Leta i den här bloggen

söndag 3 januari 2010

Jämlikhet i missbruksvården

Det kan tyckas självklart att tron på alla människors lika värde leder till jämlik behandling av alla oavsett vem de är och vad de råkat ut för.

Men detta är tyvärr långt ifrån självklart inom missbruksvården.

En människa med missbruksproblem identifieras snabbt som enbart ”knarkare” i omgivningens ögon och samhällets kamp mot missbruket går till och med stundtals ut över människovärdet.

Det är vanligt att hemlösa missbrukare nekas boende för att de inte lyckats bli drogfria. Till och med förekommer det att misshandlade kvinnor med missbruksproblem nekas bostad eftersom socialen inte vill ”subventionera missbruk”. Detta trots att kvinnan inte har någonstans att ta vägen och riskerar sitt liv!

Det är svårt nog att vara hemlös eller att bli misshandlad. Denna outhärdliga situation kan till och med leda till att människor börjar med droger för att fly undan sina problem! Än svårare är det att redan vara missbrukare och på grund av detta inte få hjälp med tak över huvudet eller att slippa sin plågoande. Att i denna situation kräva att de först ska bli drogfri är ett hån mot dessa utsatta människor. Det är svårt nog att bli drogfri även när alla förutsättningar är på plats – trygghet, tak över huvudet, sysselsättning och social gemenskap. Men att tvingas göra det utan att ha någon form av grundtrygghet är omänskligt!

Människor som är motiverade att genomgå behandling får dessutom alltför ofta vänta i månader på grund av långa köer. Detta trots att suget efter narkotika är så extremt starkt att det kan vara svårt att stå emot ens några dagar.

Människor med psykisk ohälsa självmedicinerar med narkotika men avkrävs alltför ofta drogfrihet innan de erbjuds psykvård. Tala om moment 22!

Det diskuteras att vi behöver utöka tvångsvården för missbrukare. Tvångsvård kan vara motiverat i extrema fall. Men det är absurt att så mycket fokus läggs på denna fråga samtidigt som människor som är motiverade att sluta frivilligt får stånga sig blodiga utan att få hjälp!

Ett annat problem är att sprutbyte bara erbjuds i vissa delar av landet. Sprutbytet har fått goda resultat där det prövats. Smittspridningen av HIV via sprutor har minskat markant där sprutbytet finns och vården har fått kontakt med missbrukare och därmed kunnat hjälpa dem med svåra hälsoproblem och motivera dem för avgiftning och behandling. Bonus har varit att smutsiga sprutor samlats in i samband med att nya lämnas ut.

Det är en myt att sprutbyte skulle leda till att människor börjar knarka eller att de fortsätter med sitt missbruk för att de får tillgång till rena sprutor. Missbrukare vet redan att drogen förstör deras liv och att de riskerar att dö. Sprutbytet gör varken till eller från i sammanhanget. Får de inte rena sprutor delar de med andra, använder pennor eller andra provisorier för att injicera drogen.


Heroin är en särskilt beroendeframkallande drog som dessutom skördar många liv i överdoser. Alltför många heroinister dör unga.

Man kan tycka att samhällets främsta intresse borde vara att rädda liv och erbjuda möjligheter till ett liv utan heroin.

Men det är inte lätt att få hjälp för en heroinist. I första hand krävs total drogfrihet, trots att de flesta inte klarar detta. Dessutom kastas man på många håll ut från avgiftningen om man får återfall. Något som de allra flesta får en eller flera gånger. Istället för att ge människor en andra chans kastas de ut i kylan och tillbaka i tungt missbruk.

Den hjälp som finns att få för dem som inte klarar avgiftningen – metadon och subutex – är förbehållen en minoritet, som dessutom har många år av tungt missbruk bakom sig och som gjort flera försök att bli drogfria.

De flesta förstör sina liv fullständigt under den långa väntetiden på att få hjälp. Många kvinnliga heroinister försörjer sig genom prostitution, en hel del försörjer också sin mans missbruk på detta sätt. Deras barn omhändertas alternativt växer upp i misär. Många hinner dö i överdos innan de kommer i fråga för behandling.

Forskningen visar mycket goda resultat med metadon och subutex. Människor kan leva relativt normala liv med arbete, eget boende och ta hand om sina barn. Och framför allt räddas många liv.

Det ultimata hade självklart varit om alla kunde bli helt drogfria. Men när en människa länge försökt bli drogfri förgäves måste samhällets främsta uppgift vara att erbjuda hjälp och rädda liv!

Att sträcka ut en hand till missbrukare och lindra lidande och rädda liv innebär inte att man man lämnar den restriktiva drogpolitiken och blir drogliberal. Vi ska vara hårda mot droger och handel med droger men ändå alltid behandla missbrukare som människor!

Huvudförklaringen till att Sverige trots allt har relativt få tunga missbrukare jämfört med många andra länder är ett väl utbyggt välfärdsnät som erbjuder möjligheter för unga med dåliga förutsättningar och som fångar upp människor som far illa. Nedmontering av välfärdssamhället och en inhuman politik mot de svagaste är därför det största hotet!


Hillevi Larsson
Riksdagsledamot (s) Malmö

Publicerad i S-studenters tidning Libertas nummer 5 2009

Sexistisk reklam förnedrar både män och kvinnor!

DEBATT. Riksdagsledamoten Hillevi Larsson skriver i dag på Politikerbloggen om sin anmälan av annonsen som föreställer en ung naken tjej i ett badkar — och om bilden där hon själv bär kort kjol och urringning.

Häromveckan kunde jag inte låta bli att reagera över en helsidesannons i Aftonbladet. I den marknadsförs bolagsetablering på rekordtid. I centrum finns en stor bild av en mycket ung tjej som sitter i ett badkar. Hon är naken med tomteluva och stayups. Bildtexten lyder i fetstil “Company for Christmas?”.

Det finns inget samband mellan det som marknadsförs (bolagsetablering) och bilden på flickan i badkaret. Ordet ”Company” är dessutom dubbeltydigt. Det kan både betyda ”Sällskap till jul?” och ”Företag till jul?”

Hade man klippt ut bilden på den nakna flickan i badkaret tillsammans med bildtexten skulle den platsa som marknadsföring för sexuella tjänster.

Det är sällan man ser så uppenbara exempel på könsdiskriminerande reklam som denna annons. 1. Den nakna flickan har ingenting med produkten – bolagsetablering – att göra. 2. Bilden och bildtexten ser ut som marknadsföring av sexuella tjänster mot betalning. Det är förnedrande och kränkande både mot kvinnor och män. Kvinnor framställs som varor till salu, enbart till för männens njutning. Män framställs som så lågtstående att de gärna utnyttjar kvinnor mot betalning och så korkade att de fattar viktiga företagsrelaterade beslut baserade på irrelevanta och sexistiska budskap. 3. Annonsen förstärker unkna könsroller. Det är nämligen inte tänkt att unga kvinnor ska etablera bolag. Denna värld är förbehållen männen. Den unga kvinnan på bilden är enbart tänkt som lockbete för mansgrisar.

När man kritiserar eller anmäler könsdiskriminerande reklam får man räkna med kraftig moteld från dem som tjänar pengar på sexistisk reklam. Det vanligaste är att man utmålas som en trist moraltant som är sexualfientlig, humorbefriad och egentligen är avundsjuk på tjejerna i reklamen. Det har jag varit med om förut.

Panlegis har denna gång använt motsatt taktik. De har grävt fram en bild av mig där jag har kort kjol och urringning och nu motanmält mig för könsdiskriminerande reklam. Det faktum att jag är mig själv på bilden, som är en kandidatpresentation, medan deras nakenmodell marknadsför en helt annan produkt verkar de ha missat…

I sitt pressmeddelande hävdar de att bilden av mig är betydligt värre än deras annons. De hävdar också att jag inte har någon rätt att uttala mig om könsdiskriminerande reklam eftersom jag själv varit med på en ”diskriminerande” bild.
Detta är en klassisk avledningsmanöver. I rättegångar används denna taktik för att misskreditera och tysta vittnen. Om man kan påvisa att en våldtagen kvinna t.ex. haft kort kjol och urringning sänker det hennes trovärdighet och man kan hävda att hon ”bad om det”.

På samma sätt hävdar nu Panlegis att jag, eftersom jag burit kort kjol och urringning, får tåla ”mental våldtäkt” i form av grovt kränkande och könsdiskriminerande reklam.

Det absurda i sammanhanget är att sexistisk reklam inte ens i första hand handlar om naken hud eller sexualitet. Den bygger på makt och unkna könsroller.

