Riksdagsdebatt 25 maj 2010
Svar på interpellation om bemanningsföretag och anställningstrygghet
Anf. 56 Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):
Fru talman! Hillevi Larsson har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att säkerställa att arbetsgivare inte använder sig av bemanningsföretag för att kringgå anställningstrygghet och turordningsregler. Hillevi Larsson har också frågat hur jag ställer mig till ett förbud mot ett handlingssätt som innebär att säga upp anställda med hänvisning till arbetsbrist för att en kort tid senare hyra in samma personal via bemanningsföretag samt slutligen om de drabbade i sådana fall borde ha rätt till återanställning.
Jag har redan tidigare i år diskuterat frågor kring bemanningsföretag här i riksdagen. Mitt svar i dag kommer därför att likna vad jag sagt tidigare:
Arbetsbrist är enligt lagen om anställningsskydd saklig grund för uppsägning. Samtidigt finns skyddsregler bland annat i form av företrädesrätt till återanställning.
Att hyra in arbetskraft i stället för att ha egna anställda är i sig inte otillåtet. Utgångspunkten är dock att alla företag ska agera i överensstämmelse med gällande lagar och avtal. Om det skulle vara fråga om kringgående av gällande regelverk, och var gränserna i så fall går för vad som är tillåtet är ytterst en fråga som kan prövas i domstol.
Den arbetsrättsliga utgångspunkten generellt är att samma regler gäller för anställda i bemanningsföretag som för andra kategorier av arbetstagare.
Bemanningsföretag har dessutom som andra arbetsgivare möjlighet att teckna kollektivavtal. Inom bemanningsbranschen har också i princip alla arbetsgivare gjort det. Täckningsgraden uppskattas till 98 procent. Det är en högre täckningsgrad än för arbetsmarknaden generellt sett. Det finns inget som säger att ett bemanningsföretag skulle vara en sämre arbetsgivare än någon annan.
Jag kan konstatera att frågan om anlitande av bemanningsföretag har varit uppe i årets avtalsrörelse och att arbetsmarknadens parter på flera områden valt att reglera vad som ska gälla.
Jag vill i sammanhanget också nämna det EU-direktiv om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag och som avser bland annat skyddet för sådana anställda. Det trädde i kraft i december 2008 och ska vara införlivat av medlemsstaterna senast den 5 december 2011. En huvudprincip i direktivet är att anställda som hyrs ut av bemanningsföretag ska ha samma grundläggande anställningsvillkor som om de hade anställts direkt av kundföretaget.
Regeringen tillsatte i september förra året en utredning med uppdrag att överväga och lämna förslag på vilka åtgärder som behöver vidtas för att i svensk rätt genomföra direktivet. Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 29 oktober 2010.
Jag följer naturligtvis noga utvecklingen på arbetsmarknaden i de här frågorna. Det är både bra och viktigt att se hur det arbetsrättsliga regelverket fungerar och efterlevs i praktiken.
Anf. 57 HILLEVI LARSSON (s):
Fru talman! Anledningen till att jag har skrivit den här interpellationen är att många upplever detta som ett problem. Det är säkert stor skillnad mellan olika bemanningsföretag. En del kanske till och med trivs på bemanningsföretag. Men det är många som blir illa behandlade. De fall jag tar upp gäller arbetstagare som först är anställda av en arbetsgivare som säger upp dem med hänvisning till arbetsbrist och sedan tas in bakvägen via bemanningsföretag.
Poängen för arbetsgivare som gör så är att de slipper anställningsskyddet; de slipper att ha personalen fast anställd. Det är ju ett ansvar för arbetsgivaren att ha fast anställd personal. Det avhänder man sig. Den andra poängen är att man kan kringgå turordningsreglerna. Man kan ju fritt välja och vraka bland dem som kommer in bakvägen via bemanningsföretag. Det är ett sätt att pressa både personalen och facket. Facket vill egentligen inte gå med på detta men ställs ofta inför ett ultimatum. Via bemanningsföretag får åtminstone en del av de fackliga medlemmarna jobba vidare i företaget. Alternativet är att man tar in helt nya personer från bemanningsföretag så att ingen kan jobba vidare. Den här utpressningssituationen känns väldigt olycklig, speciellt med tanke på att vi har lagar och regler som säger att om man säger upp någon med hänvisning till arbetsbrist, att det alltså inte finns tillräckligt många arbetsuppgifter att utföra, ska de ha rätt till återanställning om företaget behöver folk för just de arbetsuppgifterna. Enligt lagen gäller återanställningsrätten i nio månader efter uppsägningen. Det har förekommit att man efter mycket kortare tid har tagit in folk via bemanningsföretag – ofta samma personer för samma arbetsuppgifter.
Det hänvisas till att detta inte ska vara möjligt enligt gällande lagstiftning. Det är uppenbarligen något fel i lagstiftningen eller i tillämpningen av lagen eftersom det förekommer. Det är ett fenomen som breder ut sig mer och mer på arbetsmarknaden.
Jag säger inte att det alltid är fel att anlita bemanningsföretag. Man kan ha tillfälliga arbetstoppar eller svårt att rekrytera personal. Det jag talar om är när man systematiskt kringgår turordningsreglerna och anställningstryggheten för att arbetsgivaren vinner på det.
Många bemanningsföretag har kollektivavtal, men det är inte säkert att det är ett lika bra skydd som de kollektivavtal som försvinner i och med att man tappar sin fasta ursprungliga anställning. Det har förekommit att människor har fått det mycket sämre. Det kan vara sämre lön, sämre anställningstrygghet, sämre arbetstider och förlängd arbetstid. Jag har massor av sådana exempel. Det har också förekommit att människor fått stå på pass nästan dygnet runt. Man får ha sina arbetskläder på sig i stort sett dygnet runt eftersom bemanningsföretaget plötsligt kan ringa och man får rycka in. Man kan inte förutsäga när man ska arbeta.
Alla dessa avarter är ett problem, men det allra största problemet är när man tappar sin fasta ursprungliga anställning och hamnar i otrygghet via bemanningsföretag.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 16.00 på förslag av tredje vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 18.00.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
11 § (forts.) Svar på interpellation 2009/10:361 om bemanningsföretag och anställningstrygghet
Anf. 58 Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):
Herr talman! När det gäller bemanningsföretag vill jag ändå börja med att konstatera att de allra flesta som har ett jobb i ett bemanningsföretag omfattas av ett kollektivavtal med 98 procents täckningskrav. Det kan vara ett bra steg in på arbetsmarknaden för många, särskilt för en hel del personer som har haft lite svårt att ta sig in annars.
När det gäller lön, arbetstider med mera är det en fråga för parterna som jag tycker att vi som har politiska uppdrag ska försöka hålla oss ifrån. Jag noterade att det också var inställningen hos LO:s avtalssekreterare Per Bardh när han blev intervjuad om detta i Uppdrag granskning för ett antal månader sedan.
Då återstår den andra frågeställningen, den som gäller det som är lagreglerat när det gäller anställningsskydd och liknande. Hillevi Larsson sade i ett tidigare inlägg, om jag inte minns fel, att det är något fel på lagen. Vet vi det? Det är min möjligen retoriska motfråga. De fall som Hillevi Larsson beskriver har egentligen inte testats i Arbetsdomstolen förrän nu. Just nu pågår någonting som kallas för Maraboufallet eller Kraftfallet i Arbetsdomstolen, och vad jag vet är ännu inget datum utsatt för huvudförhandling. Detta är det första riktiga fall där man testar de regler vi faktiskt har.
Förra gången någonting liknande var uppe i Arbetsdomstolen gällde Abu Garcia-domen 2003. Det var ett liknande fall men inte detsamma. Det handlade om säsongsmässiga variationer men har sedan här och var, om jag har förstått rapporteringen rätt, tagits till intäkt för den situation som Hillevi Larsson beskriver.
Det som är tydligt i lagstiftningen är att vi har både en informationsplikt och en förhandlingsskyldighet när det gäller den typen av situationer som uppstår. Vi har också i lagstiftningen, precis som Hillevi Larsson tog upp i sitt tidigare inlägg, grundläggande regler som handlar om återanställningsskyldigheten inom nio månader.
Det ska därför bli intressant att se hur man dömer i Arbetsdomstolen i det här Maraboufallet som vi nu väntar på.
Grundregeln måste naturligtvis vara att man inte ska ha den typen av möjligheter att kringgå de grundläggande bestämmelserna i lagen om anställningsskydd som Hillevi Larsson tar upp i sin interpellation. Däremot kan jag i dagsläget inte ställa mig bakom krav på förändrad lagstiftning innan vi har gjort två saker, nämligen först fått domen i Arbetsdomstolen så att vi får klarhet i hur domstolen tolkar dagens regler. Det andra gäller det jag inledde med att prata om, nämligen bemanningsföretagsdirektivets införande genom den utredning som nu arbetar med detta, för den påverkar naturligtvis också den relevanta lagstiftningen.
Slutsatsen är alltså att i grunden är det en bransch som har en högre täckningsgrad när det gäller kollektivavtal än andra och högre än arbetsmarknaden i gemen. I den mån det finns avarter testas dessa just nu i Arbetsdomstolen, och bemanningsföretagsdirektivet ska inkorporeras i svensk rätt genom den utredning som levererar sitt slutbetänkande om några månader. Vi kommer naturligtvis att följa detta noggrant.
Jag konstaterar också att sju avtalsområden i årets avtalsrörelse har hittat egna lösningar på hur man hanterar bemanningssituationer. Parterna har alltså i avvaktan på domar och annat försökt hitta kollektivavtalslösningar som hanterar den här frågeställningen, och jag tycker naturligtvis att det är bra att man har försökt göra det på det sättet.
Anf. 59 HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Rättsläget är lite osäkert, men jag tycker att det hittills har pekat åt ett negativt håll och att det därför finns behov av att se över lagstiftningen och tillämpningen. Men vi får väl se var det landar slutgiltigt.
Om det nu skulle visa sig att Arbetsdomstolen dömer till arbetstagarnas nackdel tycker jag att man kan säga att lagens syfte inte uppfylls, och då måste man ändra lagen så att den blir tydligare. Då hoppas jag att jag får hjälp av regeringen att göra det, eftersom detta att vi inte vet hur det slutar nu används som ett argument för att inte göra en förändring.
När det gäller problem med kollektivavtal är det egentligen inte det som är det största problemet, utan problemet är om man får försämringar. Det finns ju olika typer av kollektivavtal, och även om man får ett nytt kollektivavtal i bemanningsföretaget kan det innebära både lägre lön, sämre anställningstrygghet, sämre arbetstider med mera. Det är det som är problemet.
Ministern säger att vi inte ska lägga oss i detta, för det har med avtalsrörelsen att göra, och parterna ska avgöra det. Det kan jag väl hålla med om, men problemet kvarstår att det är arbetstagare som får försämrade villkor bakvägen för att den ursprungliga arbetsgivaren inte vill ha dem fast anställda.
En sak som gör det lite intressant är också det nya EU-direktivet som säger att de som tar sig in via bemanningsföretag inte ska få sämre villkor än de hade fått om de varit anställda i företaget som bemanningsföretaget jobbar för. Det kan faktiskt kasta den här frågan över ända, för då kanske det ändå är så att man har rätt till bättre villkor än vad många har i dag.
Kärnan i det här problemet handlar om att man bakvägen tar in folk via bemanningsföretag. Det är inte bemanningsföretag i största allmänhet som min interpellation handlar om, utan det är när företag först har fast anställd personal som de gör sig av med för att därefter hyra in dem bakvägen via bemanningsföretag som ett sätt att kringgå anställningstryggheten och slippa ha fast anställd personal. Ännu värre är att man på det sättet kan kringgå turordningsreglerna och göra sig av med obekväm personal.
Det här tycker jag är en skrämmande utveckling, för vilka är det då som får gå? Jag tror till exempel att de som har satt sig upp emot ledningen, mot arbetsgivaren, riskerar att få gå. Det kan gälla fackligt aktiva, kanske den lokala fackbasen som har sagt ifrån när det gäller arbetsmiljö och arbetsvillkor. Då är det kanske han eller hon, tillsammans med andra som på något sätt har stuckit upp, som riskerar att inte bli återanställd. Det blir också en signal inför framtiden: Här gäller det att inte sticka upp. Det är ett hot mot det fackliga arbetet.
Ett konkret exempel på hur illa det kan gå var fackbasen på tunnelbanan i Stockholm, när Veolia hade hand om den. Han protesterade då å fackets vägnar mot arbetsmiljön, att det var risker i arbetsmiljön och risk för att de anställda i tunnelbanan skulle skadas allvarligt men även risk för att allmänheten, alltså resenärerna, skulle skadas på tunnelbanan.
Resultatet av hans protest blev att arbetsgivaren helt enkelt gjorde sig av med honom. Han fick gå för att han hade varit obekväm. Jag vill inte se fler sådana fall, och jag vill inte se att man öppnar ytterligare en väg via bemanningsföretag att göra sig av med folk som faktiskt vågar säga vad de tycker.
Anf. 60 Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):
Herr talman! Jag kan inte kommentera enskilda fall, men när det gäller det sistnämnda hade inte den uppsägningen någonting med bemanningsföretag att göra, vad jag förstår. Det var inte så att man sade upp en person och sedan utnyttjade ett bemanningsföretag för att ta in en ersättare. Vad jag vet testades det också rättsligt och befanns vara i enlighet med regelverket.
Är rättsläget osäkert? Det vet vi egentligen inte eftersom det här aldrig har testats i Arbetsdomstolen. Det vet vi först efter det att domen har kommit. Då måste den analyseras, och jag tycker att det är rimligt att man i den analysen tittar över det betänkande som kommer från utredningen som ska se över hur vi ska implementera bemanningsföretagsdirektivet i Sverige.
Lägre lön, sämre arbetstrygghet och semestrar och så vidare, säger Hillevi Larsson. Vet vi det? Om man säger det så kategoriskt som Hillevi Larsson gör kritiserar man naturligtvis fackförbundens förhandlingar och de avtal som man har slutit på området. Det finns fyra avtal mellan bemanningsföretagen och olika fackförbund, men det finns ytterligare sju avtalsområden i årets avtalsrörelse som behandlar just den här frågan. Jag vill inte att vi från den politiska sidan ska lägga oss i resultaten av kollektivavtalsförhandlingarna och politiskt börja reglera löner och semestrar och annat, utan det får allt parterna ta ansvar för. Det är det som är den svenska modellen.
Är det däremot så att vi efter den här domen kommer fram till att det faktiskt är ett osäkert rättsläge eller att vi tycker att lagen har rundats på ett sätt som inte var avsikten tycker jag att det finns anledning att se över det.
Det är vad jag sagt tidigare. Man ska inte kunna gå runt LAS på det sättet. Återanställningsskyldigheten finns av bland annat det skäl som Hillevi Larsson anför. När de här reglerna kom till var det uppenbart i rättsakterna. Därför ska det bli intressant, utan att föregripa Arbetsdomstolens domslut, att se hur man dömer och vart det tar vägen. Rättsläget borde inte vara särskilt osäkert, som jag kan se det.
Anf. 61 HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Det är inte bara bemanningsföretagen som är ett hot mot anställningstryggheten och turordningsreglerna, utan det finns många andra sätt, tyvärr, för arbetsgivare att göra sig av med obekväm personal. Bemanningsföretagen öppnar upp ytterligare en väg, och det gör det ännu enklare att runda turordningsreglerna. Då kan man helt enkelt ställa upp personalstyrkan på rad och välja ut dem man vill behålla, kanske ingen i vissa. Man kanske behåller några, och resten åker ut utan någon som helst trygghet. Det är inte alla som kan få avgångsvederlag, utan många blir helt utan ersättning och hamnar i arbetslöshet.
Bemanningsföretagens villkor är så klart olika, det är inte likadant överallt. Men de problem som jag tar upp är konkreta fall där människor har känt att de har fått sämre villkor, att de har gått från en fast anställning med ett bra kollektivavtal till en mer osäker situation via bemanningsföretag. De kanske jobbar kvar hos samma arbetsgivare, har precis samma arbetsuppgifter men sämre lön och sämre villkor. Det betyder inte att det är lika illa överallt, men i de här fallen är det ett problem. Där ska det bli intressant att se vad regeringen gör av EU-direktivet, som faktiskt uttryckligen säger att man ska ha samma villkor som man skulle ha haft om man var anställd i det företag där man jobbar via bemanningsföretaget.
