Jag kan hålla med om att evighetslånga sjukskrivningar utan rehabiliteringsplan kan göra det mycket svårt att komma tillbaka.
Men att bara lösa problemet genom att "friskförklara" stora grupper tror jag inte på.
Det finns ju ofta mycket goda anledningar till att folk blir sjuka från början.
De människor som "går i väggen" och drabbas av utbrändhet eller utmattninssyndrom är vanligtvis inte arbetsskygga. Tvärtom har de ofta under lång tid burit en orimlig arbetsbörda, både hemma och på jobbet. De är så plikttrogna att de är beredda att arbeta nästan dygnet runt!
Jag känner själv flera personer som drabbats av ett fysiskt och psykiskt sammanbrott till följd av omänsklig arbetsbörda. Att de själva frivilligt påtagit sig så mycket gör inte saken bättre. Oavsett om det är personen själv eller omgivningen som ställer orimlliga krav så blir resultatet detsamma på längre sikt - sammanbrott.
Det handlar inte om att utbrända är svaga och bräckliga, tvärtom brukar de ha en osedvanlig förmåga att driva sig själva till det yttersta. Det är just det som är problemet! Men oavsett hur stark man är fysiskt och psykiskt så orkar ingen människa med det omöjliga i längden.
Vägen tillbaka kan vara lång för dessa människor. Att "jobba på som vanligt" är inte lösningen eftersom de snart är tillbaka i samma hjulspår som förut, med överarbete och övertid. Även om pressen inte kommer från omgivningen så finns det en inre press som ytterst handlar om svårigheter att sätta gränser.
I de allra svåraste fallen av utbrändhet/utmattninssyndrom förlorar de drabbade grundläggande fysiska och psykiska färdigheter. De kan helt eller delvis förlora talförmågan, närminnet kan försvinna, de förlorar förmågan att "rensa bort" distraherande intryck vilket ökar stressen ytterligare. Panikångestattacker och tunnelseende förekommer också. Vissa glömmer till och med vem de är och vad de heter!
I de nya riktlinjerna anges 12 veckors sjukskrivning som max vid utbrändhet/utmattninssyndron. Helst ska man inte vara sjukskriven en enda dag vid denna diagnos!
Men hur det kan vara i patientens intresse att "jobba på som vanligt" när man är slutkörd? Eller i arbetsgivarens intresse för den delen?! Jag hoppas det här nya systemet tillåter undantag, annars kommer det att få förödande konsekvenser!
Det som ska till istället för "friskförklaring" av stora grupper sjuka är fungerande rehabilitering. Det gäller inte bara utbrändhet/utmattninssyndrom utan även depression, hjärtinfarkt, kronisk värk m.fl. diagnoser.
Här är uppdraget ofta dubbelt. Dels att bota de akuta symptomen, dels att komma åt roten till besvären (som ofta har med arbetsmiljön och livsstilen att göra.) Särskilt i fall med kronisk värk och stressrelaterade tillstånd krävs ofta stora förändringar av arbetsmiljön, annars förvärras sjukdomen när patienten återgår till jobbet.
Att skicka någon med svår depression tillbaka till jobbet för snabbt och utan ordentlig behandling kan vara farligt. Livslusten och arbetslusten är satt ur spel samtidigt som självmordsrisken är kraftigt förhöjd. Visst, man blir inte automatiskt bättre av att gå hemma i all oändlighet heller. Men nyckelfrågan är att patienten får behandling - t.ex. samtalsterapi och eventuell medicinering i svåra fall.
När det gäller hjärtinfarkt-patienter så är det avgörande att lägga om livsstilen. Ska dessa personer återgå till jobbet snabbt krävs som regel förändringar av arbetsmiljön så att patienten slipper stress, tung arbetsbörda och övertid. Förändras inte arbetsmiljön så kan det leda till ytterligare infarkter. Troligtvis behövs också stora förändringar privat. Oavsett vilket så behöver dessa patienter vila. Det är inte självklart att de får det på jobbet!
Det som ska till för att göra människor friskare (inte bara friska på pappret) är både förebyggande arbete och fungerande rehabilitering. Idag finns stora brister på båda dessa områden.
Många arbetsplatser bidrar dessutom till att de anställda blir sjuka genom dålig arbetsmiljö. Lösningen här är inte att låtsas att folk är friska och istället öka sjuknärvaron på jobbet. Lösningen är bättre arbetsmiljö och en plan för att förebygga sjukskrivningar! Den som ändå blir sjuk ska ha rätt att kräva rehabilitering av hög kvalitet inom rimlig tid.
Säkert kan en hel del återvända till jobbet relativt snabbt efter sin sjukdom. Men det förutsätter att de får rätt behandling!
Varför inte satsa på att göra folk friska på riktigt istället för att bara "friskförklara" sjuka människor?
Läs även: Svd och DN2
fredag 10 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar