälle för Sverige att ta kommandot i den här frågan och se till att EU står upp för folkrätten, i stället för att gå ärenden åt ockupationsmakten och tjäna pengar på det. Dessvärre är risken stor att Sverige kommer att ligga lågt i den frågan för att hålla sig väl med Frankrike och andra länder som stödjer Marocko. Handelsminister Eva Björling (M) har inte visat sig vara särskilt mycket att hoppas på tidigare när det gällt Västsahara-frågan.

Hur ser du på FN:s agerande i regionen?

– FN är alldeles för passivt i den här situationen. Resolutionerna finns kvar men eftersom ingenting görs så kan man undra vilken nytta FN egentligen gör. Säkerligen beror en del av passiviteten på att stormakterna har ekonomiska intressen i området när det exempelvis gäller fisket, oljan och fosfaten. Samtidigt borde dessa intressen få stormakterna att reagera eftersom det finns en risk för blodig konflikt – som i sig kommer att leda till att det inte finns så mycket naturresurser kvar.

Hur ser du på riskerna för att ett nytt krig utbryter i Västsahara?

– Just nu får det västsahariska folket inte mycket för att de för en fredlig kamp. Det gör att många unga är frustrerande, särskilt i flyktinglägren i Algeriet. Där finns en allt starkare vilja att ta till vapen om ingenting händer, och om omvärlden inte visar att man vill vara med och agera kommer dessa krafter att bli svårare att hålla tillbaka.

Maria Holm

Publicerad i tidningen ETC 2009-08-28

Absurt behöva be pappa om lov

Såväl republikaner som rojalister gratulerar Madeleine och Jonas Bergström till förlovningen – och kärleken. Men det är absurt att prinsessan ska behöva fråga pappa om lov, påpekar Hillevi Larsson (S).

Hon är i egenskap av före detta ordförande i Republikanska föreningen starkt kritisk mot systemet. Varför, undrar hon, är det viktigare vilka prinsessorna gifter sig med än vem statsministern gifter sig med?

- När Göran Persson skilde sig från Annika Persson och gifte om sig med Anitra Steen behövde inte han be sin pappa om lov. Det är absurt, speciellt att det står inskrivet i grundlagen. Om kungen säger nej blir det ingenting.

Just kungens tycke och smak tror hon var anledningen till att förlovningen dröjde så länge.

- Kungen gillar ju Jonas, men hade svårare för Daniel. Han drog ut på det eftersom han ville att Victoria skulle träffa någon annan. Det är ytterligare en brist i systemet, att man måste förälska sig i ”rätt” person.

- Jonas godkändes snabbt eftersom han är uppvuxen på Djursholm, jobbar på advokatbyrå och rör sig i rätt kretsar.

De många invändningarna till trots är Hillevi Larsson mån om att lyckönska paret:

- Man får ju gratulera dem personligen att de äntligen får förlova sig.

Henrik S Järrel (M), initiativtagare och grundare av riksdagens rojalistiska nätverk, gläds också över beskedet.

- Jag gratulerar de unga tu och önskar dem all lycka. Det är roligt att de bestämt sig för att ta steget. Jag tror dessutom att de passar ganska bra ihop.

Varför?

- Som man brukar säga: lika barn leka bäst. De har någorlunda rätta bakgrunder vilket ger goda förutsättningar. Det är ingen garanti, men en bra grund.

- Sen har de någon form av äktenskapstycke också. Men det är en mer ytlig betraktelse.

Vad har du för bild av Jonas Bergström?

- Han är positiv, trevlig, väluppfostrad, vänlig, välutbildad och sympatisk. En urban ung man i sina åthävor och bruk. Jag tror att han passar utmärkt väl in i bilden.

- Men man ska vara mycket noga med att det är hjärtats språk som talar.


Jenny Stiernstedt

Publicerad i DN 2009-08-11

torsdag 16 juli 2009

Mer demokratiskt med folkvald statschef

Publicerad i Svenska dagbladet 12 juli 2009

Redan som tonåring blev Hillevi Larsson (S) republikan. Det var så självklart att samhället ska vara "100 procent demokratiskt", förklarar hon.
– Jag blev ännu mer engagerad och övertygad när jag kom in i riksdagen, och råkade läsa successionsordningen. Det är ju medeltida paragrafer.

Vilka är dina två bästa argument för republik?

– Det är mycket mer demokratiskt med en folkvald statschef. Dessutom bygger monarkin på en föråldrad människosyn. Kungligheterna får inte tro på vad de vill, inte gifta sig med vem de vill, inte välja vilket liv de ska ha.

