Drömmar till salu

Jag tror det är väldigt lätt att döma dem som "tar till kniven" och bättrar på det naturen givit dem. Men vi är alla produkter av den kultur vi lever i, och de unga flickor som drömmer om fettsugningar och bröstoperationer har fått dessa skönhetsideal någonstans ifrån.

Kombinationen av "massmedia-samhället" (där vi ständigt bombarderas av stereotypa bilder av skönhet) och allt mer lättillgängliga operationer får konsekvenser.

Förr i tiden var det mest de rika som hade råd med operationer. Nu kan även folk med lägre inkomster, inte minst ungdomar, få råd med dessa ingrepp.

Det som säljs på plastikmarknaden är egentligen drömmar. Drömmen om den perfekta kroppen, drömmen om att äntligen passa in, drömmen om att känna sig "kvinnlig", drömmen om att vara nöjd med sig själ, drömmen om att vara omsvärvad och populär, drömmen om att äntligen få en pojkvän, drömmen om att vara vacker, drömmen om att kanske bli fotomodell, drömmen om att bli känd, drömmen om att leva ett annat sorts liv, drömmen om att bli älskad, drömmen om lycka...

Det är inte så konstigt att dessa operationer säljer som aldrig förr!

Problemet är bara att lyckan oftast inte är så lättfångad. Operationer kan misslyckas eller inte ge önskat resultat. I dessa fall mår patienten som regel betydligt sämre efter operationen, än innan. I de värsta fallen av misslyckade operationer drabbas offret av men för livet. Svåra infektioner kan tillstöta med stora ärr som följd. Många tjejer som fått silikon inopererat har blivit sjukpensionärer när silikonet läckt ut i kroppen, med svåra smärtor och nedsatt rörelseförmåga som följd.

Även "lyckade" operationer kan bli en stor besvikelse, när man inser att livet inte förändrades nämnvärt och att man inte är lyckligare än förut. Operationerna kan dessutom vara beroendeframkallande. Har man fettsugit sig på ett ställe samlas sedan fettet på ett annat, då måste man suga ut det även där. Har man opererat näsan, retar man sig istället på ögonlocken. Då måste de också opereras. Har man opererat brösten, vill man även bättra på läpparnas tjocklek o.s.v.

Konsekvensen blir att man aldrig blir nöjd. Det finns alltid något mer som behöver rättas till för att man ska bli "perfekt".

Psykologer menar att det finns en överrepresentation av olyckliga, osäkra människor bland plastikpatienterna. De tror att de ska bli lyckligare genom ingreppen. När de sedan inser att det inte var så enkelt blir de ännu olyckligare än förut.

Människors dåliga självkänsla, inte minst kvinnors, löser man inte enbart genom yttre medel. Det krävs att de lär sig att trivas med sig själva och har en uppmuntrande, stödjande omgivning.

Men jag tror att fler skulle vara nöjda med sig själva om vi hade en mer tillåtande kultur med mer mångfald. Idag är skönhetsidealen väldigt stereotypa. Bara en viss typ av kroppar exponeras (med vissa undantag som Dove), de flesta är i samma unga ålder, bröst som ser plastikopererade ut lyfts fram som dominerande ideal, smala kroppar är normen (kurviga och mulliga undantag), många modeller är opererade och bilderna är dessutom i princip alltid retuscherade.

Det är mot denna måttstock som både yngre och äldre kvinnor mäter sig mot. De känner att de måste se ut så för att duga som kvinnor och vara attraktiva för män. Eller för att över huvud taget vara accepterade i samhället. Det är därför inte så konstigt att allt fler tar till extrema medel för att se bättre ut!

Betoningen på utseendet gör också att alltför många kvinnor känner att det är det som är mest avgörande. Vad en kvinna gör kommer därmed i andra hand, så länge hon inte ser tillräckligt bra ut.

Trenden går mot att även män blir mer utseendefixerade, inte minst för att samhället allt mer domineras av bilder på "perfekta" manskroppar.

Jag har inga problem med att folk vill se bra ut, så har det varit i alla tider och kommer säkert alltid förbli så. Men utseendefixeringen är däremot ett problem, när det blir en besatthet som dominerar hela livet.

Särskilt som fixeringen ofta bygger på stereotypa ideal. Många av dem som känner sig missnöjda har egentligen ingen anledning att göra det. Smaken är olika, vissa gillar smala tjejer andra gillar kurviga eller mulliga. Vissa gillar stora bröst, andra gillar små. Vissa gillar "vanliga" utseenden andra "ovanliga" o.s.v.

Framför allt så är det hela människan som räknas. Utseendet har störst betydelse när man skapar första intrycket av en person. Sedan spelar personlighet, intelligens och allt annat en betydligt större roll. När man lär känna någon så kan det till och med vara just gluggen mellan tänderna, den aningen sneda näsan eller något annat särdrag man gör att man tycker den människan är extra speciell och charmig.

Skönheten ligger i betraktarens öga och är inget objektivt begrepp. På samma sätt är det med uppfattningen om den egna kroppen. Människor som avviker från den vanliga skönhetsnormen kan mycket väl trivas med sig själva, känna sig vackra och inte vilja förändra någonting. Medan andra som faller inom ramen för det dominerande skönhetsidealet ändå kan känna sig fula och oattraktiva och i behov av en mängd operationer. Men de blir aldrig nöjda hur många ingrepp de än gör... Ytterst handlar det om självkänsla och om man trivs i sitt eget skinn.