Det är förvånande att regeringen rent ut säger varför de är tvungna att försämra villkoren för de sjuka. De behöver få loss pengar till skattesänkningar!
I andra sammanhang brukar det framhållas att nedskärningarna absolut inte har något samband med att andra reformer behöver finansieras. Istället heter det att sämre villkor i socialförsäkringssystemen är nödvändiga för att hävda arbetslinjen.
Det är självklart positivt att regeringen nu är ärlig, men det är inte bra att de prioriterar skattesänkningar framför folkhälsan!
Att friskförklara stora grupper sjuka är detsamma som att skjuta problemet under mattan! Det är ytterst grymt att utsätta sjuka människor för detta. Regeringen glömmer dessutom att människor går till jobbet för att producera varor och tjänster. Är man sjuk sänks arbetsförmågan radikalt. Även om nu stora grupper utbrända och utslitna tvingas till jobbet kommer vi att få se sämre resultat och fler misstag. Jag undrar vem som vill bli behandlad av utbrända sjuksköterskor och läkare inom vården?
Det är tråkigt att regeringen inte ser hur olika saker hänger ihop. Drar man ner på arbetsmiljöverket med 1/3 (vilket de gjort) blir det förebyggande arbetsmiljöarbetet lidande. Med sämre arbetsmiljö är det fler som slås ut från arbetslivet. Fler blir invalidiserade i olyckor, fler får förslitningsskador och kronisk värk, fler drabbas av stressrelaterade sjukdomar såsom utbrändhet och utmattningsdepression.
Samtidigt har regeringen inte aviserat några nya pengar till vård av dem som slagits ut. Det är olyckligt att både försämra det förebyggande arbetet och ignorera behovet av rehabilitering. Det räcker inte att säga att man är för rehabilitering. Man måste också avsätta tillräckligt med resurser till det! Det är extra viktigt eftersom regeringen tagit bort arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. Det finns därmed inte längre samma incitament för arbetsgivaren att hålla de anställda friska.
Vi har redan en betydande sjuknärvaro i arbetslivet. Många går till jobbet trots att de är sjuka för att de inte har råd med karensdagen, då de tappar lön för en arbetsdag. Många är totalt sönderstressade och lider av kronisk värk. De går till jobbet ändå för att de inte vill svika sina kollegor (de arbetsplatserna är vanligtvis underbemannade) eller för att de inte har råd att sjukskriva sig.
Förslag som går ut på att pressa ännu fler sjuka att gå till jobbet är förödande för folkhälsan!
En extra karensdag kommer bara att leda till att tjänstemännen kan "jobba hemma" eller vara "komplediga" ytterligare en dag utan att de drabbas av en enda karensdag. De som däremot jobbar inom t.ex. äldreomsorg, sjukvård och industri har inte denna möjlighet. De gör ingen nytta hemma utan måste gå till jobbet varje dag för att få ut sin lön. "Jobba hemma" finns inte för dem.
Med ytterligare en karensdag får vi en ännu högre sjuknärvaro i arbetslivet. Människor som istället behöver ett par dagars återhämtning pressar sig till det yttersta och riskarar att bli kroniskt sjuka i längden. Samtidigt sprids förkylningar och influensa på arbetsplatsen så att även andra smittas, både anställda och andra. (t.ex. är karensdagen ett stort problem inom vård och äldreomsorg där de anställda inte bör smitta ner sjuka och gamla som redan är försvagade).
Nu har socialstyrelsen backat något, vilket regeringen också verkar ha gjort. (Från att för någon dag sedan försvara de nya "friskförklarings-reglerna".) Kanske blev de förvånade över den kritikstorm som kom från alla håll. Även från ledande experter inom området som menat att det inte finns vetenskaplig grund eller forskning som kan motivera de nya, hårdare reglerna. De efterlyser istället mer och bättre rehabilitering.
Men det är ingen helomvändning det är fråga om, ambitionen finns kvar att radikalt minska möjligheterna att sjukskriva sig. De behöver ju fortfarande få loss pengar till ytterligare skattesänkningar.
Jag undrar dock om regeringen inte skjuter sig själv i foten. Den utlovade skattesänkningen till låginkomsstagare är kanske inte så välkommen som de tror. De sönderstressade och utarbetade vårdbiträden och undersköterskor som nu ska vinnas för regeringens politik (genom att få c:a 200 kronor mer efter skatt) oroas nog mer av att de inte får bli sjuka än de gläds åt denna pengasumma. Särskilt som skattesänkningarna hittills ätits upp av höjda avgifter i andra änden!
Läs även: DN och Svd2 och Dagen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Man måste också tänka på alla oss som INTE är sjuka. Jag menar, om det är fullt med halvförkylda människor på en arbetsplats så ökar VÅR risk att bli SMITTADE.
Jag tycker det är OANSVARIGT av staten att låta sjuka människor gå hemma och inte få någon typ av rehabilitering. Varför inte finansiera sanatorier eller bygga upp ett spaa där man kan vårda dem?
Är det verkligen så svårt att förstå eller arbetar propagandamakarna hos (s) hårt nu för att vända det här?
Ingen utbränd blir bättre av automatisk sjukskrivning. Man behöver annan hjälp och arbete! Ja just det, alla behöver någonting för att dra dem ur spiralen, om det så är 10% arbete.
Var inte så feg, föreslå förändringar för arbetsmiljö och VÅRD istället för sjukskrivning, sjukskrivning, sjukskrivning som ett sätt att attackera borgarna.
Men nu är det ju så att dom flesta som blir utbrända har arbete. Och ofta beror utbrändhet på arbetsförhållanden. Och det lär ju bli värre med tiden om Alliansen fortsätter att montera ned det förebyggande arbetsmiljöproblemen. Jag tror inte att arbetsgivarna blir så glada heller när det kommer folk på jobbet som bara sitter där för att dom inte orkar jobba.
Menade förstås arbetsmiljöarbetet. Som Alliansen har börjat ta bort
arvid,
Jo, experterna menar att vila och återhämtning är precis vad en utarbetad, utbränd människa behöver!
Sedan räcker det självklart inte att vila. Får man inte hjälp med rehabilitering så kommer man att fortsätta må dåligt vare sig man förblir sjukskriven eller återvänder till jobbet.
Jag kan mycket väl tänka mig en successiv upptrappning, där man först jobbar 10%, sedan halvtid tills man klarar att jobba heltid igen. Men får man inte rehabilitering under denna tid så får det motsatt effekt att fortsätta arbeta! (Och tro inte att det automatiskt räcker att jobba halvtid. Jag känner personer som gått ner till halvtid p.g.a. utbrändhet, som illa kvickt börjat ta på sig extra arbetsuppgifter och jobba över trots att de "på pappret" är anställda på halvtid. Det är en del av sjukdomen att inte sätta en gräns för arbetet. Det är just det mönstret patienterna behöver hjälp att ta sig ur!)
Vad får dig att tro att jag inte föreslår förändringar för arbetsmiljö och vård?
Jag vill se kraftiga satsningar på arbetsmiljöverket, jag vill att vi återupprättar arbetslivsinstitutet, jag vill att vi lyssnar till experterna på olika diagnoser och tar till oss de mest effektiva behandlingsmetoderna. Framför allt vill jag att vi avsätter pengar så att patienterna också får del av den bästa rehabiliteringen!
Jag talar för övrigt inte om sjukskrivning som ett sätt att attackera borgarna. Jag vill ha ett humant arbetsliv och ett samhälle som satsar på folkhälsa!
Jag tyckte det fanns stora problem även under s-regeringens tid. Jag vill helt enkelt rätta till de fel som finns i samhället!
Skicka en kommentar