Widars ledare
Hillevi Larsson (S) är riksdagsledamot från Skåne. I går debatterade hon narkotikapolitik med barn- och äldreminister Maria Larsson (KD). Vårdutredaren Gerhard Larsson citerades flitigt i debatten.
Hillevi Larssons poäng var att det görs för lite åt det som kallas för narkotikarelaterade dödsfall. Jämfört med hur läget var för cirka tjugo år sedan avlider fler än dubbelt så många människor av narkotikamissbruk i dag. 1994 dog 194 personer. 2010 var det så många som 421.
I huvudsak är det människor som är beroende av heroin som får sätta livet till.
Enligt Hillevi Larsson orsakas den dramatiska ökningen av dödsfall framförallt av brister i vården. Hon pekade speciellt på de "spärregler" som används inom stora delar av den läkemedelsassisterade behandlingen för heroinberoende patienter. Spärreglerna innebär att en patient som återfaller i sitt ursprungliga missbruk under behandlingen, riskerar att stängas av under minst tre månader. Avstängningen ökar riskerna för ett okontrollerat och omfattande blandmissbruk med dödlig utgång. Det finns starka skäl att ifrågasätta rutinartade avstängningar av det här slaget.
Som Hillevi Larsson påpekade så är ett eller annat återfall närmast en del av sjukdomsbilden hos narkomaniserade människor. Att spärra personer från fortsatt behandling eftersom de visar symptom på sin sjukdom förekommer knappast inom andra delar av sjukvården, sa Hillevi Larsson.
Regeringens missbruksvårdsutredare Gerhard Larsson föreslog i sitt slutbetänkande för 1, 5 år sedan att denna spärregel ska tas bort. Regeringen har emellertid inte sprungit benen av sig för att omvandla Gerhard Larssons utredning till praktisk politik. Frågorna är fortsatt kontroversiella. Det tycks ännu inte vara möjligt att diskutera två saker samtidigt. Å ena sidan: Den restriktiva grundhållningen i narkotikafrågan syftar till att begränsa tillgången på droger och till att minska lusten och möjligheten att experimentera med droger. Det är bra. Å andra sidan: Vården av tungt heroinberoende människor är för restriktiv och moralistisk och bidrar till skador och överdödlighet. Det är inte bra.
Statsrådet Maria Larsson var - det ska sägas - betydligt mindre rigid än vanligt under debatten. Det märktes tydligt att hon är i något slags process; hon har tagit till sig av argumenten. Oviljan att diskutera narkotikadöden som sådan var dock påtaglig. Hennes grundtema är att uppdraget att hålla nere antalet människor som testar droger är viktigast. Det ligger mycket i det. Det obegripliga är att detta uppdrag nödvändigtvis ska ställas i motsatsställning till en beroendevård som är mer human och skadelindrande.
Den svenska riksdagen håller sig sedan lång tid tillbaka med en nollvision mot narkotika. I riksdagsdebatten föreslog Hillevi Larsson att istället införa en nollvison mot narkotikadödligheten. Det är helt rätt tänkt och i linje med vad som gäller inom t ex trafiken. Bilar och narkotika kommer att finnas för överskådlig tid. Vilket inte är synonymt med att folk måste dö som flugor av vare sig droger eller biltrafik.
Av Widar Andersson. Publicerad i Folkbladet 2012-08-17
I huvudsak är det människor som är beroende av heroin som får sätta livet till.
Enligt Hillevi Larsson orsakas den dramatiska ökningen av dödsfall framförallt av brister i vården. Hon pekade speciellt på de "spärregler" som används inom stora delar av den läkemedelsassisterade behandlingen för heroinberoende patienter. Spärreglerna innebär att en patient som återfaller i sitt ursprungliga missbruk under behandlingen, riskerar att stängas av under minst tre månader. Avstängningen ökar riskerna för ett okontrollerat och omfattande blandmissbruk med dödlig utgång. Det finns starka skäl att ifrågasätta rutinartade avstängningar av det här slaget.
Som Hillevi Larsson påpekade så är ett eller annat återfall närmast en del av sjukdomsbilden hos narkomaniserade människor. Att spärra personer från fortsatt behandling eftersom de visar symptom på sin sjukdom förekommer knappast inom andra delar av sjukvården, sa Hillevi Larsson.
Regeringens missbruksvårdsutredare Gerhard Larsson föreslog i sitt slutbetänkande för 1, 5 år sedan att denna spärregel ska tas bort. Regeringen har emellertid inte sprungit benen av sig för att omvandla Gerhard Larssons utredning till praktisk politik. Frågorna är fortsatt kontroversiella. Det tycks ännu inte vara möjligt att diskutera två saker samtidigt. Å ena sidan: Den restriktiva grundhållningen i narkotikafrågan syftar till att begränsa tillgången på droger och till att minska lusten och möjligheten att experimentera med droger. Det är bra. Å andra sidan: Vården av tungt heroinberoende människor är för restriktiv och moralistisk och bidrar till skador och överdödlighet. Det är inte bra.
Statsrådet Maria Larsson var - det ska sägas - betydligt mindre rigid än vanligt under debatten. Det märktes tydligt att hon är i något slags process; hon har tagit till sig av argumenten. Oviljan att diskutera narkotikadöden som sådan var dock påtaglig. Hennes grundtema är att uppdraget att hålla nere antalet människor som testar droger är viktigast. Det ligger mycket i det. Det obegripliga är att detta uppdrag nödvändigtvis ska ställas i motsatsställning till en beroendevård som är mer human och skadelindrande.
Den svenska riksdagen håller sig sedan lång tid tillbaka med en nollvision mot narkotika. I riksdagsdebatten föreslog Hillevi Larsson att istället införa en nollvison mot narkotikadödligheten. Det är helt rätt tänkt och i linje med vad som gäller inom t ex trafiken. Bilar och narkotika kommer att finnas för överskådlig tid. Vilket inte är synonymt med att folk måste dö som flugor av vare sig droger eller biltrafik.
Av Widar Andersson. Publicerad i Folkbladet 2012-08-17
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar