6.45 imorse debatterade jag mot Mats Tunehag i morgonsoffan på TV 4.
Upprinnelsen var hans debattartikel i Svenska dagbladet igår.
Jag blev mörkrädd när jag läste hans artikel och än mer förfärad när jag hörde hans svada!
Hans värderingar är som ett hopkok mellan religiös förvirring och Sverigedemokraterna.
Hatbrotten mot invandrare, judar, homosexuella och muslimer betraktar han som "myggor". Trots att tusentals sådana brott anmäls varje år, varav åtskilliga med dödlig utgång. Räknar vi in mörkertalet så växer siffran ytterligare.
I Sverige är nynazistiska åsikter och organisationer tillåtna, till skillnad från i t.ex. Tyskland. Men när åsikterna omsätts i handling och resulterar i hot, våld och mord - då reagerar rättsväsendet och åtal kan väckas för hatbrott.
Huvudproblemet är att väldigt få döms för hatbrott. Bara 10% av de anmälda hatbrotten går till domstol och av dessa fälls bara en bråkdel enligt hatbrottsparagrafen. Man kan undra vad Tunehag egentligen är så upprörd över?
Men Tunehag är väldigt upprörd och tycker att rättsväsendet "agerar åsiktspolis" eftersom motiven bakom dessa brott över huvud taget får utredas.
Innebär detta att man inte ska få döma för några andra motiv heller? Är inte det också "integritetskränkande"? Då undersöker ju rättsväsendet hur man tänkte inför dådet.
Det innebär isåfall att en olyckshändelse, dråp och mord jämställs. Om man av misstag kör över någon i trafiken så är det detsamma som när en nynazist medvetet kör över en jude eller bög för att han hatar alla judar och bögar.
Detta innebär inget problem för Mats Tunehag.
Jag undrar vad hans skulle tycka om han själv drabbades. Tänk om en grupp bestämde sig för att de fått nog av kristen homofobi och började köra över den ene kristne fundamentalisten efter den andra. Ulf Ekman, Åke Green, Mats Tunehag o.s.v.
Skulle han då tycka det var bra att man inte fick utreda om det kunde ligga hatbrottsmotiv bakom? Om han fick sin vilja igenom (och hatbrottsmotiv inte utreddes) så skulle dessa dåd kunna avskrivas som olyckshändelser. För visst är det integritetskränkande att utreda gärningsmannens motiv och agera "åsiktspolis".?
Men Mats Tunehag behöver inte oroa sig för detta och det vet han. Hatbrotten riktas nästan uteslutande mot invandrare och mörkhyade, homosexuella, judar och muslimer.
I nazityskland kunde stora dela av folket acceptera förföljelsen, våldet och dödandet så länge hatet riktades mot väl definierade minoriteter. Så länge bara judar, homosexualla och zigenare drabbades så gick man i alla fall själv säker. Dessutom var det ju redan föraktade och utstötta grupper som nazisterna gav sig på. På så sätt blev det lättare för allmänheten att acceptera övergreppen. Så småningom utökades terrorn och alla oliktänkande drabbades. Bara den som var född i "rätt grupp" och levde slaviskt enligt förhållningsreglerna fick leva. Blind lydnad var det enda som accepterades!
Mekanismerna känns tyvärr igen. Särskilt när argumentet "myggor" används om förföljelse av minoriteter. Det är ju "de andra" som utsätts och de är ju så få...
Personer som Mats Tunehag och Jimmie Åkesson må verka rumsrena och sansade. Men de är livsfarliga! De ger legitimitet åt grupper som med hot, våld och mord terroriserar redan utsatta minoriteter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Du verkar inte ha alla indianerna kvar i kanoten. Ditt exempel på folk som blir överkörda höger och vänster utan utredning är ju skrattretande. martin tunehag pratade inte om att polisen inte skall utreda brott där någon har blivit överkörd medvetet, utan att det är utredning om personens åsikter som är helt åt helvete fel. Vad spelar det för roll vad personer har för åsikter om de medvetet kör ihjäl någon?
För det första kommer det ju att göras en utredning ifall det var en medveten handling - MEN varför skall man utreda vad personer har får åsikter.
Ett exempel för att du skall förstå varför hatbrott är urbota idiotiskt (jag använder din överkörningsversion så att det blir lättare att förstå):
En heterosexuell man kör över en annan heterosexuell man medvetet (och för sitt hat mot denne man) och dödar honom för att denne man har förolämpat honom.
En nynazist kör över en muslim medvetet för att muslimen hade våldtagit nynazistens fru och dödar muslimen.