Det är t.ex. helt okej att marknadsföra badkläder och underkläder på modeller så länge man inte gör det på ett kränkande och förnedrande sätt.

Ett exempel på reklam som inte är könsdiskriminerande är Doves reklam med självsäkra kvinnor i alla åldrar och former som visar mycket bar hud. De verkar trivas i sina kroppar och bejakar livet och sin sexualitet! Skillnaden mot könsdiskriminerande reklam är att de inte enbart finns till för männens skull…

Som självständig kvinna och politiker klär jag mig självfallet som jag vill. Jag ska kunna ha kort kjol och urringning eller klä mig i slöja och fotsid dräkt utan att någon annan har med det att göra! Just nu för Nalin Pekgul, s-kvinnors ordförande, en kamp för att alla kvinnors rätt att klä sig som de vill. Hon bär kort kjol i solidaritet med kvinnor som förvägras denna rätt. Jag stödjer henne till 100%!

Jag vill avsluta med att vända mig till Panlegis och travestera Mona Sahlins kända citat: ”Försök inte gömma er bakom mina kjolar, för de är ganska korta!”

Hillevi Larsson (s)
Riksdagsledamot

Publicerad på Politikerbloggen 20 december 2009

tisdag 15 december 2009

Svar från Reklamombudsmannen

Har nu fått svar från Reklamombudsmannen angående min anmälan om Könsdiskriminerande reklam. Svaret kom snabbt men man får tydligen räkna med en viss väntetid innan det blir något besked...



Hej,

Reklamombudsmannen har mottagit din anmälan och kommer att behandla ärendet. Handläggningstiden är cirka fyra månader och ditt ärende har diarienummer 0912-273.

Med vänlig hälsning

Jessica Sandqvist, administratör för Reklamombudsmannen


Jungfrugatan 10
114 44 Stockholm
08-662 05 50
j.sandqvist@reklamombudsmannen.org
www.reklamombudsmannen.org

måndag 14 december 2009

Anmälan om könsdiskriminerande reklam till Reklamombudsmannen

Skickade precis denna anmälan:


STRIPPANDE TOMTEFLICKA I BADKAR

Hej!


I dagens Aftonbladet (måndag 14 december 2009) på sidan 25 är en helsidesannons som jag vill anmäla för könsdiskriminerande reklam.

I annonsen marknadsförs bolagsetablering på rekordtid. I centrum finns en stor bild av en ung tjej som sitter i ett badkar. Hon är naken på överkroppen och håller för brösten med händerna. På underkroppen har hon svarta spetsstrumpor som når upp till låren och en svart högklackad sko syns. Det ena benet sträcker hon rakt upp i luften. Hon tittar förföriskt mot betraktaren. På huvudet har hon en tomteluva. Bildtexten lyder i fetstil "Company for Christmas?" och under det med mindre text "Nytt aktiebolag på 4 timmar. Ring 08 4000 6200."

Det finns inget samband mellan det som marknadsförs (bolagsetablering) och bilden på flickan i badkaret. Flickan verkar mest vara ett sexigt blickfång. Kopplingen mellan tomteluvan och texten "Company for christmas?" är krystad och gör att annonsen känns ännu mer förnedrande och objektifierande. Associationerna man får när man ser bilden och läser bildtexten är snabb företagsetablering och snabb sex.

Även om det vore badkaret, underkläderna, skorna eller tomteluvan som var till salu ger bilden olustiga associationer eftersom det ser ut som att även den unga flickan saluförs. Med tanke på att bolagsetablering inte har något över huvud taget med bilden att göra känns det ännu olustigare med denna typ av marknadsföring!


Panlegis group står bakom annonsen (http://se.panlegis.com). Enligt deras hemsida har de säte i Malta.


Vänliga hälsningar

Hillevi Larsson

Svar från Bildt om västsahariska MR-aktivister

Idag svarade Bildt på frågorna om den hungerstrejkande Aminatou Haidars situation.


Svar på fråga 2009/10:237 av Ameer Sachet (s) Marocko och Aminatou Haidar, fråga 2009/2010:241 av Bodil Ceballos (mp) Västsaharisk medborgare i rättsligt vakuum, fråga 2009/2010:266 av Hillevi Larsson (s) Marockos förföljelse av västsahariska MR-aktivister

Ameer Sachet har frågat mig om jag tänker ta upp och driva frågan om Aminatou Haidars rätt att återvända hem till Västsahara som ett villkor för att Marocko ska få behålla sin särskilt gynnade status i relation till EU. Bodil Ceballos har frågat mig om jag avser att föra en diskussion om MR med Marocko i syfte att lyfta frågan om Aminatou Haidar och andra MR-frågor. Hillevi Larsson har frågat mig hur jag avser att agera för att stödja de västsahariska MR-aktivister som nu drabbas av övergrepp från marockanska myndigheter. Jag väljer att svara på de tre frågorna i ett sammanhang.

Låt mig först säga att Sverige prioriterar arbetet för mänskliga rättigheter i kontakterna med Marocko både bilateralt och inom EU:s ram och är pådrivande inom EU på detta område. Vi för också en löpande dialog bilateralt och genom EU med de marockanska myndigheterna om mänskliga rättigheter även i enskilda fall. EU:s vidgade samarbete med Marocko innebär att den politiska dialogen förstärks och frågor som demokrati och mänskliga rättigheter får en än mer central plats i det sammanhanget. EU har en strävan att uppmuntra till fortsatta förbättringar och framsteg samt stödja landets reformsträvanden. Som de facto administrerande makt över Västsahara har Marocko att på samma sätt respektera de mänskliga rättigheterna där, i alla dess aspekter. I samband med mötet den 7 december med associeringsrådet EU-Marocko i Bryssel uppmanade EU-sidan Marocko att upprätthålla skyddet för försvarare av mänskliga rättigheter, i synnerhet de verk¬samma i Västsahara.

Vad gäller de sju MR-aktivister som greps av marockanska myndigheter på Casablanca flygplats den 8 oktober vill jag hänvisa till mitt svar på fråga av Hans Linde (2009/10:102). Vad avser Aminatou Haidar har Sverige som EU-ordförandeland initierat en diskussion i medlems¬kretsen som givit EU-ambassaderna i Rabat uppdraget att följa fallets utveckling. Under mötet med associeringsrådet tog såväl Sverige som EU-kommissionen upp fallet Aminatou Haidar. Stark oro uttrycktes över Haidars situation, bl.a. vad gäller hennes hälsa. Sverige underströk den humanitära aspekten och vikten av att åtgärder vidtogs för att möjliggöra en snabb lösning som innebär att Haidar får återvända till Västsahara. Därtill har ett särskilt ordförandeskapsuttalande gjorts i vilket Marocko uppmanas att uppfylla sina internationella förpliktelser vad avser mänskliga rättigheter och att samarbeta med spanska myndigheter i syfte att finna en positiv lösning på Haidars situation.

Stockholm den 14 december 2009
Carl Bildt

torsdag 10 december 2009

Kära Aminatou Haidar!

Kopia till:
Spanska ambassaden i Stockholm
Marockanska ambassaden i Stockholm
Svenska UD

Vi beundrar din styrka och övertygelse i ditt arbete för västsahariernas mänskliga rättigheter. Med din ickevåldsliga kamp är du en förebild för många av oss, världen över.

Vi vill uttrycka vår oro för den situation du nu befinner dig i. Din hungerstrejk har pågått sedan den 15 november - i protest mot att Marocko i strid mot den Internationella konventionen om politiska och medborgerliga rättigheter nekade dig inresa i det ockuperade Västsahara, ditt hem. Spanien bär också ett ansvar för detta genom att man godtog att du, mot din vilja och utan pass, fördes till Lanzarote. Du har ett enormt civilkurage och detta kommer att behövas även i framtiden.

Du är i en akut situation men, som du säger, detta är inte en isolerad händelse utan ett resultat av marockansk politik i relation till västsahariska människorättsförsvarare. Vi ser med tillfredsställelse att många människor världen över reagerat med upprördhet över de MR-kränkningar du utsatts för. Vi är oroade över den utsatta situation som västsahariska MR-försvarare lever i och att detta inte lett till fler åtgärder från omvärlden.

Våra tankar går också till de andra västsahariska människorättsförsvarare som fängslas, utsätts för kränkningar och hindras i sitt legitima och viktiga arbete. Vår oro angående MR-försvarares säkerhet delas av många. FN:s generalförsamling antog den 17 november 2009 en resolution där man uttryckte en djup oro för att människorättsförsvarare världen över utsätts för hot och hindras i sitt arbete.