Jag har inte riktigt fått svar på mina frågor. Den ena frågan var om regeringen kan tänka sig ett absolut förbud mot att bakvägen säga upp människor via bemanningsföretag och urholka deras anställningstrygghet. Den andra frågan är mer allmän: Vad tänker regeringen göra med anledning av den här utvecklingen, att företagen alltmer rundar anställningstryggheten och turordningsreglerna?
Anf. 62 Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):
Herr talman! Beträffande det sista vet vi inte. Vi vet inte hur det ser ut. Vi har inte statistik, vi har enskilda exempel som tagits upp i debatten. Uppdrag granskning tog upp ett sådant.
Hillevi Larsson ställer ett antal hypotetiska frågor: Hur ska vi göra när domen kommer? Ja, det kan jag inte säga förrän vi har domen. Det kan jag inte säga förrän vi har utredningen. Det är först då som vi har någonting att utgå ifrån.
Det jag kan säga är att lite drygt 60 000 personer arbetar i dag i bemanningsföretag, och det är av en arbetsmarknad på fyra och en halv miljon jobb inte oerhört många. Nio av tio bemanningsföretag säger att de kommer att nyanställa i år. Det är naturligtvis väldigt glädjande. Vi vet att bemanningsföretagen i större omfattning än andra anställer ungdomar, personer med utländsk bakgrund och så vidare. Det är ett bra insteg för många.
Jag är naturligtvis också glad att bemanningsföretagen har 98 procents täckningsgrad med kollektivavtal. Där löser man många av de frågor som vi kan ha synpunkter på som privatpersoner men inte ska ha synpunkter på som politiker, nämligen lön, semester, arbetstider och annat. Det får parterna göra upp om, det är inte politiska beslut, som jag ser det.
Den vanligaste situationen är gudskelov inte den som man läser om, nämligen att företag säger upp och sedan återanställer via bemanningsföretag precis samma människor. Det är ändå undantagsfall. Vi har ett sådant fall, påstås det – jag ska inte gå in i rättsläget – som testas i Arbetsdomstolen. Det är det första som testas, så den här situationen har inte testats innan. Vad som händer efter det att domen kommer, och efter det att vi har utredningen om hur direktivet om bemanningsföretag ska implementeras i svensk rätt finns det anledning att komma tillbaka till hur exakt det ska se ut. Men jag tycker att man ska försöka låta bli att vifta med lagstiftningsvapnet innan man vet hur lagstiftningen fungerar. Det får vi veta efter AD:s dom.
Överläggningen var härmed avslutad.
torsdag 29 juli 2010
Interpellation Bemanningsföretag
Bemanningsföretag och anställningstrygghet 6 juni 2010
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Bemanningsföretag kan fylla en funktion på arbetsmarknaden när det handlar om tillfälliga arbetstoppar eller när arbetsgivarna har svårt att rekrytera personal. Men bemanningsföretag får inte användas för att byta ut fast anställd personal och kringgå anställningstryggheten! Anställningstryggheten behöver stärkas, inte urholkas ännu mer. Det finns redan alltför många möjligheter att göra sig av med folk – till och med utan avgångsvederlag!
Det har tyvärr blivit allt vanligare att arbetsgivare säger upp personal med hänvisning till ”arbetsbrist” för att en kort tid senare ta in samma personer som sagts upp – via bemanningsföretag. På så sätt kan arbetsgivarna kringgå både anställningstryggheten och turordningsreglerna. De kan behålla samma personal, men slippa ha dem fast anställda, och göra sig av med oönskad personal genom att helt enkelt låta bli att hyra in dessa personer.
De arbetstagare som drabbas av detta lurendrejeri har väldigt lite att sätta emot. Om de inte går med på att jobba vidare via bemanningsföretag förlorar de ju jobbet helt och hållet. För de drabbade kan detta innebära kraftiga försämringar i anställningstrygghet, lön, förläggning av arbetstid, maximal arbetstid med mera som reglerats i tidigare kollektivavtal. De som inte blir inhyrda får se sig utbytta och går rakt ut i arbetslöshet.
Enligt lagen om anställningsskydd ska den som sägs upp på grund av arbetsbrist ha företräde till ett nytt jobb om arbetsgivaren nyanställer. Företrädesrätten gäller i nio månader från den dag då anställningen upphörde. Trots lagen förekommer det många fall där det gått långt under nio månader innan man tar in ny personal eller hyr in dem som tidigare sagts upp via bemanningsföretag.
Mina frågor till arbetsmarknadsministern är:
Vad kan arbetsmarknadsministern och regeringen göra för att säkerställa att arbetsgivare inte använder sig av bemanningsföretag för att kringgå anställningstrygghet och turordningsregler?
Hur ställer sig arbetsmarknadsministern till ett förbud mot ett handlingssätt som innebär att säga upp anställda med hänvisning till ”arbetsbrist” för att en kort tid senare hyra in samma personal via bemanningsföretag, och borde inte de drabbade, enligt ministerns åsikt, ha rätt till återanställning i dessa fall?
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Bemanningsföretag kan fylla en funktion på arbetsmarknaden när det handlar om tillfälliga arbetstoppar eller när arbetsgivarna har svårt att rekrytera personal. Men bemanningsföretag får inte användas för att byta ut fast anställd personal och kringgå anställningstryggheten! Anställningstryggheten behöver stärkas, inte urholkas ännu mer. Det finns redan alltför många möjligheter att göra sig av med folk – till och med utan avgångsvederlag!
Det har tyvärr blivit allt vanligare att arbetsgivare säger upp personal med hänvisning till ”arbetsbrist” för att en kort tid senare ta in samma personer som sagts upp – via bemanningsföretag. På så sätt kan arbetsgivarna kringgå både anställningstryggheten och turordningsreglerna. De kan behålla samma personal, men slippa ha dem fast anställda, och göra sig av med oönskad personal genom att helt enkelt låta bli att hyra in dessa personer.
De arbetstagare som drabbas av detta lurendrejeri har väldigt lite att sätta emot. Om de inte går med på att jobba vidare via bemanningsföretag förlorar de ju jobbet helt och hållet. För de drabbade kan detta innebära kraftiga försämringar i anställningstrygghet, lön, förläggning av arbetstid, maximal arbetstid med mera som reglerats i tidigare kollektivavtal. De som inte blir inhyrda får se sig utbytta och går rakt ut i arbetslöshet.
Enligt lagen om anställningsskydd ska den som sägs upp på grund av arbetsbrist ha företräde till ett nytt jobb om arbetsgivaren nyanställer. Företrädesrätten gäller i nio månader från den dag då anställningen upphörde. Trots lagen förekommer det många fall där det gått långt under nio månader innan man tar in ny personal eller hyr in dem som tidigare sagts upp via bemanningsföretag.
Mina frågor till arbetsmarknadsministern är:
Vad kan arbetsmarknadsministern och regeringen göra för att säkerställa att arbetsgivare inte använder sig av bemanningsföretag för att kringgå anställningstrygghet och turordningsregler?
Hur ställer sig arbetsmarknadsministern till ett förbud mot ett handlingssätt som innebär att säga upp anställda med hänvisning till ”arbetsbrist” för att en kort tid senare hyra in samma personal via bemanningsföretag, och borde inte de drabbade, enligt ministerns åsikt, ha rätt till återanställning i dessa fall?
tisdag 8 juni 2010
"Arbetarpartiet" är en bluff!
Krönika publicerad i Aktuellt i Politiken 24 maj 2010
Moderaterna varnar nu för ett maktskifte, som enligt dem skulle leda till att arbetslinjen överges. Men det är ju högerregeringen som urholkat arbetslinjen, inte Socialdemokraterna!
Deltidsarbetslösa tvingas säga upp sig för att de inte kan försörja sig sedan regeringen ändrat reglerna för deltidsstämpling. De får högre ersättning som heltidsarbetslösa.
Vårdnadsbidraget leder till att kvinnor tappar fotfästet på arbetsmarknaden samtidigt som förskoleverksamheten trängs undan och förskolepersonal förlorar sina jobb.
Regeringen ställer sig kallsinnig till krav på barnomsorg på obekväm arbetstid. Samtidigt som småbarnsföräldrar tvingas gå ner till deltid eller säga upp sig för att förskolornas öppettider inte är anpassade efter föräldrarnas arbetstider.
Vad som gör saken än värre är att regeringen numera tvingar arbetslösa att söka jobb i hela landet från dag ett av arbetslöshet. Med långa pendlingsavstånd blir det än viktigare med bättre öppettider inom barnomsorgen.
