Follow by Email

Leta i den här bloggen

torsdag 28 januari 2010

Skuldsatta förlorar sin bostad!

Riksdagsdebatt onsdag 27 januari 2010

civilutskottets betänkande 2009/10:CU6
Insolvens- och utsökningsrätt.

Anf. 11 HILLEVI LARSSON (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1. Jag vill också säga lite om denna reservation.
I dag har reglerna när det gäller utmätning ändrats. Kronofogden har tidigare gjort så när människor inte kan betala sina skulder att om skulden kan täckas genom ett års löneutmätning, alltså genom att man under ett års tid tar från lönen i samma sekund som den kommer in på kontot varje månad, ger man sig inte på fasta tillgångar som den skuldsatte har.
Från och med den 1 januari 2008 har man ändrat reglerna för detta. Ändringen innebär att man ger sig på den fasta egendomen om skulden inte kan täckas genom tre månaders löneutmätning. Detta är en praxis som har uppstått – just tremånadersregeln är alltså inte huggen i sten.
Tyvärr har resultatet nu kommit. Det har visat sig att det är fler skuldsatta som nu får sin bostad utmätt. Det tycker vi är en väldigt olycklig konsekvens, för det är väldigt svårt att backa bandet och reparera den skada som väl har skett när någon förlorat sin bostad.
Det finns också en risk att barnfamiljer drabbas av det här. Man gör självklart allt i sin makt för att undvika just att barn drabbas. Men tyvärr finns risken, eftersom en del av de skuldsatta har barn. Det tycker jag gör att det finns ännu större anledning att försöka tillgodose dessa familjers behov och att över huvud taget se över den här regeln, som nu har gjort att fler bostäder blir utmätta.
Siffrorna för det här har nu kommit från Kronofogdemyndigheten. 2007 var det 700 bostadsrätter som blev utmätta. 2008 hade siffran stigit till 1 100 bostadsrätter. Och 2009 ligger vi på omkring 1 000 bostadsrätter.
Man kan alltså se en tydlig ökning. Det har också Kronofogdemyndigheten kunnat se. Det är alltså fler som förlorar sitt hem, som förlorar tak över huvudet.
Det har också förekommit att små skulder, väldigt små skulder, har lett till att en bostad blivit utmätt. Det är tack och lov undantagsfall. I de flesta fall lyckas man lösa det på annat sätt. Men det förekommer att man för några tusenlappar mäter ut en människas bostad och riskerar att göra hela familjen hemlös.
Om man väl har hamnat i kronofogdens register och dessutom fått sin bostad utmätt är det inte så lätt att hitta en ny bostad. Allt det här följer ju med när man söker en ny bostad, speciellt om man söker en hyresrätt. Då är risken överhängande att man inte får den.
På många orter runt om i landet finns det inte heller mycket hyresrätter att tala om, speciellt inte ute på landsbygden, utan det är bostadsrätt, villa eller radhus som gäller. Då drabbas även de som har det tuffast ekonomiskt av den här utmätningen. Det kan man se. Fördelen med att ha en hyresrätt är att den inte går att mäta ut, för det är ingen tillgång. Då kan man åtminstone behålla tak över huvudet medan man försöker betala av sin skuld.
Jag tycker att det finns all anledning att se över hur den här nya regeln, som kronofogden nu tillämpar, har slagit. Det är faktiskt mindre summor nu som kan göra att man riskerar att förlora tak över huvudet.
Sedan finns det en annan aspekt av det här. När man väl sätter huset på exekutiv auktion, som det heter, betingar den oftast ett mycket lägre pris än om man säljer bostaden på vanligt sätt. Då är risken att man slumpar bort tillgången. Det drabbar både den enskilde som förlorar sin bostad och den som ska driva in skulden och självklart borgenären, alltså den som den skuldsatta är skyldig pengar.
Man får in mindre pengar på det sättet, eftersom det helt enkelt blir ett lägre pris. Den summa som kanske ska gå tillbaka till den skuldsatta blir också mindre.
Det är olyckligt på alla sätt och vis att man gör på det här sättet. Dessutom går det stick i stäv med regeringens strategi mot hemlöshet. Det är faktiskt fler som riskerar att bli hemlösa på det här sättet.