Vidare uttrycktes allvarlig oro för att argument angående nationell säkerhet och anti-terroristlagstiftning har använts för att göra människorättsförsvarare till måltavlor. Generalförsamlingen erkände särskilt den utsatta situation som kvinnliga människorättsförsvarare lever i och underströk återigen den viktiga roll människorättsförsvarare spelar för att stärka efterlevandet av de mänskliga rättigheterna.

Vi uppmanar marockanska och spanska myndigheter att omedelbart respektera din rätt att återvända hem.

Vi verkar för att Sverige, som ordförande i EU, i enlighet med EU:s riktlinjer för skydd av MR-försvarare engagerar sig för din rätt att återvända hem.
Vidare uppmanar vi Marocko att säkerställa att FNs deklaration angående människorättsförsvarare respekteras i det ockuperade Västsahara och att människorättsförsvarare tillåts genomföra sina legitima aktiviteter i enlighet med internationell rätt.

Vi uppmanar alla EU-länder att aktivt implementera EU:s riktlinjer för skydd av MR-försvarare genom att följa västsahariska MR-försvarares situation, ha regelbunden kontakt med dem, delta vid rättegångar och ta upp orosmoment med marockanska myndigheter. I dagsläget vill vi uppmärksamma behovet av att besöka Aminatou Haidar på Lanzarote och att ha en beredskap för att delta vid rättegången mot de sju västsahariska MR-försvarare som greps den 8 oktober i år och som kommer att ställas inför militärdomstol.

Vi uppmanar FN att utvidga MINURSOS mandat för att inkludera övervakning och skydd av mänskliga rättigheter alternativt att tillsätta en OHCHR-mission med detta mandat.

Vi hoppas att du mycket snart befinner dig i ditt hem med dina barn!

Varma hälsningar från ledamöter vid Sveriges riksdag

Agneta Berliner, Folkpartiet liberalerna
Anita Brodén, Folkpartiet liberalerna
Ulrika Carlsson, Centerpartiet
Bodil Ceballos, Miljöpartiet de gröna
Ameer Sachet, Socialdemokraterna
Annie Johansson, Centerpartiet
Hillevi Larsson, Socialdemokraterna
Hans Linde, Vänsterpartiet
Anne Ludvigsson, Socialdemokraterna
Kerstin Lundgren, Centerpartiet
Fredrik Malm, Folkpartiet liberalerna
Birgitta Ohlsson, Folkpartiet liberalerna
Eva Selin Lindgren, Centerpartiet

onsdag 2 december 2009

Marockos förföljelse av västsahariska MR-aktivister

Skriftlig fråga till utrikesminister Carl Bildt(m)

På senare tid har Marockos förföljelse av Västsahariska MR-aktivister intensifierats.
Brahim Dahane hindrades utresetillstånd för att hämta ett pris i Sverige för sin kamp för mänskliga rättigheter i Västsahara. Han är fängslad tillsammans med sex andra aktivister som besökt de västsahariska flyktinglägren i Algeriet. För detta ställs de nu inför rätta i militärdomstol åtalade för ”landsförräderi” och riskerar att dömas till dödsstraff. Aminatou Haidar är en annan människorättskämpe som fört en lång och fredlig kamp mot Marockos ockupation av Västsahara och mottagit flera priser för sitt modiga arbete. När hon efter en resa återvände hem hindrades hon från att resa in i Västsahara. Hon blev fråntagen sitt pass och satt på ett plan till Spanien. Sedan den 15 november hungerstrejkar hon nu på Lanzarotes flygplats i protest mot att hon skilts från sina barn och sitt hem.
Marockanska myndigheter attackerar nu systematiskt kända människorättsaktivister, använder grovt våld mot fredliga västsahariska demonstranter och använder sig av tortyr och våldtäkter mot västsaharier som vågar sticka upp. Kontakt med västsaharier kan räcka för att Marocko ska ta till brösttoner. Nu senast utvisades en svensk diplomat just för att hon haft kontakt med västsahariska MR-aktivister.

Hur tänker utrikesministern agera för att stödja de västsahariska MR-aktivister som nu drabbas av övergrepp från marockanska myndigheter?

Hillevi Larsson