Vad regeringen dessutom missat är att arbetslinjen måste bygga på ”rätten till arbete”. Det räcker inte att människor är beredda att arbeta. Vi måste skapa förutsättningar för fler arbeten och skapa en bra utbildnings- och arbetsmarknadspolitik så att de arbetslösa har en chans att få de jobb som finns. Regeringen har gjort motsatsen.
Nedrustningen av arbetsmiljöarbetet, med ökad ohälsa och fler olyckor, och möjligheten för arbetsgivare att lättare göra sig av med sjuka anställda leder till utslagning.
Vi har nu massarbetslöshet. Under mandatperioden har arbetslösheten nästan fördubblats och ligger nu över nio procent.
Trots fiaskot klamrar sig Moderaterna fast vid sin diskriminerande arbetslinje. Moroten går till dem som redan klarar sig bra och piskan till dem som mest skulle behöva samhällets stöd.
Så ser arbetslinjen ut i ”arbetarregeringens” Sverige.
Hillevi
Moderaterna varnar nu för ett maktskifte, som enligt dem skulle leda till att arbetslinjen överges. Men det är ju högerregeringen som urholkat arbetslinjen, inte Socialdemokraterna!
Deltidsarbetslösa tvingas säga upp sig för att de inte kan försörja sig sedan regeringen ändrat reglerna för deltidsstämpling. De får högre ersättning som heltidsarbetslösa.
Vårdnadsbidraget leder till att kvinnor tappar fotfästet på arbetsmarknaden samtidigt som förskoleverksamheten trängs undan och förskolepersonal förlorar sina jobb.
Regeringen ställer sig kallsinnig till krav på barnomsorg på obekväm arbetstid. Samtidigt som småbarnsföräldrar tvingas gå ner till deltid eller säga upp sig för att förskolornas öppettider inte är anpassade efter föräldrarnas arbetstider.
Vad som gör saken än värre är att regeringen numera tvingar arbetslösa att söka jobb i hela landet från dag ett av arbetslöshet. Med långa pendlingsavstånd blir det än viktigare med bättre öppettider inom barnomsorgen.
Vad regeringen dessutom missat är att arbetslinjen måste bygga på ”rätten till arbete”. Det räcker inte att människor är beredda att arbeta. Vi måste skapa förutsättningar för fler arbeten och skapa en bra utbildnings- och arbetsmarknadspolitik så att de arbetslösa har en chans att få de jobb som finns. Regeringen har gjort motsatsen.
Nedrustningen av arbetsmiljöarbetet, med ökad ohälsa och fler olyckor, och möjligheten för arbetsgivare att lättare göra sig av med sjuka anställda leder till utslagning.
Vi har nu massarbetslöshet. Under mandatperioden har arbetslösheten nästan fördubblats och ligger nu över nio procent.
Trots fiaskot klamrar sig Moderaterna fast vid sin diskriminerande arbetslinje. Moroten går till dem som redan klarar sig bra och piskan till dem som mest skulle behöva samhällets stöd.
Så ser arbetslinjen ut i ”arbetarregeringens” Sverige.
Hillevi
tisdag 18 maj 2010
Dawit Isaak och biståndet till Eritrea
Riksdagens frågestund torsdag 6 maj 2010
HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Jag vill vända mig till biståndsminister Gunilla Carlsson, och det gäller samma ämne, Dawit Isaak.
Det finns en del frågetecken kring EU:s bistånd till Eritrea. Om Eritrea hämtar ut allt som de är berättigade till motsvarar det 3 miljarder svenska kronor. Det är rätt mycket pengar. Det här ska gå till folket och får inte användas av regimen. Men det finns frågetecken kring hur biståndet används, om det verkligen är NGO:er, organisationer i Eritrea, som fördelar detta bistånd.
Jag undrar om man åtminstone inte skulle kunna sätta i gång en kontroll av biståndet för att se om det går rätt till. I dag är biståndet helt ovillkorat, och det känns inte rimligt när det är en sådan här diktatur och förtryckarregim, som dessutom har en svensk medborgare i ett dödsläger. Min fråga till Gunilla Carlsson är därför: Kan man inte ta en lite närmare titt på biståndet?
Statsrådet GUNILLA CARLSSON (m):
Herr talman! Det är just vad vi har ägnat oss åt över lag, att ta en närmare titt på biståndet, att skapa ordning och reda och att se till att vi har en politikförnyelse som väver ihop hur man kan skapa bättre utveckling i världen. Hur kanaliseras biståndet? Hur har vi bättre kontroll på att det verkligen når fram till de fattiga människorna?
Det gäller naturligtvis både Sveriges eget bilaterala bistånd och olika multilaterala forum, däribland Europeiska unionen. De krav vi ställer här hemma ställer vi naturligtvis också på EU. Men det tar tid att förändra. Efter 40 år av slapphänthet med skattebetalarnas pengar och kanske inte en vana att följa upp biståndet tar det lite tid att få det här på plats.
Det vi nu försöker, bland annat i fallet Eritrea och EU:s bistånd, är att skapa så rimliga uppföljningsvillkor som möjligt. När vi har diskuterat detta och inte kunnat stoppa biståndet har vi i stället sett till att det finns uppföljningsklausuler och mer ordning och reda i EU. Men det tar tid att förändra, och därför behöver vi flera år för detta.
HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Problemet i det här fallet är att det inte finns så mycket tid. I det dödsläger där Dawit Isaak sitter har nästan hälften dött. Av 35 personer är 15 redan döda. Det är en uttänkt strategi, att man helt enkelt svälter ut fångarna, och dör de inte av svält dör de av infektioner. Frågan är hur länge Dawit Isaak lever, och därför tycker jag att det här inte får dra ut så långt på tiden som flera år.
Det finns andra exempel, som när Hamas tog makten i Palestina genom ett demokratiskt val. Då frös man biståndet, och det fick långtgående konsekvenser för folket, som svalt. Jag tycker i och för sig att det var fel att man gjorde på det sättet. Men det är märkligt att det är så omöjligt att villkora ett bistånd i detta fall när det pågår ett så oerhört förtryck i Eritrea. Det finns också affärsintressen från Europa där.
Statsrådet GUNILLA CARLSSON (m):
Herr talman! Vi har ägnat snart fyra år åt att försöka få in mer av respekt för mänskliga rättigheter och demokratisering i Sveriges och EU:s bistånd. Det tar tid. Det handlar också om att vi ska kunna se vilka standarder vi sätter upp för det här.
Mycket av det bistånd som vi ger till olika krishärdar i världen beror på att det finns förtryck och vanstyre. Sverige ger inte så mycket bistånd till så många demokratier. Det är därför det är viktigt att vi sätter friheten och de mänskliga rättigheterna främst i vårt engagemang och driver de frågorna. Men jag vill poängtera det jag sade igen: Det här kan vi inte lösa omedelbart.
Det är inte heller så att Eritreas lidande befolkning kan gå miste om en massa humanitärt stöd nu. Vad gäller EU-biståndet har vi försökt påverka så att EU ska föra en tuffare dialog och att vi ska använda den kontaktyta som biståndet utgör för att bland annat påtala alla de extrema övergrepp mot mänskliga rättigheter som sker i Eritrea, inklusive att föra en dialog om Dawit Isaak.
HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Jag vill vända mig till biståndsminister Gunilla Carlsson, och det gäller samma ämne, Dawit Isaak.
Det finns en del frågetecken kring EU:s bistånd till Eritrea. Om Eritrea hämtar ut allt som de är berättigade till motsvarar det 3 miljarder svenska kronor. Det är rätt mycket pengar. Det här ska gå till folket och får inte användas av regimen. Men det finns frågetecken kring hur biståndet används, om det verkligen är NGO:er, organisationer i Eritrea, som fördelar detta bistånd.
Jag undrar om man åtminstone inte skulle kunna sätta i gång en kontroll av biståndet för att se om det går rätt till. I dag är biståndet helt ovillkorat, och det känns inte rimligt när det är en sådan här diktatur och förtryckarregim, som dessutom har en svensk medborgare i ett dödsläger. Min fråga till Gunilla Carlsson är därför: Kan man inte ta en lite närmare titt på biståndet?
Statsrådet GUNILLA CARLSSON (m):
Herr talman! Det är just vad vi har ägnat oss åt över lag, att ta en närmare titt på biståndet, att skapa ordning och reda och att se till att vi har en politikförnyelse som väver ihop hur man kan skapa bättre utveckling i världen. Hur kanaliseras biståndet? Hur har vi bättre kontroll på att det verkligen når fram till de fattiga människorna?