Vad ser vi för resultat? Jo, vi har två döda människor, men pga hatbrottslagen kommer nynazisten att dömas hårdare eftersom han hade nynazistiska åsikter.
Hur urbota idiotiskt är inte detta? Varför skall nynazisten dömas hårdare? Två män blev ihjälkörda medvetet pga ilska riktat mot dessa. Vilken funktion fyller åsikter?
Glömde citera det mest oigenomtänkta i ditt blogginlägg:
"Det innebär isåfall att en olyckshändelse, dråp och mord jämställs. Om man av misstag kör över någon i trafiken så är det detsamma som när en nynazist medvetet kör över en jude eller bög för att han hatar alla judar och bögar."
Hur tänkte du här? Varför i hela fridens namn skulle en olyckshändelse jämställas med en medveten handling?
Man behöver ingen hatbrottslag för detta. Om en person kör över en annan person medvetet så kommer det rubriceras som mord och utredning kommer göras. Om en nynazist kör över någon medvetet behövs ingen hatbrottslag för att det skall rubriceras som mord, precis som om en heterosexuell man kör över någon medvetet.
Tänk om, tänk rätt!
Jag vill inte uttrycka mig lika grovt som Laszlo, men du tycks ha svårt att få reda i dina argument.
Vi har lagar mot uppvigling, förtal, misshandel o.s.v. Det som nu ska rubriceras som hatbrott och rendera hårdare straff är en avvikelse från den rättstradition vi haft i modern tid – att det är brottets art som avgör brottsrubriceringen, inte brottslingens karaktär. Vi ska vara lika inför lagen. Personer ska inte dömas utifrån kulturella eller politiska orsaker. Om en person slår ihjäl en annan person på grund av att offret tillhör en viss kategori, då är det ett oerhört brott, meningslöst och grymt, men det är inte grymmare än om personen hade slagit ihjäl offret bara för att hon/han råkade befinna sig där och förövaren angrep första bästa. Om brottslingen däremot agiterat och förespråkat mord på personer av offrets kategori då hade det varit en brottslig handling redan innan ”hatbrotten” kom till, och då ska det ingå i brottsrubriceringen.
Du tycks dessutom likt många andra blanda ihop motiv och uppsåt.
Motivet utreds för att fastställa skuld. Hade personen ifråga något motiv för att begå handlingen?
Man försöker sen fastställa förövarens uppsåt. Var avsikten att döda eller var det en olyckshändelse eller berodde det på vårdslöshet o.s.v. Det är uppsåtet som är det viktiga för att bedöma brottets straffvärde – eller det har i alla fall varit så hittills.
Jag tycker att det är skrämmande att vi får alltfler lagar som handlar om vad vi tycker och tänker, och mindre om vad vi faktiskt gör.
Ta en enkel sak som för de flesta inte längre är laddad – lagen om aga. Vi hade redan en lag mot misshandel och den täckte in även barnaga. Vi hade inte behövt en ny lag. För att påverka attityder (vilket jag också tycker var befogat) hade det räckt med information, framför allt på barnavårdscentralerna och i skolorna.
Det samma gäller så kallade hatbrott. Om en person systematiskt går in för att misshandla, förtala eller trakassera en viss grupp då kunde det redan tidigare beivras med de lagar vi har.
jag blir mörkrädd av att läsa på din blogg.
Svar på laszlos första inlägg:
Du hävdar att polisen visst kan utreda brott där någon blivit överkörd "medvetet", även om man inte får utreda hatbrottsmotiv.
Och hur har du tänkt att polisen ska kunna bevisa att det var medvetet om de inte ens får utreda om det kan finnas hatbrottsmotiv bakom?
Det som skrämmer mig med Mats Tunehag är att han vill att polisen inte ens ska behöva utreda om hatbrottsmotiv föreligger, för då agerar man åsiktspolis!
Trots att man förra året fann hatbrottsmotiv i över 3 000 anmälda brott så var det bara 10 av dessa som gick till domstol. Bara i fem fall dömdes gärningsmannen för hatbrott. Det är alltså detta som upprört en storm!
Samtidigt lever stora grupper i ständig skräck för att utsättas för hatbrott. Invandrare (och de som ser utländska ut), homosexuella, judar och muslimer utsätts under sin livstid för flera gångar så mycket hot, våld, kränkningar, diskriminering och trakasserier som genomsnittet av befolkningen. Förutom att de själva blir måltavlor så utgör våld mot andra i gruppen också en form av terror. När ett gäng nynazister ger sig ut med järnrören och "knackar bög" så sänder det en signal till övriga homosexuella att de kan stå på tur nästa gång. Detta leder till att skräcken sprider sig i hela den attackerade gruppen.