När det gäller fastigheter menar man villa eller radhus. Då äger man alltså hemmet helt och hållet. När det gäller dessa är det färre som har fått sin bostad utmätt. Det är tydligen lite olika regler för bostadsrätt och egnahem, när man måste lämna hemmet. Detta har inte drabbat fastighetsägare lika hårt. Men man kan ändå se att det även är ett par hundra fler som har förlorat sitt egnahem sedan de nya reglerna trädde i kraft.
Sammanfattningsvis tycker jag att det finns all anledning att se över de här reglerna, för det har slagit väldigt illa i praktiken. Kronofogden säger själv att man genom att lägga upp en strategi för den enskilde som är skuldsatt kan komma väldigt långt för att skulden ska bli betald. Deras motto är att alla vill göra rätt för sig. Det är deras erfarenhet. Detta går också att lösa, men då är det väldigt olyckligt om man på det här sättet går in och tar ifrån människor deras bostad.
Vi har även en annan reservation. Vi har valt att inte yrka bifall till den. Men det handlar allmänt om problemet med överskuldsättning som är ett växande problem i samhället. Vi kan inte minst se alla sms-lånen. De bidrar till överskuldsättningen. Detta är en direkt bidragande orsak, men det är så klart också en konsekvens av att många redan är skuldsatta och helt enkelt inte får fram pengar och ser det här som en sista utväg. De flesta vet att det är väldigt ofördelaktiga villkor och en väldigt hög ränta och att man egentligen får väldigt lite i slutändan.
Men det visar att vi måste göra något åt det här problemet. Det är en skenande utveckling. Fler blir också evighetsgäldenärer. De har svårt att någonsin ta sig ur skuldfällan. Vi vill att regeringen ska titta på den här frågan och göra en samlad redovisning av alla som är överskuldsatta och åtgärder för att komma till rätta med det här.
Sedan tycker vi det att finns speciellt allvarliga komponenter. En sak handlar om alla ungdomar som har drabbats. Risken är att man börjar sitt liv som skuldsatt och aldrig kommer ur fällan.
Vi tycker också att man ska ta hänsyn till ålder och sjukdom. De som är väldigt gamla eller väldigt sjuka eller som är både väldigt gamla och väldigt sjuka borde kanske inte behöva betala riktigt lika mycket i taget när de ska betala sin skuld. De skuldsatta får ju allting utmätt, både sin inkomst och sina tillgångar.
Det viktigaste av allt är att se till att det finns ett incitament att ta sig ur skuldfällan. Tyvärr finns inte det i dag. Om man tjänar lite mer eller får barnbidrag dras det också. Då är det risk att man känner sig otroligt pressad och aldrig kommer ur den här fällan. Det säger Kronofogdemyndigheten också. Ge incitament, alltså drivkrafter, att komma ur fällan, och öka möjligheterna till skuldsanering!
Anf. 12 EGON FRID (v):
Fru talman! När vi diskuterar de frågor som berörs i betänkandet, insolvens- och utsökningsrätt, brister i kreditgivningen och överskuldsättning, är det viktigt att sätta in frågorna i ett större sammanhang. Det är frågor som rör bankernas verksamhet och hur kreditgivningen sker. Det är ju inte mindre viktigt nu när finanskrisen påverkar oss alla på olika sätt, som sysselsatta och som konsumenter.
Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservationerna 1 och 3 i betänkandet CU6.
Vi vet att många småföretags utvecklingskraft är beroende av sunt riskkapital och kreditgivare som har ett långsiktigt intresse. Balansen mellan kreditgivare och låntagare är en central fråga. Vi ser hela tiden hur obalansen finns och förstärks. Regeringen och majoriteten i riksdagen värnar äganderätten, avtalsrätten och kreditgivarnas intressen före låntagarnas och gäldenärernas – särskilt evighetsgäldenärernas – situation.
Ett av målen med en sund kreditgivning måste vara att vi ska lyfta av evighetsgäldenärerna deras stora bördor genom att införa en absolut preskription. Vi kommer aldrig att komma till rätta med problemen med överskuldsättning om vi inte får en absolut preskription, en slutgiltig avskrivning av skulder, efter ett visst antal år.
Frågor som rör överskuldsättning, krediter och livsvillkor för överskuldsatta behandlas i det betänkande som vi nu debatterar. Det berör yrkanden från Vänsterpartiets motioner om konsumentpolitik och konsumentfrid.
Livsvillkoren för överskuldsatta berörs av och kan stöttas av ett stöttande samhälle genom saneringslån och sociala lån. Dessutom är det viktigt med en seriös och god kreditprövning och kreditupplysning och att inkassobolagens verksamhet styrs upp så att krediter inte kan fortsätta att vara en marknad på marknaden. Jag tar mig friheten att också nämna dessa frågor här, då jag tycker att alltihop hänger ihop.
Vänsterpartiets utgångspunkt när det gäller alla dessa frågor är att alla vill göra rätt för sig.
Det är en oerhört viktig utgångspunkt, särskilt när man ser nuvarande obalans mellan intressena för borgenärerna och intressena för gäldenärerna. Denna obalans kommer att bestå så länge inte någon radikal förändring sker.
Fru talman! Sms-lånen, som vi kommer att diskutera lite senare här i dag, är också en konsekvens av den överskuldsättning som evighetsgäldenärerna befinner sig i. Vi har ett ansvar från samhällets, riksdagens, regeringens och lagstiftningens sida att skapa en lagstiftning som hjälper evighetsgäldenärerna i deras situation.
Vi kan minska antalet evighetsgäldenärer radikalt genom att de kan få sina krediter och lån avskrivna efter en rimlig tid. Med den utgångspunkt som jag nämnde, att alla vill göra rätt för sig, måste man få en möjlighet att få sina krediter avskrivna så att man kan komma igen och börja om.
Det går inte att leva på existensminimum år ut och år in. Här krävs kraftiga förändringar. Dels måste förbehållsbeloppet höjas till en rimlig nivå, dels är våra förslag om absolut preskription, en slutlig avskrivning av lånen, den enda möjligheten för att en kraftig förändring ska ske.
Fru talman! Om vi slår in på det spåret finns det också andra möjligheter. Det finns flera förslag som kan komplettera detta. Vänsterpartiet har i sina motioner tagit upp frågan om saneringslån. Det är en modell som Finland använder via en garantistiftelse. Överskuldsatta privatpersoner får hjälp med saneringslån för att betala av sina skulder.
Finland har för övrigt en absolut preskription efter 15 år. Finland är ett av de länder i Europa som har sociala lån som ett komplement för hushåll med relativt svag ekonomi. De som till exempel behöver investera i en kapitalvara kan få hjälp med ett socialt lån för att finansiera det.
Vi måste göra en översyn av inkassobolagens verksamhet. Den förändring som insolvensutredningen har föreslagit med en förkortad skuldtid från fem till tre år i skuldsaneringslagen måste få bli genomförd.
Görs inte det kan vi misstänkta att man har låtit inkassobolagens verksamhet styra och att regeringen ser till borgenärsintressena i första hand. De får då fortsätta med sin ockerverksamhet, sina avgifter, sin indrivning och sin rätt att köpa och sälja krediter för att tjäna på folks skulder. Det krävs en total översyn och en kraftig förändring av inkassobolagens rätt att bedriva sin verksamhet på det sätt som de gör nu. Det här är något som lagstiftningen legitimerar.
Fru talman! En annan fråga som berörs i detta betänkande är utmätning av bostäder som vi tar upp i reservation 1. Hillevi Larsson har föredömligt beskrivit det här. Vänsterpartiet har motionerat om att en översyn snarast görs för att förhindra att gäldenärer avhyses från sina bostäder för relativt små skuldbelopp.
Tryggheten för skuldsatta har försämrats på ett orimligt sätt. Det gäller inte minst barnens rätt till ett tryggt boende. Vi menar att inga barnfamiljer ska få vräkas. Måste barnfamiljer flytta ska en ny bostad vara ordnad innan verkställighet av utmätning av familjens bostad sker.
De förändringar som skedde i januari 2008 som syftade till att förenkla utmätningsförfarandet innebär att Kronofogdemyndigheten gör en fullständig undersökning av den skuldsattes tillgångar. Det medför att även gäldenärens bostad ingår oberoende av skuldens storlek. Någon form av skälighetsprövning måste göras för att förhindra att skuldsatta avhyses från sina bostäder för relativt små belopp.
Fru talman! Jag yrkar än en gång bifall till reservationerna 1 och 3. Jag anser att det behövs ett snabbspår för förändringen av insolvens- och utsökningsrätten.