Det gäller naturligtvis både Sveriges eget bilaterala bistånd och olika multilaterala forum, däribland Europeiska unionen. De krav vi ställer här hemma ställer vi naturligtvis också på EU. Men det tar tid att förändra. Efter 40 år av slapphänthet med skattebetalarnas pengar och kanske inte en vana att följa upp biståndet tar det lite tid att få det här på plats.
Det vi nu försöker, bland annat i fallet Eritrea och EU:s bistånd, är att skapa så rimliga uppföljningsvillkor som möjligt. När vi har diskuterat detta och inte kunnat stoppa biståndet har vi i stället sett till att det finns uppföljningsklausuler och mer ordning och reda i EU. Men det tar tid att förändra, och därför behöver vi flera år för detta.
HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Problemet i det här fallet är att det inte finns så mycket tid. I det dödsläger där Dawit Isaak sitter har nästan hälften dött. Av 35 personer är 15 redan döda. Det är en uttänkt strategi, att man helt enkelt svälter ut fångarna, och dör de inte av svält dör de av infektioner. Frågan är hur länge Dawit Isaak lever, och därför tycker jag att det här inte får dra ut så långt på tiden som flera år.
Det finns andra exempel, som när Hamas tog makten i Palestina genom ett demokratiskt val. Då frös man biståndet, och det fick långtgående konsekvenser för folket, som svalt. Jag tycker i och för sig att det var fel att man gjorde på det sättet. Men det är märkligt att det är så omöjligt att villkora ett bistånd i detta fall när det pågår ett så oerhört förtryck i Eritrea. Det finns också affärsintressen från Europa där.
Statsrådet GUNILLA CARLSSON (m):
Herr talman! Vi har ägnat snart fyra år åt att försöka få in mer av respekt för mänskliga rättigheter och demokratisering i Sveriges och EU:s bistånd. Det tar tid. Det handlar också om att vi ska kunna se vilka standarder vi sätter upp för det här.
Mycket av det bistånd som vi ger till olika krishärdar i världen beror på att det finns förtryck och vanstyre. Sverige ger inte så mycket bistånd till så många demokratier. Det är därför det är viktigt att vi sätter friheten och de mänskliga rättigheterna främst i vårt engagemang och driver de frågorna. Men jag vill poängtera det jag sade igen: Det här kan vi inte lösa omedelbart.
Det är inte heller så att Eritreas lidande befolkning kan gå miste om en massa humanitärt stöd nu. Vad gäller EU-biståndet har vi försökt påverka så att EU ska föra en tuffare dialog och att vi ska använda den kontaktyta som biståndet utgör för att bland annat påtala alla de extrema övergrepp mot mänskliga rättigheter som sker i Eritrea, inklusive att föra en dialog om Dawit Isaak.
torsdag 6 maj 2010
Budget för arbete, välfärd och jämställdhet
Denna veckan presenterades ett gemensamt budgetalternativ för socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet. Det är en ny färdriktning för hela Sverige. Budskapet är tydligt: full sysselsättning, välfärd och starka offentliga finanser går före nya stora skattesänkningar. Vi behöver fler jobb, en grön omställning och mindre klyftor – för hela Sverige.
Vi behöver fler hyresrätter. Därför föreslås satsningar på ökat byggande. Välfärden måste bli bättre. Därför ska 12 miljarder satsas på kommuner och landsting. Det ger 10 000 - 15 000 jobb och förstärker kvaliteten i skola, vård och omsorg. Sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen måste förbättras. Därför höjs ersättningsnivåerna och avgifterna till A-kassan sänks. Stupstocken i sjukförsäkringen tas bort.
Det är nu dags att uvärdera fyra år med regeringen Reinfeldt. De rikaste har fått mycket mer och männen har fått 30% mer än kvinnorna. Genom att satsa på förskolan, skolan och föräldraförsäkringen skapar vi bättre förhållanden för barnen och ökar jämställdheten. Satsningarna på förskola på obekväm arbetstid löser en hopplös situation för många kvinnor som idag saknar barnomsorg. Höjningen av underhållsstödet innebär ett tillskott för ensamstående mammor, varav var fjärde idag är fattig. Kvinnor ska dessutom kunna leva på sin lön. Därför ska rätt till heltid gälla!
Vi behöver fler hyresrätter. Därför föreslås satsningar på ökat byggande. Välfärden måste bli bättre. Därför ska 12 miljarder satsas på kommuner och landsting. Det ger 10 000 - 15 000 jobb och förstärker kvaliteten i skola, vård och omsorg. Sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen måste förbättras. Därför höjs ersättningsnivåerna och avgifterna till A-kassan sänks. Stupstocken i sjukförsäkringen tas bort.
Det är nu dags att uvärdera fyra år med regeringen Reinfeldt. De rikaste har fått mycket mer och männen har fått 30% mer än kvinnorna. Genom att satsa på förskolan, skolan och föräldraförsäkringen skapar vi bättre förhållanden för barnen och ökar jämställdheten. Satsningarna på förskola på obekväm arbetstid löser en hopplös situation för många kvinnor som idag saknar barnomsorg. Höjningen av underhållsstödet innebär ett tillskott för ensamstående mammor, varav var fjärde idag är fattig. Kvinnor ska dessutom kunna leva på sin lön. Därför ska rätt till heltid gälla!
tisdag 4 maj 2010
1 Maj-tal
Sång med gitarrkomp: "Luffaren" av Joe Hill
Håll nu klaffen och hör på
så ska ni en visa få
Om en grabb som var förbannad och som svalt.
Han var ingen luffarsnobb
för han leta efter jobb
men fick höra samma visa överallt
Tramp, tramp, tramp, gå på och trampa.
Här finns ingenting att få.
När du kommer hit härnäst
åker du i mörk arrest
så det är bäst för dig att trampa och gå på.
Han gick gatan av och an
så att sulorna försvann.
I ett hus där stod en fru och stekte stek.
Och han sa:"Goddag, Goddag!
Får man hugga ved ett slag?"
Vad hon svarade det gjorde honom blek...
Refräng
Neråt gatan stod en snut.
Snuten snöt'en resolut
"Varför går du och dräller här, fattigfan?
Med till domaren, din sparv!"
Domarn sade: "Vilket larv.
Vi vill inte ha nån luffare i stan!"
Refräng
Vi ska aldrig tillbaka dit! Det var därför arbetarrörelsen bildades! Nu ser vi hur utvecklingen går tillbaka med massarbetslöshet, hemlöshet och fattigdom. 90% av Sveriges kommuner har fått ökade socialbidragskostnader sedan högerregeringen tog över. Nu växer också köerna till kyrkan för att få hämta ut matpaket. Framförallt är det fattigpensionärer och ensamstående mammor som måste gå dit för att de inte har råd med mat! Fattig-Sverige är tillbaka!
Det är nu valår och dags för utvärdering:
* Reinfeldt lovade fler jobb. Det blev 100 000 fler arbetslösa.
* Reinfeldt lovade att minska utanförskapet. Det blev 70 000 fler i utanförskap
* Reinfeldt lovade ordning och reda i statsfinanserna: Det blev sänkt skatt för lånade pengar och överskottet på 70 miljdarder förvandlades till underskott på 70 miljarder.
* Reinfeldt lovade mer och bättre välfärd. Han sa t.o.m. att vad S än satsade på välfärden så skull M satsa mer: Det blev 25 000 färre anställda i välfärden bara det senaste året.
* Reinfeldt lovade rättvisa skatter. Den rikaste procenten har fått lika mycket som de fattigaste 25 procenten tillsammans. Sjuka, arbetslösa, pensionärer och låginkomsttagare har betalat kalaset!
Har vi råd med 4 år till??? Svaret är NEJ! Det har redan kostat för mycket!
Vår 1 Maj-paroll är ”Jobb och nya möjligheter”. Kampen mot arbetslösheten blir vår viktigaste fråga om vi vinner valet. Vi har gjort det förut! Sist borgarna vanstyrde vårt land lämnade de efter sig en arbetslöshet på 8 %. Vi lovade då att halvera arbetslösheten. Lars Tobisson från moderaterna häcklade oss då. Han sa att det var lika troligt att vi skulle lyckas halvera arbetslösheten som att böckling skulle bli hela världens favoriträtt. Han fick äta upp det uttalandet många gånger om. För arbetslösheten gick från 8 – 4 % och Tobisson har man inte hört mycket av sedan dess…
Vi ska nu göra det igen! Men inte genom lönedumping, som är borgarnas modell. Utan genom ett kompetenslyft. Det var så vi lyckades sist! Under lågkonjunkturen utbildade vi människor och när konjunkturen vände fick många av dem som utbildat sig jobb! Vi ska nu också satsa på fler anställda i kommuner och landsting. Det blir jobb som verkligen behövs!