Vi har även lagar som ger straffskärpning för terroristbrott. Kanske borde vi avskaffa dessa lagar?
Låt oss säga att ett gäng spränger skoltoaletten, som ett pojkstreck, och ingen kommer till skada. Då är det väl likvärdigt med att terrorister spränger skoltoaletten och ingen blir skadad - men där motivet är att skapa skräck på skolan och i hela samhället? Handlingen var ju densamma (och medveten)och i båda fallen borde gärningsmannen kunnat inse att folk kunde bli skadade. Varför är det ena värre än det andra?
Ett annat exempel gäller hedersvåld. Varför fick Fadimes pappa ett så hårt straff? Det han gjorde var väl inte värre än när vem som helst slår ihjäl sin fru eller dotter?
Det finns dock flera väsentliga skillnader. När Fadime och Pela mördades av sina egna familjer sände detta en väldigt tydlig signal till andra flickor i Sverige som lever i hederskulturer: Om ni inte passar er så står ni på tur...
Hedersvåldet är dessutom något som hela kollektivet runt flickan ofta står bakom. Det är en stor skillnad mot "vanlig" kvinnomisshandel där våldet i hemmet ofta är en mörk hemlighet som gärningsmannen inte skryter om inför vänner och bekanta. (hedersmördaren är ofta stolt och får dessutom högre status i den egna gruppen pga sitt dåd).
Den misshandlade kvinnan får dessutom som regel stöd hos familj, vänner och bekanta om hon berättar vad som hänt. Flickan som utsätts för så kallat hedersvåld får som regel inget stöd hos familjen och den egna gruppen. Tvärtom utövas ofta förtrycket från flera olika håll och hon förväntas lyda eller dö.
Så kallat hedersvåld är en form av terror som riktar sig mot enskilda, för att statuera exempel, men som i själva verket riktar sig mot alla i den berörda gruppen. Det blir en signal att de kan stå på tur nästa gång.
Hedersvåldet börjar som regel mycket tidigt och är en långdragen nedbrytningsprocess, med mängder av hot, våld och kränkningar. När kulmen - hedersmord - nås har otaliga brott begåtts innan dess mot den enskilda flickan (eller pojken.)
Men kanske borde vi avskaffa begreppet hedersvåld? Är det inte att agera "åsiktpolis" att man utreder om hedersrelaterade motiv ligger bakom?
Till saken hör att det finns många fall av "självmord", olyckshändelser och oförklarliga dödsfall som polisen inte kommit någon vart med innan hedersvåldet infördes som begrepp. Nu har det blivit lättare att klara ut dessa fall eftersom polisen får utreda eventuella hedersmotiv. Men kanske borde vi även avskaffa begreppet hedersvåld inom rättsväsendet?
När det gäller ditt exempel med nynazisten så är det inte alls självklart att nynazisten kommer att dömas hårdare. Han har ju ett starkt motiv att köra över muslimen eftersom han våldtagit nynazistens fru. Därav är det inte alls självklart att han gör det för att han hatar muslimer. Om han däremot medvetet kör över en muslim som inte gjort honom någonting alls kan det kanske bli tal om hatbrott (såvida polisen kan bevisa detta.) Då kan det nämligen finnas anledning att misstänka att han gjorde det för att han hatar muslimer, inte för att just denne muslim gjort honom något ont.
Låt oss säga att en homosexuell man kör över en heterosexuell man som inte gjort honom någonting. Kan man då bevisa att den homosexuella hatar alla straighta män, då kan det faktiskt bli tal om hatbrott. Särskilt om det inte är första gången, utan han visar ett mönster av att ge sig på heterosexuella med våld. Detta är ett ovanligt scenario, men kan faktiskt inträffa och hatbrottsparagrafen kan bli tillämplig!
Svar på laszlos andra inlägg:
Du inleder med att citera mig:
"Det innebär isåfall att en olyckshändelse, dråp och mord jämställs. Om man av misstag kör över någon i trafiken så är det detsamma som när en nynazist medvetet kör över en jude eller bög för att han hatar alla judar och bögar."
Men du "glömmer" meningen jag skrev före det, som ger en helt annan innebörd åt det jag skriver. Nämligen följande mening:
"Innebär detta att man inte ska få döma för några andra motiv heller? Är inte det också integritets-kränkande"? Då undersöker ju rättsväsendet hur man tänkte inför dådet."
För hur har du tänkt att man överhuvudtaget ska kunna skilja mellan en olyckshändelse, dråp och mord om man inte får utreda motivet?
men hallå, Hillevi, säg att du förstår Laszlos poäng, jag menar så intellektuell är du väl?! Han menar, varför ska man döma nynazisten hårdare än den som var heterosexuell o mördade den andra heterosexuella genom hat som han skrev? Laszlo skrev att båda mördar, alltså lika hårt straff. Man kan utreda motiv, men om båda motiven är hat så ska inte den ena dömas hårdare än den andra. Hallå, du förstår väl, fast du kanske inte vill erkänna det? ;)
Till minneapolis:
Som jag skrev i mitt inlägg så är det väldigt liten risk att nynazisten döms hårdare än den heterosexuelle. Han har nämligen redan ett motiv att ge sig på muslimen: våldtäkten av frun.
Hatbrottsparagrafen handlar om de fall där folk blir attackerade ENBART för att de tillhör "fel" grupp. Hatbrott är när nynazisten ger sig på en bög, jude eller afrikan och är beredd att mörda utan att de gjort honom något personligen.
Förra året hade polisen drygt 3 200 fall av hatbrott att hantera. (Samtidigt beräknas mörkertalet vara stort. Många vågar inte anmäla av rädsla för en upptrappning av våldet) Bara 10% av dessa gick till domstol. Av dessa blev det 25 fällande domar. Endast i 5 av dessa domar skedde straffskärpning enligt hatbrottsparagrafen.
Hur stor risk tror du det är att "nynazisten med våldtagen fru" finns med bland dessa? Svar: noll!
Det finns så många andra uppenbara fall där högerextremister helt oprovocerat går till attack för att göra livet surt för de grupper de vill förgöra. Tyvärr slipper många av dessa undan straff helt och hållet.
Till ulla marianne:
Låt mig börja med ditt första exempel. Den som agiterat och uppmanat till mord på vissa personer hade kunnat få det i brottsrubriceringen redan innan hatbrotten kom till, menar du. Men man behöver inte ha agiterat offentligt och uppmanat till mord innan man begår ett hatbrott. Man kan istället ha varit ansluten till nazisterna (vilket är lagligt)och närt ett hat som man hållit inom den närmre bekantskapskretsen utan att för den skull kunna fällas för något uppviglingsbrott.
Mats Tunehag vill för övrigt inte bara avskaffa hatbrottet som begrepp, han vill även att polisen ska undvika att utreda eventuella hatbrottsmotiv. Då agerar polisen nämligen "åsiktspolis" och kränker tankefriheten.
Detta förslag kommer självklart att försvåra utredningsarbetet och leda till färre fällande domar. Ett jätteproblem idag är att polisen ofta inte utreder eventuella hatbrottsmotiv (trots lagen om hatbrott) vilket gör att det även blir svårare att bevisa ett uppsåt. (utan utredning om motiv blir det svårare att bevisa uppsåt.) Risken är att gärningsmännen kommer betydligt lindrigare undan på detta sätt.
Det är för övrigt ytterst sorgligt att du önskar att lagen mot barnaga aldrig kommit till.
Om någon grupp är extra skyddsvärd så är det väl ändå barn! De är totalt utlämnade till sina vårdnadshavare och har ytterst små möjligheter att komma undan våldet. (En vuxen kan i alla fall flytta från våldsamma relationer).
Uppenbarligen räckte inte de misshandelslagar vi hade för att skydda barnen. "Lättare" misshandel i hemmet räknades inte som misshandel. Det var ju därför lagen mot barnaga kom till!
Jag såg nyligen en snutt ur ett debattprogram från slutet av 70-talet. Programmet handlade om det nya lagförslag mot barnaga som då förbereddes. I programmet fick både barn och föräldar uttala sig om barnaga. Barnen var av förklarliga skäl mot att bli misshandlade medan flera föräldrar sa att barnaga var nödvändigt och bra. Mest skrämmande var när en äldre man uttalade sig om hur bra det varit att han slagit sin son. Han var mäkta stolt över sig själv när han berättade hur han tvingade pojken att själv klippa till ett björkris innan han blev slagen med det.
Om denne man kunde sitta och berätta det i TV utan att bli åtalad - hur kan man då mena att den tidens misshandelslagar även skyddade barn mot våld?!
På den tiden var dessutom en majoritet av föräldrarna för barnaga som uppfostringsmetod.
Att tro att dessa åsikter med lätthet skulle kunna "informeras" bort är naivt. Dessutom var det självklart även många anställda på barnavårdscentralerna och skolorna som inte räknade föräldrars barnaga som misshandel. (Så var ju attityderna i samhället!) Därför är det inte speciellt troligt att denna "information" hade fungerat.
Dessa föreställningar var djupt rotade, särskilt som många föräldrar själva blivit misshandlade av sina föräldrar som barn och därmed "lärt sig" beteendet.