Anf. 13 JAN LINDHOLM (mp):
Fru talman! Den moderatledda högerregeringens företrädare i civilutskottet är inte så förtjusta i att man analyserar de grundvärderingar som ligger i majoritetstextens formuleringskonst. I det här fallet handlar det kanske i första hand om hur man beskriver maktförhållandet mellan fordringsägarna och de skuldsatta.
Eftersom man inte tycker om det tänkte jag den här gången avstå från den typen av argumentation. Det gör i och för sig mitt anförande betydligt tråkigare, och det blir mindre tydligt var de politiska konflikterna och motsättningarna står. Men det är av hänsyn till majoritetsföreträdarnas humör, och blodtryck kanske i första hand.
Betänkandet behandlar insolvens och utsökningsrätt, som det heter, eller på mer normal svenska betalningsvägran och uttagande av fordring. Det kanske inte blir så mycket tydligare. För mig är det svårt som inte har grundkunskaperna i det juridiska språket.
Det handlar alltså om utmätning av bostäder och överskuldsättningsproblem som vi har hört från Hillevi Larsson och Egon Frid. Men det handlar också om 16 andra yrkanden som behandlas i det här betänkandet på det sätt som vi kallar förenklat. Det gör de på grund av att de tidigare under den här mandatperioden har varit här i kammaren i något betänkande och då fått avslag. Bland de förslagen, som alltså behandlas förenklat, finns det ett antal som jag tror är så pass intressanta att jag utgår från att regeringen sitter och funderar på dem och att man så småningom återkommer till riksdagen med förslag till beslut.
Man bör påpeka för allmänheten som lyssnar på detta att det faktum att motioner avslås i normalfallet inte betyder att de motionerna och de yrkandena saknar betydelse för den politik som sedan kommer att formas här i kammaren. Det är den naturliga arbetsmetodik som gäller för hur vi förfar med förslag här i kammaren. Motionerandet, både från majoritetens och oppositionens företrädare, i riksdagen är ett sätt att tipsa regeringen om nya möjligheter att utveckla lagstiftningen.
Jag vill först yrka bifall till reservation 1 i betänkandet, reservationen om utmätning av bostäder.
Miljöpartiet har ett flertal gånger genom åren påpekat problemet med barn som kan fara mycket illa när föräldrarnas ekonomi raseras. Det är en självklar sanning, en generell sanning som man kan använda sig av och hänvisa till i många olika sammanhang.
I det här betänkandet handlar det om barnens situation när det gäller vräkning från bostäder och specifikt när det gäller bostäder som föräldrarna äger. Vad jag har kunnat få fram är inte statistiken sådan att man riktigt kan koppla förhållandet till bostaden till hur många barn som berörs. Därför har jag valt att för att beskriva problematiken fokusera på berörda barn först.
Vi i oppositionen anser att det är för många barn som blir indragna i situationer där de berörs av vräkning. Om man tittar på statistiken, som jag har försökt att göra, ser man att det ändå är så att antalet barn som berörs av vräkningar har minskat. Totalt var det 13 955 barn som på något sätt berördes av vräkningsärenden 2000. Enligt den senaste statistiken för till och med december 2009 var det 9 705 barn som berördes av vräkningar på något sätt.
I praktiken går inte alla de fallen till verkställighet. År 2000 var det 5 055 barn som berördes av verkställda vräkningar. År 2009 hade det minskat till 3 040 barn. Det var en liten ökning jämfört med 2008.
Minskningen av antalet verkställda vräkningar har avtagit. Under perioden 2000–2006 sjönk antalet barn som berördes av verkställda vräkningar med ungefär 300 per år. Efter 2006, sedan vi fick den nuvarande regeringen, har minskningen bara varit 80 barn när det gäller barn som har berörts av sådana ärenden.
Att minskningstakten har avtagit behöver man inte beskriva som något slags misslyckande från regeringens sida. För det mesta när man från samhällets sida i en kommun eller i någon verksamhet försöker ta hand om en problemsituation är det ju enklast i början, och ju längre man kommer i arbetet desto svårare blir det.
Antalet begärda vräkningar har också ökat. De var som lägst 2006 och har ökat lite grann, inte mycket, men med ungefär 500 fall per år till 2009, och det gör också att det naturligtvis är svårt att komma vidare.