Vi vill också bygga oss ur krisen. Det behövs hyresrätter, infrastruktursatsningar, renoveringar och miljöomställning. På så sätt får vi fart på Sverige igen och skapar nya jobb!
Vi måste hjälpa de deltidsarbetslösa. Med regeringens politik tvingas många säga upp sig för att de inte kan försörja sig. Detta går stick i stäv med arbetslinjen! Vi vill istället stärka rätten till heltid, det är en viktig jämställdhetsfråga. Så att fler kan försörja sig och sina familjer.
Vi måste tillbaka till Rätten till arbete! Det begreppet myntades av arbetarrörelsen. Regeringen går i motsatt riktning och skär ner på arbetsmarknadsutbildningar, skuldbelägger och förnedrar de arbetslösa. De hänvisar till att jobbskatteavdraget ger fler jobb. Men arbetslösheten har ju nästan fördubblats, från 5% till över 9%! Det nya arbetarpartiet är en bluff!
Det måste nu bli ett slut på jakten på sjuka och arbetslösa! Skammens gräns är nådd! Till och med svårt hjärtsjuka och cancersjuka förföljs.
Gör sjuka friska istället för att jaga dem! Sluta skylla på de arbetslösa – Ge dem jobb i stället! Återupprätta arbetslöshets- och sjukförsäkringen!
Regeringen har infört en skattediskriminering som innebär omvänd Robin Hood-politik. Ta från de fattiga och ge till de rika!
Sverige är numera det enda land i Europa som beskattar sina pensionärer hårdare än löntagarna. I genomsnitt betalar pensionärer en 1000-lapp mer i skatt per månad!
Samtidigt ser vi ett guldregn över de rika. I Reinfeldt egna kvarter tjänar miljonärerna 10 000-tals kronor på jobbskatteavdrag, sänkt fastighetsskatt och slopad förmögenhetsskatt. Ju rikare man är, desto mer skattesänkningar får man!
1000-lappen som vanligt folk utlovades äts upp av alla avgiftshöjningar och försämringar. Höjd a-kasseavgift, höjd fackföreningsavgift, slopat avdrag för a-kasseavgiften, dyrare bilförsäkring, dyrare mediciner och läkarbesök, höjda hyror m.m. Värst av allt är att den försäkring löntagarna betalat till i alla år, a-kassan och sjukförsäkringen, plundrats av högerregeringen för att bekosta skattesänkningar för de rika. Blir man sjuk eller arbetslös i Reinfeldts Sverige står man utan trygghet och riskerar att få lämna hus och hem!
Utförsäljningarna av våra gemensamma tillgångar är ett annat tråkigt kapitel. Jag vill särskilt nämna SBAB, som hållit nere boräntorna och pressat ner kostnaderna för en vanlig familj med i genomsnitt 30 000 kronor per år. Nu riskerar vi istället få se höjda boräntor framöver eftersom SBAB sålts ut och styrs av vinstintressen istället för av allmänintresset!
Apoteket har också släppts vind för våg. I Norge resulterade utförsäljningen av Apoteket i högre priser, sämre kvalitet och tillgänglighet. Vi kan befara det värsta även här!
Ja, det är så mycket elände som högerregeringen ställt till att man nästan vill gråta. Så nu tar jag 34:an. Den påminner oss om folkhemmet, som socialdemokraterna byggt upp, och som borgarna nu är i full färd med att riva ner.
Sång med gitarrkomp: Trettifyran
Denna kåk har varit våran uti många herrans år,
denna kåk har varit vår och det har nog satt sina spår.
Denna kåk har hängt i och den har stått i vått och torrt,
men nu är det slut på det för nu skall trettifyran bort.
Refr: Ja nu är det slut på gamla tider,
ja nu är det färdigt inom kort,
nu skall hela rasket rivas,
nu skall hela rasket bort,
så jag tar farväl och stora tårar rullar på min kind.
Nu är det slut på gamla tider,
nu går trettifyran i himlen in.
Men nu är det dags att gå vidare! Vi har alla chanser att få en förändring i höst. Ungdomarna stödjer oss redan, de brukar vara trendmätare. Kvinnorna charmades av Reinfeldts bruna ögon inför förra valet. Men regeringens politik har slagit hårt mot jämställdheten och en majoritet har nu övergett Reinfeldt. Alltfler inser att han är en ulv i fårakläder. Pensionärerna har nu också börjat dra öronen åt sig och återvända till oss.
Ni gjorde ett fantastiskt jobb i EU-valrörelsen! Jag vill tacka er särskilt för det. Men tyvärr har vi ändå ett blått Europa idag. Det är ytterligare en anledning att byta regering och se till så vi får bättre företrädare på EU-mötena i Bryssel. Dagens regering har inte lyft ett finger för att värna kollektivavtalen och bekämpa lönediskriminering. Här i Skåne ser vi många exempel på utnyttjande av arbetskraft till svältlöner, utan att skatt betalas. I de värsta fallen rör det sig om slavarbete med rena gangstermetoder där fattiga människor hotas och rånas! Regeringen blundar för detta. Det är dags att vi byter regering både för Skånes och Sveriges skull!
Det är också dags att vi bryter vanstyret i Region Skåne. 1 000-tals vårdanställda har förlorat jobbet, med hänvisning till ”arbetsbrist”, när det i själva verket handlar om att bekosta skattesänkningar. Det är en katastrof eftersom vårdens viktigaste resurs är de anställda! Utan dem går det inte att korta köer och upprätthålla kvaliteten. En majoritet av medborgarna är beredda att betala högre skatt om pengarna går till vården. Men för högern är skattesänkningar ändå viktigare!
Vi har också en speciell uppgift här i Skåne - att stoppa Sverigedemokraterna. SD är ett populistiskt, rasistiskt missnöjesparti och vi måste nu se till att väljarna har klart för sig att det är vi socialdemokrater som kan åstadkomma förändring!
Ja, det måste nu till en förändring på alla politiska nivåer. Vi ska byta ut kommunledningen, vi ska byta ut regionledningen och vi ska byta regering. Och Mona ska bli Sveriges första kvinnliga statsminister!
Jag avslutar med att sjunga Mikael Wiehes nya kampsång som han ger ut nu inför valet. Han ska själv sjunga den i Linköping där han talar idag. Han har meddelat att han är glad för att jag framför den för er här också! Jag vill tacka honom för att jag får framföra den för er!
Sång med gitarrkomp: "Ta det tillbaka" av Mikael Wiehe
Vi fattade inget
Vi stod där som fån
medan tjuvarna snodde
allt dom kom åt
Vi trodde vi drömde
Dom trodde vi sov
Och nu ska vi ta det tillbaks
Dom beröva oss allt
som vi sparat ihop
a-kassa, sjukpeng
lön och pension
Sen bjöd dom ut det
till spekulation
Och nu ska vi ta det tillbaks
Tillbaka, tillbaka
Nu ska vi ta det tillbaka
Friheten ger dom oss aldrig
Friheten måste vi ta
Tillbaka, tillbaka
Allt som var vårt ska vi ha
Inget är nånsin förlorat
Nu ska vi ta det tillbaks
Dom tog våra löner
Dom tog våra jobb
Dom tog våra drömmar
och släckte vårt hopp
Dom raserade allt
som vi hade byggt opp
Och nu ska vi ta det tillbaks
Dom tog våra skolor
våra sjukhus och tåg
Dom tog våra tankar
förgifta vårt språk
Dom tog ifrån oss vår stolthet
och det land som var vårt
Och nu ska vi ta det tillbaks
Tillbaka, tillbaka…
Dom sålde vår välfärd
och vår solidaritet
Dom sålde vår rättvisa
och vår jämlikhet
Dom sålde vår känsla
för rätt eller fel
Och nu ska vi ta det tillbaks
Dom tog och tog över
gator och torg
Dom köpte vår glädje
och sålde vår sorg
Dom byggde ett samhälle
iskallt och hårt
Och nu ska vi ta det tillbaks
Tillbaka, tillbaka…
Sen gav dom oss fattigdom
klyftor och gap
tiggare, hemlösa
missmod och hat
ensamhet, hopplöshet
brist på ansvar
Och nu ska vi ta det tillbaks
Kan dom ta från oss
kan vi ta från dom
Fram och tillbaks
är precis lika långt
Livet var det
som det handlade om
Och nu ska vi ta det tillbaks
Tillbaka, tillbaka….