Lagen mot barnaga har blivit en stor succée. Attityderna har förändrats totalt i spåren av lagen. Nu är en överväldigande majoritet mot barnaga. Föräldrar som slår sina barn offentligt kan räkna med många arga tillmälen och anmälningar för barnmisshandel.
Barnagan har också minskat betydligt i takt med att attityderna ändrats. Dock räknar man med att drygt 1% av barnen misshandlas genom grövre våld. Samma procentandel som innan lagen om barnaga kom till. För att komma åt dessa fall krävs andra metoder. Främst utbildning för anställda inom mödravård, barnomsorg, skola och vård så att de blir bättre på att rapportera misstänkta fall av barnmisshandel.
I länder som Storbritannien och Frankrike förväntas föräldrarna tvärtom slå sina barn när de trilskas offentligt. Där används också ofta tillhyggen när barnen misshandlas.
Lagen om barnaga kom till för att verkligheten krockade med de vackra teorierna om att misshandelslagarna även skyddade barn.
Lagen om hatbrott kom också till för att vi inte lyckats komma åt dessa brott med nuvarande lagar. Invandrare (och de som ser utländska ut), judar, homosexuella och muslimer är överrepresenterade som brottsoffer i statistiken. De är terroriserade som få andra grupper i samhället. Speciellt högerextremister jagar dessa grupper och utövar terror riktad inte bara mot en person utan hela gruppen. Jag ser hatbrott som en form av terrorism. För terroristbrott finns också en straffskärpning. Hedersvåld ser jag också som en form av terror som drabbar hela gruppen utsatta flickor i hederskulturen. Därför bör även straffskärpning ske i dessa fall.
Det är dessutom inte sant att rättsväsendet enbart går efter uppsåt och brottshandling, oavsett vilket brottsoffer som drabbas. Till exempel brukar det ses som en försvårande omständighet när offret inte kan försvara sig. Det anses värre att ge sig på barn, åldringar och funktionshindrade än att slå ner en en vuxen man i ett krogslagsmål.
När man ger sig på en grupp som redan är utsatt tycker jag det är försvårande. Om gärningsmannen drivs av hat mot hela gruppen så ökar det självklart skräcken för hela gruppen, även de som ännu inte drabbats rent fysiskt.
Vi har olika åsikter som inte kommer att mötas.
jag anser att alla brott sätter skräck i befolkningen, oavsett om det är en rasist som slår en invandrare på käften, eller en svensk som slår en svensk på krogen.
Båda brotten gör samhället otryggare - det är inte bara hatbrott som gör detta.
Du skriver att invandrare, homosexuella, judar, muslimer, etc etc lever i skräck.
Du glömmer även svenska tonårspojkar från medelklassen. Dessa lever i lika stor rädsla skall du veta, eftersom det är i denna åldern man löper störst risk för våldsbrott.
Eller varför inte ta en riktigt utsatt grupp; pensionärerna. Dessa lever nog i störst skräck för samhället.
Eller varför inte blonda svenska tjejer under somrarna som inte vågar gå ensamma om kvällarna eftersom de är rädda för att bli våldtagna.
Listan kan göras lång med människor som känner sig otrygga i samhället Vilken lag skall skydda dem från denna rädslan? rädsla.
En hatbrottslag är inte lösningen.
Jag förstår din tanke om att man skall ge extra skydd åt utsatta grupper i samhället som lever i skräck, men man skall markera att alla brott är hatbrott, inte bara dem mot vissa utsatta grupper (var skall vi dra gränsen för en utsatt grupp? Vem har rätt att bestämma att muslimer är mer utsatta än svenska tonårspojkar, eller gamla pensionärer)
-----
"Och hur har du tänkt att polisen ska kunna bevisa att det var medvetet om de inte ens får utreda om det kan finnas hatbrottsmotiv bakom?"
För att återgå till nynazisten som kör över invandraren. Låt oss nu föreställa oss att denna aktiva nynazist med flera dömda våldsbrott bakom sig råkar köra över en invandrare av misstag och att det verkligen bara var en olycka.
Med hatbrottslagen i ryggen kommer åklagaren kanske försöka hitta motiv i just personens åsikter. Detta är extremt farligt och är en rättsfara.
Du märker hur vi börjar tumma på rättssäkerheten nu.
Om någon blir utsatt för brott medvetet skall man leta efter konkreta bevis och fälla någon därefter. Inte leta motiv i personens åsikter och hitta bevis därefter.
Ett brott är ett brott är ett brott, och bör dömas därefter och med konkreta bevis.
Skicka en kommentar