Vad är motståndarnas bästa argument?

– Helt klart att en majoritet av svenska folket vill behålla nuvarande system. Det är något vi har stor respekt för.

Hur påverkar ett kungligt bröllop monarkins ställning?

– Sverige kommer att drabbas av rojalistisk yra, och kortsiktigt kommer stödet för monarkin att stärkas. Men bröllopet är också en påminnelse för alla som ifrågasätter hela systemet.

Vad tycker du om att kronprinsessan gifter sig med en man av folket?

– Jättebra, det är honom hon älskar. Alla människor ska få gifta sig med vem de vill, och det här var helt klart Victorias val, inte hennes föräldrars eller rojalisternas. Men hon har fått vänta många år.

Vem ska betala bröllopet?

– Det tycker jag att kungafamiljen ska göra själv, det är i första hand en privat angelägenhet. Skulle pengarna tryta kan de ta av apanaget. Staten kan kanske betala kortegen till kyrkan, som svenska folket kan titta på.

Varför har monarkin så starkt stöd?

– Jag tror inte att det handlar om systemet som sådant, utan om att det här med prinsar och prinsessor ger lite flärd och glamour i vardagen. Som en saga man kan följa.

Hur länge tror du att Sverige har kvar nuvarande statsskick?

– Det är inte helt omöjligt att det blir en ändring redan inom ett par decennier.

FaktaHillevi Larsson (S), 34 år
Ordförande i riksdagens republikanska sällskap
Kunglig favorit: Måste jag välja någon, så väljer jag Victoria. Jag tycker att hon är mycket bättre än kungen.


Lova Olsson
08-13 52 17
lova.olsson@svd.se

Nyckeln är jämlikhet

Det finns många områden att arbeta för de politiska visionerna. Det kan vara i EU, FN, i riksdag, kommuner eller varför inte vid köksbordet eller i det vardagliga mötet med grannar och vänner. Ingen politisk arena kan utesluta den andra.

I en tid där det talas mycket om de olika typerna av nya media glöms tyvärr ibland också det mänskliga mötet bort, hamnar lite i skymundan. Under EU-valrörelsen reste jag runt och hade fina politiska samtal med många människor. Nästan var fjärde skåning som röstade på socialdemokraterna valde att kryssa mig. Det känner jag stor tacksamhet och ödmjukhet inför.

Jag vill också understryka att även om inte kryssen nådde till det politiska forumet Europaparlamentet så kommer jag självklart fortsätta med de viktiga vardagliga politiska samtalen. Det är politikens innehåll som är det avgörande, inte enbart forumen. Jämställdhetsfrågorna får jag exempelvis nu förmånen att fortsätta driva som ledamot i styrelsen för S-kvinnor.

Vi i de svenska socialdemokraterna var pådrivande för att jämställdhetsfrågorna skulle vara i fokus i EU:s arbete för arbete och tillväxt – Lissabonstrategin. Det arbetet är viktigt såväl i Bryssel som här hemma i Sverige, i många olika politiska fora. Den nuvarande Lissabonstrategin sträcker sig till 2010 och möjliggör att arbetslivet görs på lika villkor för både kvinnor och män. Även efter 2010 måste självfallet det arbetet fortsätta, och jag vill vara drivande i frågan för en förlängning/förnyelse av Lissabonstrategin. Arbetet för fler jobb, ökad jämställdhet och tillväxt kommer vara högaktuellt även efter 2010. Lissabonstrategin har full sysselsättning som överordnat mål.

För att det skall uppnås måste kvinnors arbetskraftsdeltagande öka väsentligt och ett första mål är 60 procent på EU-nivå. Det är också viktigt att understryka att det inom ramen för Lissabonsprocessen finns mål om lika lön mellan män och kvinnor samt att bättre statistik ska utformas inom olika områden. Jämställdhets- och jämlikhetsfrågorna får inte hamna på undantag med hänvisning till jobbkrisen, tvärtom.

Genom att bättre hantera de utmaningar jobbkrisen innebär, så att vi får bära både bördor och tillgångar mer rättvist i Sverige, så finns bättre möjligheter att skapa ett solidariskt samhälle. Nyckeln är ökad jämställdhet och jämlikhet.



Hillevi Larsson
riksdagsledamot (S) Malmö

Allt EU:s jordbruksstöd bör inte avvecklas

PRESSMEDDELANDE FRÅN SOCIALDEMOKRATERNA I RIKSDAGEN

Datum: 2009-06-22

Det kraftigt kritiserade jordbruksstödet från EU är inte bara av ondo utan hjälper till att producera turism och hembygd och bevarar ovärderliga kulturmiljöer.
Det anser riksdagsledamöterna Hillevi Larsson(S) och Kerstin Engle(S) som imorgon besöker Bjärebygden tillsammans med naturentusiasten Sven Hernborg i syfte att visa de positiva med EU:s jordbruksstöd.

Tid:Tisdagen den 23 juni 2009.

Plats:Resan startar på Ängelholms järnvägsstation kl 10.15

Program: Resan startar på Ängelholms järnvägsstation kl 10.15 och går över Ängelholmsslätten till Sinarpsdalen.
Ledamöterna kommer att besöka lantbrukaren David Lindegren. Lindegren har ett 100-tal kor av den hotade rasen Rödkulla.
Besök kommer även att göras hos Anders Gunnarsson i Glimminge, en mjölkbonde med djur i kustreservat.
I resan ingår även att se Skånes finaste slåtteräng som är mycket gammal och sköts av Naturskyddsföreningen.
Dagen avslutas på Båstads station kl 14.00.



Pressen är välkommen att följa med eller möta upp under resan.

torsdag 18 juni 2009

Reinfeldt, avbryt handelsförhandlingarna med Peru!

Publicerad 2009-06-16 i Aftonbladet.

Under förra veckan dödades minst 60 människor när polis och militär försökte stoppa demonstrerande ursprungsfolk i Peru. Protesterna handlar om regeringens beslut att öppna dörrarna för utländska företag att exploatera de rika naturtillgångar som finns i Amazonas regnskog. En betydande orsak till beslutet är de handelsavtal som Peru förhandlar fram med USA och EU. Som blivande ordförande för EU är det dags för statsminister Fredrik Reinfeldt att reagera.

För drygt två månader sedan inledde ursprungsfolken i peruanska Amazonas en proteströrelse. Upprinnelsen var ett antal dekret som president Alan García utfärdade för att underlätta exploateringen av Amazonas rikedomar. Där finns enorma tillgångar av skog och vatten samt ett stort intresse för att borra efter olja och naturgas. Utländska företag har stått på kö för att komma åt rikedomarna. Och för att underlätta för företagen ställde USA som krav på Perus regering att låta dem komma in i Amazonas på ett lättare sätt. Annars skulle det inte bli något frihandelsavtal.

Förra helgen eskalerade konflikten mellan lokalbefolkningen och regeringen från fredliga demonstrationer, blockerade vägar och strejker till blodiga strider när polisen gick till angrepp. Minst 60 personer har mist livet, många har tvingats fly in i regnskogen och andra har tagits till fånga. Ursprungsfolksrörelser över hela Latinamerika kritiserar högljutt den peruanska regeringens agerande och både Amnesty International och den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter (CIDH) fördömer polisens och militärens våldshandlingar. Perus regering bryter såväl mot den egna grundlagen som mot internationella konventioner om mänskliga rättigheter och ursprungsfolkens rättigheter till sina territorier.

Samtidigt som förföljelsen fortsätter i den peruanska regnskogen förhandlar EU om ett frihandelsavtal med Peru. Ett av EU:s huvudsyften med förhandlingarna – i enlighet med styrdokumentet ”Global Europe – competing in the world” – är att även europeiska företag lättare ska få tillgång till de peruanska naturresurserna. Som EU:s blivande ordförandeland har Sverige ett stort ansvar.

Fredrik Reinfeldt måste nu agera och:

avbryta alla handelsförhandlingar så länge den peruanska regeringen bryter mot de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter och ursprungsfolkens rättigheter uttrycka ett fördömande av de våldshandlingar som begåtts vid massakern i Amazonas se till att eventuella handelsavtal inte leder till skövling av Amazonas naturresurser och kräkningar av ursprungsfolkens rättigheter.

Lars-Anders Baer, styrelseordförande för Sametinget
Bodil Ceballos, riksdagsledamot för Miljöpartiet
Francisco Contreras, ordförande för Latinamerikagrupperna
Hillevi Larsson, riksdagsledamot för Socialdemokraterna
Hans Linde, riksdagsledamot för Vänsterpartiet

måndag 15 juni 2009

TACK alla som deltagit i Europavalrörelsen!

Jag vill tacka ALLA som deltagit i Europavalrörelsen!

Ett särskilt tack till alla som deltagit i min kampanj och alla ni som röstat på mig!
Jag fick 23 724 personröster och blev den fjärde mest kryssade socialdemokraten.

Tack allihop för ert stöd!

Nu går vi vidare mot kommande val. Huvudmålet är ett regeringsskifte 2010!