Tack för ordet! Nu vinner vi valet!
Håll nu klaffen och hör på
så ska ni en visa få
Om en grabb som var förbannad och som svalt.
Han var ingen luffarsnobb
för han leta efter jobb
men fick höra samma visa överallt
Tramp, tramp, tramp, gå på och trampa.
Här finns ingenting att få.
När du kommer hit härnäst
åker du i mörk arrest
så det är bäst för dig att trampa och gå på.
Han gick gatan av och an
så att sulorna försvann.
I ett hus där stod en fru och stekte stek.
Och han sa:"Goddag, Goddag!
Får man hugga ved ett slag?"
Vad hon svarade det gjorde honom blek...
Refräng
Neråt gatan stod en snut.
Snuten snöt'en resolut
"Varför går du och dräller här, fattigfan?
Med till domaren, din sparv!"
Domarn sade: "Vilket larv.
Vi vill inte ha nån luffare i stan!"
Refräng
Vi ska aldrig tillbaka dit! Det var därför arbetarrörelsen bildades! Nu ser vi hur utvecklingen går tillbaka med massarbetslöshet, hemlöshet och fattigdom. 90% av Sveriges kommuner har fått ökade socialbidragskostnader sedan högerregeringen tog över. Nu växer också köerna till kyrkan för att få hämta ut matpaket. Framförallt är det fattigpensionärer och ensamstående mammor som måste gå dit för att de inte har råd med mat! Fattig-Sverige är tillbaka!
Det är nu valår och dags för utvärdering:
* Reinfeldt lovade fler jobb. Det blev 100 000 fler arbetslösa.
* Reinfeldt lovade att minska utanförskapet. Det blev 70 000 fler i utanförskap
* Reinfeldt lovade ordning och reda i statsfinanserna: Det blev sänkt skatt för lånade pengar och överskottet på 70 miljdarder förvandlades till underskott på 70 miljarder.
* Reinfeldt lovade mer och bättre välfärd. Han sa t.o.m. att vad S än satsade på välfärden så skull M satsa mer: Det blev 25 000 färre anställda i välfärden bara det senaste året.
* Reinfeldt lovade rättvisa skatter. Den rikaste procenten har fått lika mycket som de fattigaste 25 procenten tillsammans. Sjuka, arbetslösa, pensionärer och låginkomsttagare har betalat kalaset!
Har vi råd med 4 år till??? Svaret är NEJ! Det har redan kostat för mycket!
Vår 1 Maj-paroll är ”Jobb och nya möjligheter”. Kampen mot arbetslösheten blir vår viktigaste fråga om vi vinner valet. Vi har gjort det förut! Sist borgarna vanstyrde vårt land lämnade de efter sig en arbetslöshet på 8 %. Vi lovade då att halvera arbetslösheten. Lars Tobisson från moderaterna häcklade oss då. Han sa att det var lika troligt att vi skulle lyckas halvera arbetslösheten som att böckling skulle bli hela världens favoriträtt. Han fick äta upp det uttalandet många gånger om. För arbetslösheten gick från 8 – 4 % och Tobisson har man inte hört mycket av sedan dess…
Vi ska nu göra det igen! Men inte genom lönedumping, som är borgarnas modell. Utan genom ett kompetenslyft. Det var så vi lyckades sist! Under lågkonjunkturen utbildade vi människor och när konjunkturen vände fick många av dem som utbildat sig jobb! Vi ska nu också satsa på fler anställda i kommuner och landsting. Det blir jobb som verkligen behövs!
Vi vill också bygga oss ur krisen. Det behövs hyresrätter, infrastruktursatsningar, renoveringar och miljöomställning. På så sätt får vi fart på Sverige igen och skapar nya jobb!
Vi måste hjälpa de deltidsarbetslösa. Med regeringens politik tvingas många säga upp sig för att de inte kan försörja sig. Detta går stick i stäv med arbetslinjen! Vi vill istället stärka rätten till heltid, det är en viktig jämställdhetsfråga. Så att fler kan försörja sig och sina familjer.
Vi måste tillbaka till Rätten till arbete! Det begreppet myntades av arbetarrörelsen. Regeringen går i motsatt riktning och skär ner på arbetsmarknadsutbildningar, skuldbelägger och förnedrar de arbetslösa. De hänvisar till att jobbskatteavdraget ger fler jobb. Men arbetslösheten har ju nästan fördubblats, från 5% till över 9%! Det nya arbetarpartiet är en bluff!
Det måste nu bli ett slut på jakten på sjuka och arbetslösa! Skammens gräns är nådd! Till och med svårt hjärtsjuka och cancersjuka förföljs.
Gör sjuka friska istället för att jaga dem! Sluta skylla på de arbetslösa – Ge dem jobb i stället! Återupprätta arbetslöshets- och sjukförsäkringen!
Regeringen har infört en skattediskriminering som innebär omvänd Robin Hood-politik. Ta från de fattiga och ge till de rika!
Sverige är numera det enda land i Europa som beskattar sina pensionärer hårdare än löntagarna. I genomsnitt betalar pensionärer en 1000-lapp mer i skatt per månad!
Samtidigt ser vi ett guldregn över de rika. I Reinfeldt egna kvarter tjänar miljonärerna 10 000-tals kronor på jobbskatteavdrag, sänkt fastighetsskatt och slopad förmögenhetsskatt. Ju rikare man är, desto mer skattesänkningar får man!
1000-lappen som vanligt folk utlovades äts upp av alla avgiftshöjningar och försämringar. Höjd a-kasseavgift, höjd fackföreningsavgift, slopat avdrag för a-kasseavgiften, dyrare bilförsäkring, dyrare mediciner och läkarbesök, höjda hyror m.m. Värst av allt är att den försäkring löntagarna betalat till i alla år, a-kassan och sjukförsäkringen, plundrats av högerregeringen för att bekosta skattesänkningar för de rika. Blir man sjuk eller arbetslös i Reinfeldts Sverige står man utan trygghet och riskerar att få lämna hus och hem!
Utförsäljningarna av våra gemensamma tillgångar är ett annat tråkigt kapitel. Jag vill särskilt nämna SBAB, som hållit nere boräntorna och pressat ner kostnaderna för en vanlig familj med i genomsnitt 30 000 kronor per år. Nu riskerar vi istället få se höjda boräntor framöver eftersom SBAB sålts ut och styrs av vinstintressen istället för av allmänintresset!
Apoteket har också släppts vind för våg. I Norge resulterade utförsäljningen av Apoteket i högre priser, sämre kvalitet och tillgänglighet. Vi kan befara det värsta även här!
Ja, det är så mycket elände som högerregeringen ställt till att man nästan vill gråta. Så nu tar jag 34:an. Den påminner oss om folkhemmet, som socialdemokraterna byggt upp, och som borgarna nu är i full färd med att riva ner.
Sång med gitarrkomp: Trettifyran
Denna kåk har varit våran uti många herrans år,
denna kåk har varit vår och det har nog satt sina spår.
Denna kåk har hängt i och den har stått i vått och torrt,
men nu är det slut på det för nu skall trettifyran bort.
Refr: Ja nu är det slut på gamla tider,
ja nu är det färdigt inom kort,
nu skall hela rasket rivas,
nu skall hela rasket bort,
så jag tar farväl och stora tårar rullar på min kind.
Nu är det slut på gamla tider,
nu går trettifyran i himlen in.
Men nu är det dags att gå vidare! Vi har alla chanser att få en förändring i höst. Ungdomarna stödjer oss redan, de brukar vara trendmätare. Kvinnorna charmades av Reinfeldts bruna ögon inför förra valet. Men regeringens politik har slagit hårt mot jämställdheten och en majoritet har nu övergett Reinfeldt. Alltfler inser att han är en ulv i fårakläder. Pensionärerna har nu också börjat dra öronen åt sig och återvända till oss.