Vi i Miljöpartiet tycker emellertid att det fortfarande är alldeles för många barn vars familj eller en del av familjen, för det handlar i många fall om splittrade familjer, berörs av en vräkning. Vi menar att regeringen borde agera på något sätt och komma med förslag på hur man kan se till att antalet barn som tvingas vara med om att deras familj blir vräkt på något sätt minskar.
I reservationen och i det här betänkandet ligger fokus på det orimliga i att de belopp som ska utmätas kan vara relativt små i förhållande till de värden som familjen som helhet direkt tappar och som kanske har tagit många år att bygga upp i form av en ägd bostad och som Hillevi Larsson beskrev väl i första hand när det handlar om bostadsrätter men även ägda fastigheter. Den ekonomiska förlusten för familjen kan vara så stor att det är näst intill omöjligt att reda upp, och det är en koppling till den andra punkten om överskuldsättning.
Vår uppfattning är att utsökningsbalken borde reformeras på ett sådant sätt att just bostadsrätter och egnahem skulle särbehandlas så att man säkerställer att barnfamiljer inte hamnar i en sådan här situation. Vi menar att olika former av stöd för att sanera en sådan här familjs situation på något sätt borde vara en betydligt intressantare lösning ur ett samhällsperspektiv. Man borde kunna satsa betydligt mer medel på detta, eftersom förlusterna på sikt för en sådan familj och framför allt för barnen är så stora.
Självklart är vi medvetna om att båda parter i en situation som denna har en rätt att hävda och att det inte är enkelt, men samtidigt menar vi att vi som politiker inte kan tillåta att barnen hamnar i kläm och blir lidande när vuxna inte klarar av att sköta sina ekonomiska mellanhavanden. Barnets fortsatta boende måste lösas innan en utmätning får ske och de blir av med sin bostad. Det tycker vi borde vara grundprincipen.
När det gäller reservationerna 2 och 3 yrkar vi inte bifall till dem. Vi har inte ställt oss bakom dem, för vi tycker att majoritetstexten ändå lovar en översyn som vi tror kan ge en del av det vi önskar. Därför väljer vi att avstå på de punkterna.
Anf. 14 ANTI AVSAN (m):
Fru talman! Vi debatterar civilutskottets betänkande Insolvens- och utsökningsrätt, och det allra mesta som omfattas av det här betänkandet är sådant som både har bemötts och debatterats tidigare. Därför är de allra flesta motionsyrkandena behandlade i förenklad ordning. Det är egentligen två delar som inte har behandlats förenklat, och det är frågan om utmätning av bostäder och överskuldsättning.
Jag ska börja med att säga någonting om utmätning av bostäder. Den 1 januari 2008 trädde nya regler i kraft som rör utmätningsförfarandet i enskilda mål hos Kronofogdemyndigheten, det vill säga mål som gäller verkställighet av privaträttsliga fordringar. Det är alltså fordringar som har uppkommit mellan till exempel privatpersoner eller privatpersoner och företag. Det handlar inte om exempelvis skatter.
Det var civilutskottet som hanterade det aktuella lagstiftningsärendet som hade rubriken Förenklat utmätningsförfarande. De aktuella reglerna innebär att det sedan den 1 januari 2008 finns en enhetlig reglering av tillgångsundersökningar, och handläggningen hos Kronofogdemyndigheten är inte längre tidsbegränsad.
Vad som är viktigt att framhålla är att utmätningsreglerna i sig inte ändrades, utan lagstiftningsärendet gällde vad man kan kalla det administrativa förfarandet hos Kronofogdemyndigheten. Det framstod som opraktiskt att behålla en ordning där borgenären skulle välja mellan begränsad och fullständig tillgångsundersökning när det inte innebär något merarbete av betydelse för kronofogden att få fram de uppgifter som omfattas av en fullständig tillgångsundersökning.
I propositionen om förenklat utmätningsförfarande framhålls som ett skäl för den föreslagna ordningen att Kronofogdemyndigheten i alla mål flexibelt kan bedöma vilken verkställighetsåtgärd som kan förväntas ge bästa möjliga resultat för borgenären med minsta möjliga olägenhet för gäldenären. Med det tidigare systemet kunde gäldenären tvingas underkasta sig en lång löneutmätning, trots att det fanns andra sätt att snabbare och enklare nå ett bra resultat även för borgenären.
Oppositionens inställning tycks vara att det är tillgången till information om gäldenärens tillgångar som är problemet. Jag har svårt att se hur detta skulle kunna vara problemet när utmätningsreglerna i sig inte har ändrats.
Hillevi Larsson nämnde antalet utmätta bostadsrätter och att det antalet hade ökat. Jag vet inte om man kan dra kopplingen direkt till lagändringen som skedde den 1 januari 2008. Det kan ju inte vara helt obekant att vi har och har haft en finanskris och att den också har haft vissa effekter på ekonomin.
Möjligheten att få utmätning enligt utsökningsbalkens regler är för det första inte begränsade till vissa speciella tillgångar. Av hänsyn till gäldenärens behov eller av andra skäl finns det däremot en rad undantagsregler som gäller för utmätning. Någon bestämmelse om undantag från utmätning av fast egendom som utgör gäldenärens stadigvarande bostad finns inte. Enligt en bestämmelse i 4 kap. utsökningsbalken krävs däremot för att utmätning ska få ske att utmätningen kan beräknas ge ett överskott som gör åtgärden försvarlig. Vidare krävs i första hand att den utmätningsbara egendom som tas i anspråk är en sådan tillgång som kan användas till fordringens betalning med minsta kostnad, förlust eller annan olägenhet för gäldenären.
Om man läser vad Egon Frid och de andra motionärerna vill i sin motion tror man nästan att just förhållandet att även en bostad ingår i det som omfattas av tillgångsundersökningen i sig leder till en risk att bli hemlös för små skulder. Sedan efterlyses någon form av skälighetsprövning. Det fattas några led i det resonemanget, för skälighetsprövningen framgår ju av reglerna i utsökningsbalken.
Fru talman! Sammantaget kan man säga följande: De regler som ger borgenären möjlighet att driva in skulder måste naturligtvis balanseras mot gäldenärernas behov av skydd och rättssäkerhet. All utmätning ska föregås av en bedömning av om åtgärden är försvarlig. Enligt bestämmelserna i utsökningsbalken ska i första hand utmätning ske av sådan egendom som förorsakar minst skada för gäldenären. Kronofogden försöker också i det längsta att undvika att utmäta bostäder. Det är bara om annan utmätningsbar egendom saknas eller om den inte räcker till för att betala skulden som bostadens utmäts.
Kronofogdemyndigheten måste således i varje enskilt fall göra en bedömning av om det är försvarligt att utmäta en gäldenärs bostad. Det saknas därför skäl att nu vidta några åtgärder med anledning av motionsyrkandena.
I sammanhanget vill jag ändå peka på regeringens strategi för att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden. Ett av målen innebär att antalet vräkningar ska minska och att inga barn ska vräkas. Denna strategi och målsättning ligger helt i linje med motionsönskemålen även om den inte har någon direkt bäring på eller något motsatsförhållande till utsökningsbalkens regler. Utskottsmajoriteten är alltså inte beredd att föreslå någon åtgärd från riksdagen med anledning av de aktuella motionsyrkandena som gäller utmätning av bostäder.
Fru talman! Jag går nu över till frågan om överskuldsättning. Där vill jag särskilt nämna att Skatteverket i regleringsbrevet för 2004 fick i uppdrag att analysera de problem som leder till att personer har svårt att komma ur sin skuldsituation och som till följd av detta riskerar att bli så kallade evighetsgäldenärer. Man fick också i uppgift att lämna förslag till åtgärder. Förslaget redovisades genom en skrivelse i december 2004. Där togs ett antal olika punkter upp som i allt väsentligt motsvarar de motionsyrkanden som finns på detta område.
Man föreslog att preskriptionsreglerna för civilrättsliga fordringar ges en liknande utformning som för det allmännas fordringar, det vill säga en absolut preskription. Man föreslog att det i utsökningsbalken skulle införas regler som sätter en bortre gräns för hur länge indrivning av skulder vid Kronofogdemyndigheten får ske. Man föreslog också att det i utsökningsbalken införs regler som innebär att frågan om preskription av en fordran kan komma under prövning även om gäldenären inte har gjort invändningar härom, alltså att Kronofogdemyndigheten självmant ska pröva om preskription har inträtt. Man hade också ett förslag om att krediteringsreglerna vid indrivning utformas så att kapital krediteras före ränta och att ett räntetak införs.