Ni gjorde ett fantastiskt jobb i EU-valrörelsen! Jag vill tacka er särskilt för det. Men tyvärr har vi ändå ett blått Europa idag. Det är ytterligare en anledning att byta regering och se till så vi får bättre företrädare på EU-mötena i Bryssel. Dagens regering har inte lyft ett finger för att värna kollektivavtalen och bekämpa lönediskriminering. Här i Skåne ser vi många exempel på utnyttjande av arbetskraft till svältlöner, utan att skatt betalas. I de värsta fallen rör det sig om slavarbete med rena gangstermetoder där fattiga människor hotas och rånas! Regeringen blundar för detta. Det är dags att vi byter regering både för Skånes och Sveriges skull!
Det är också dags att vi bryter vanstyret i Region Skåne. 1 000-tals vårdanställda har förlorat jobbet, med hänvisning till ”arbetsbrist”, när det i själva verket handlar om att bekosta skattesänkningar. Det är en katastrof eftersom vårdens viktigaste resurs är de anställda! Utan dem går det inte att korta köer och upprätthålla kvaliteten. En majoritet av medborgarna är beredda att betala högre skatt om pengarna går till vården. Men för högern är skattesänkningar ändå viktigare!
Vi har också en speciell uppgift här i Skåne - att stoppa Sverigedemokraterna. SD är ett populistiskt, rasistiskt missnöjesparti och vi måste nu se till att väljarna har klart för sig att det är vi socialdemokrater som kan åstadkomma förändring!
Ja, det måste nu till en förändring på alla politiska nivåer. Vi ska byta ut kommunledningen, vi ska byta ut regionledningen och vi ska byta regering. Och Mona ska bli Sveriges första kvinnliga statsminister!
Jag avslutar med att sjunga Mikael Wiehes nya kampsång som han ger ut nu inför valet. Han ska själv sjunga den i Linköping där han talar idag. Han har meddelat att han är glad för att jag framför den för er här också! Jag vill tacka honom för att jag får framföra den för er!
Sång med gitarrkomp: "Ta det tillbaka" av Mikael Wiehe
Vi fattade inget
Vi stod där som fån
medan tjuvarna snodde
allt dom kom åt
Vi trodde vi drömde
Dom trodde vi sov
Och nu ska vi ta det tillbaks
Dom beröva oss allt
som vi sparat ihop
a-kassa, sjukpeng
lön och pension
Sen bjöd dom ut det
till spekulation
Och nu ska vi ta det tillbaks
Tillbaka, tillbaka
Nu ska vi ta det tillbaka
Friheten ger dom oss aldrig
Friheten måste vi ta
Tillbaka, tillbaka
Allt som var vårt ska vi ha
Inget är nånsin förlorat
Nu ska vi ta det tillbaks
Dom tog våra löner
Dom tog våra jobb
Dom tog våra drömmar
och släckte vårt hopp
Dom raserade allt
som vi hade byggt opp
Och nu ska vi ta det tillbaks
Dom tog våra skolor
våra sjukhus och tåg
Dom tog våra tankar
förgifta vårt språk
Dom tog ifrån oss vår stolthet
och det land som var vårt
Och nu ska vi ta det tillbaks
Tillbaka, tillbaka…
Dom sålde vår välfärd
och vår solidaritet
Dom sålde vår rättvisa
och vår jämlikhet
Dom sålde vår känsla
för rätt eller fel
Och nu ska vi ta det tillbaks
Dom tog och tog över
gator och torg
Dom köpte vår glädje
och sålde vår sorg
Dom byggde ett samhälle
iskallt och hårt
Och nu ska vi ta det tillbaks
Tillbaka, tillbaka…
Sen gav dom oss fattigdom
klyftor och gap
tiggare, hemlösa
missmod och hat
ensamhet, hopplöshet
brist på ansvar
Och nu ska vi ta det tillbaks
Kan dom ta från oss
kan vi ta från dom
Fram och tillbaks
är precis lika långt
Livet var det
som det handlade om
Och nu ska vi ta det tillbaks
Tillbaka, tillbaka….
Tack för ordet! Nu vinner vi valet!
Fattigdomen i Sverige
Statsministerns frågestund torsdag 22 april 2010
HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Inkomstklyftorna har ökat under senare år. Man kan se skillnaden mellan fattig och rik. Man kan se skillnaden mellan män och kvinnor. Man kan också se att klyftan har ökat mellan löntagare och pensionärer.
Detta är ett problem. Vi kan samtidigt se att allt fler söker socialbidrag – det som nu kallas för försörjningsstöd. Där är reglerna hårda. Man måste sälja allt man äger, och det blir ingen hög levnadsstandard.
Vi har också kunnat se att allt fler söker sig till kyrkan som sista instans. Där har man till och med ransonerat matpaketen på en del håll eftersom de inte räcker till alla. Det gäller till exempel fattiga kvinnliga pensionärer och ensamstående fattiga mammor.
Min fråga till regeringen är: Vad ska vi göra åt detta? Klyftorna och fattigdomen ökar. Man skulle till exempel kunna ha lite mindre skattesänkningar för de rikaste och lite större för de fattigaste. Vad säger regeringen?
Statsminister FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Strax innan jag tillträdde som statsminister 2006, herr talman, kom rapporter om att de rödgröna åren hade inneburit att de rika blev rikare och de fattiga blev fler i ett Sverige där klyftorna växte huvudsakligen beroende på att utanförskapet växte. Jag delar alltså inte riktigt uppfattningen om vad det var vi kom ifrån.
Man kan som vanligt diskutera statistik och siffror, men vi kan inte finna att vi under de här åren har haft växande inkomstklyftor på det sätt som här påstås. Det finns en kriseffekt av kortvarigt ökad arbetslöshet. Men i vår statistik visar vi fortsatt på att Sverige har de minsta inkomstskillnaderna i världen. Dessutom har vi kommit längre just när det gäller bland annat barnfattigdom och dem som är allra mest utsatta via de stora insatser som Sverige som välfärdsnation gör.
Det är klart att vi behöver göra mer. Att finna en pricksäker politik handlar ofta om att finna stöd via bra, fungerande välfärdsverksamheter, via psykiatri, via vägar till arbete och via olika välriktade stöd. Vi har bland annat nu föreslagit en höjning av flerbarnstilläggen. Jag säger inte att vi har funnit alla vägar, men jag delar inte synen i den beskrivning som Hillevi Larsson har givit.
HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Inkomstklyftorna har ökat under senare år. Man kan se skillnaden mellan fattig och rik. Man kan se skillnaden mellan män och kvinnor. Man kan också se att klyftan har ökat mellan löntagare och pensionärer.
Detta är ett problem. Vi kan samtidigt se att allt fler söker socialbidrag – det som nu kallas för försörjningsstöd. Där är reglerna hårda. Man måste sälja allt man äger, och det blir ingen hög levnadsstandard.
Vi har också kunnat se att allt fler söker sig till kyrkan som sista instans. Där har man till och med ransonerat matpaketen på en del håll eftersom de inte räcker till alla. Det gäller till exempel fattiga kvinnliga pensionärer och ensamstående fattiga mammor.
Min fråga till regeringen är: Vad ska vi göra åt detta? Klyftorna och fattigdomen ökar. Man skulle till exempel kunna ha lite mindre skattesänkningar för de rikaste och lite större för de fattigaste. Vad säger regeringen?
Statsminister FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Strax innan jag tillträdde som statsminister 2006, herr talman, kom rapporter om att de rödgröna åren hade inneburit att de rika blev rikare och de fattiga blev fler i ett Sverige där klyftorna växte huvudsakligen beroende på att utanförskapet växte. Jag delar alltså inte riktigt uppfattningen om vad det var vi kom ifrån.
Man kan som vanligt diskutera statistik och siffror, men vi kan inte finna att vi under de här åren har haft växande inkomstklyftor på det sätt som här påstås. Det finns en kriseffekt av kortvarigt ökad arbetslöshet. Men i vår statistik visar vi fortsatt på att Sverige har de minsta inkomstskillnaderna i världen. Dessutom har vi kommit längre just när det gäller bland annat barnfattigdom och dem som är allra mest utsatta via de stora insatser som Sverige som välfärdsnation gör.
Det är klart att vi behöver göra mer. Att finna en pricksäker politik handlar ofta om att finna stöd via bra, fungerande välfärdsverksamheter, via psykiatri, via vägar till arbete och via olika välriktade stöd. Vi har bland annat nu föreslagit en höjning av flerbarnstilläggen. Jag säger inte att vi har funnit alla vägar, men jag delar inte synen i den beskrivning som Hillevi Larsson har givit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