Det pågår arbete efter ett antal undersökningar, avgivna rapporter och utredningsförslag utöver Skatteverkets skrivelse som jag har redogjort för nu. Man kan under alla förhållanden konstatera att långvarig överskuldsättning skapar sociala problem och utanförskap, vilket i sin tur leder till kostnader för samhället. Det är därför angeläget att lagstiftningen har den samhällsekonomiskt mest effektiva utformningen. Men när man prövar vad som är den mest effektiva utformningen är det viktigt att man väger in de motstående intressen som kan finnas.
Jag kan nämna 2007 års insolvensutredning, vilken inte jag ska redogöra för, utan det kan min utskottskollega Jan Ertsborn göra i stället. Jag kan också nämna en utredning med förslag som kommer från Kronofogdemyndigheten och som gäller utmätning av lön. Allt detta är föremål för beredning inom Regeringskansliet. Utöver detta har regeringen aviserat en mer allmän översyn av utsökningsbalken. Det finns därför inte någon anledning att föregripa det arbete som pågår genom några åtgärder från riksdagens sida. Därför bör motionsyrkandena avslås.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.
Anf. 15 HILLEVI LARSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tänkte ta upp frågan om utmätning av bostad. Egon Frid säger att det inte behöver ha med de nya reglerna att göra att antalet utmätningar har ökat. Men vi har fått signaler från Kronofogdemyndigheten själv att det har att göra med de nya reglerna. Man kan också se att det skedde ett rejält skutt uppåt direkt efter att reglerna infördes och att antalet utmätningar har hållit sig på ungefär samma nivå sedan dess. Sedan är det klart att krisen inte underlättar.
Men jag tycker ändå att det är intressant att det är Kronofogdemyndigheten själv som ger denna signal. Kronofogdemyndigheten menar också att det har funnits en regel som innebar att om man genom löneutmätning under ett års tid kunde få in skulden gav man sig inte på de övriga tillgångar som den skuldsatte har, innefattande bostaden. Men den regeln togs bort den 1 januari 2008. Då blev det fritt fram att även ge sig på bostaden. Därför finns det självklart ett samband mellan ett ökat antal utmätningar av bostäder och borttagandet av denna regel.
Kronofogdemyndigheten föreslår också själv att man ska se över det som kallas beneficieregeln. Det handlar om både språket i lagen och vad som innefattas i hemmet om man talar om husgeråd. Det är alltså ett gammaldags språk. Men framför allt handlar det om när det inte finns något skydd i dag när det gäller fast egendom, alltså när människor äger sin bostad – bostadsrätt eller egnahem. Däremot finns detta skydd när de har en hyresrätt. Det innebär att man inte kan ta ifrån människor en hyresrätt för att de är skuldsatta så länge de betalar sin hyra. Men där föreslår Kronofogdemyndigheten själv ett skydd även för dem som har egnahem och bostadsrätter. Det är många som bor runt om i landet där det inte finns några hyresrätter och som inte har något val. Jag tycker därför att det finns ett problem här.
Anf. 16 ANTI AVSAN (m) replik:
Fru talman! Jag undrade ett tag vad jag skulle svara på när Hillevi Larsson i sin replik polemiserade mot Egon Frid. Men så var det uppenbarligen inte.
När det gäller varför antalet utmätningar har ökat får man titta på hur stor ökningen har varit i förhållande till hur nivån var tidigare. Jag tror inte att man kan säga att det beror på nya regler. Om man har ändrat någon del i regelverket får man väl i brist på andra uppgifter utgå från att det handlar om föreskrifter och att det ligger på den nivån.
Som jag sade i mitt anförande har man i propositionen Förenklat utmätningsförfarande pekat på att just detta att man fastnade i löneutmätningar var ett problem när det fanns andra tillgångar som kunde realiseras. Svårigheten är att blunda för ett underlag som omfattar en gäldenärs tillgångar när det finns tillgängligt. Det var också ett av skälen till att man föreslog dessa ändringar som trädde i kraft den 1 januari 2008.
Jag kan alltså inte säga att Hillevi Larsson har rätt i sina påståenden, utan oftast när det gäller sådana här saker försöker man måla upp en allmän bild utan att kanske kunna hänföra sig till konkreta fall. Visst kan det finnas konkreta fall där det har blivit en effekt som man kan ha synpunkter på. Men det är inte säkert att det beror på det som påstås här.
När det talas om beneficieregeln vet jag att det finns förslag i denna mängd av utredningar och annat som pekar just på att det ska finnas incitament för att kanske öka sina inkomster. När man inte gör det tar kronofogden inte precis allt i en löneutmätning. Båda parter ska tjäna på detta, både borgenär och gäldenär.
Anf. 17 HILLEVI LARSSON (s) replik:
Fru talman! Jag ber så mycket om ursäkt för mitt misstag tidigare. Jag menade naturligtvis Anti Avsan. Jag blev lite distraherad när jag hörde att Egon Frid också skulle upp och tala. Men jag och Egon Frid är helt överens om det mesta.
När det gäller detta med tak över huvudet som det ytterst handlar om tycker jag att det är värre för den enskilde att förlora sin bostad och tak över huvudet än att ha löneutmätning i upp till ett år. Visserligen får man kanske leva lite snålt under detta år, men man har i alla fall bostad under tiden. Har man familj har den tak över huvudet. När året sedan har gått och skulden förhoppningsvis är betald har man sin bostad kvar. Dilemmat är om man under denna tid har förlorat sin bostad, och det kan vara för relativt små skulder. I de värsta fallen blir det mycket besvärligt för den enskilde och dessutom vara registrerad i kronofogdens register med den börda som det innebär att söka ny bostad. Man är inte så populär på bostadsmarknaden i den situationen. Risken är att man förlorar stora belopp när lägenheten säljs på exekutiv auktion. Det blir inte samma pris som när man säljer den på egen hand.
Det innebär mycket långtgående konsekvenser för dem som drabbas. Därför borde det göras väldigt tydligt att det är mycket mer betungande än löneutmätning att förlora sin bostad. Jag tycker alltså tvärtom, Anti Avsan, i det avseendet.
Mina uppgifter är inte tagna ur luften, utan Kronofogdemyndigheten själv har gett de här signalerna. Där tycker man att skyddet ska utökas när det gäller bostaden – en tak-över-huvudet-garanti – även för dem som har bostadsrätt eller egnahem.
Vi är helt överens om incitamenten, drivkrafterna, för att ta sig ur skuldsituationen och få lite över varje månad efter betalning. Men det har inte lagts fram något förslag om det. Ett sådant förslag efterfrågar vi.
Anf. 18 ANTI AVSAN (m) replik:
Fru talman! Jag börjar med att säga några ord med anledning av det Hillevi Larsson sade i sin tidigare replik när det gäller beneficieregeln och frågan om hyresrätt. Jag förstår inte riktigt vad det har med detta att göra. I den delen vill jag påpeka att socialtjänsten har ett ansvar när någon riskerar att vräkas från en hyresrätt, så det är inte bara så att man får lämna bostaden på grund av obetalda hyror. Det finns möjligheter att rädda situationen. Men en hyresgästs viktigaste förpliktelse är just att betala hyran.
Jag vill inte föra in något skuldresonemang här. Trots allt finns det alltid två parter när någon är skuldsatt. Det är klart att man på grund av omständigheter som man inte råder över kan hamna i en väldigt olycklig situation. Kanske tvingas man sälja sitt hus och försäljningen inbringar ett väldigt lågt marknadsvärde, en låg köpeskilling, vid just det tillfälle då huset säljs samtidigt som man har stora lån och därigenom blir skuldsatt. Kanske blir man också av med jobbet. Jag har full respekt för att människor kan hamna i den typen av situationer.
Samtidigt finns det trots allt ett ansvar när det gäller situationer som man i någon mån kan kontrollera, vilket också är viktigt i sammanhanget och något som påpekas från gäldenärssidan. Om människor inte tar ansvar drabbas alla låntagare och alla gäldenärer.
Men det finns också andra möjligheter. I Norge anlitas en mäklare när en fastighet ska säljas exekutivt. Det menar man leder till en högre köpeskilling än vid en försäljning på exekutiv auktion som i Sverige. Det finns alltså även andra alternativ.

Inga kommentarer: