Min dag på Ship to Gazas båt Estelle

Ship to Gaza-aktivisterna i Malmö tar avsked av oss när båten Estelle lämnar kajen, till tonerna av Dror Feilers saxofon

Dagen började 8.00 då vi samlades i hamnen i Malmö där Ship to Gazas segelfartyg Estelle låg förtöjt. Ett tält var uppställt och där hade vi informationsmöte. Dror Feiler och Mattias Gardell var på plats, liksom besättningen och ett flertal malmöitiska Ship to Gaza-aktivister.


Vi fick först skriva under papper där vi intygade att vi visste vad som gällde: icke-våld och att vi följde reglerna ombord i övrigt. Inga försäkringar fanns för oss om något skulle hända, utan det fick vi ordna på egen hand. Mycket viktigt med tanke på att Ship to Gaza drivs enbart med pengar donerade av svenska folket. Syftet är att längs med vägen samla in mer pengar för att kunna ge nödhjälp åt Gazas belägrade civilbefolkning. Flertalet av besättningsmedlemmarna arbetar helt ideellt för mat och koj. Det finns inte utrymme för extra-utgifter


Efter fotografering och avsked lättade båten ankar och vi lämnade Malmö till tonerna av Dror Feilers saxofon. Han spelade "Pippi Långstrump" med motiveringen att hon satte sig upp mot överheten, liksom vi gör genom att trotsa Israels blockad mot Gaza.

Segelfartyget Estelle har lämnat Malmö bakom sig

Mörka moln tornade upp sig på himlen, men solen följde ändå med oss hela vägen ut på öppet vatten. Därefter började molnen tunnas ut och vi hade strålande solsken resten av resan.

Vi blev erbjudna sjösjukeplåster, jag avvaktade besked om det gick att kombinera med amning. När jag väl fick veta att det gick bra visade det sig att det inte behövdes. Det blåste, men inte så mycket att det fanns någon risk för sjösjuka för min del.

I början var jag väldigt försiktig. Jag är ovan vid att vara på en segelbåt och ville varken ramla överbord eller ner i de djupa schakt som fanns på båten. Ganska snart insåg jag att det inte var någon fara. Jag har bra balans och det fanns saker att hålla i överallt.

Besättning och passagerare på Ship to Gazas segelfartyg Estelle

Båtens passagerare delades in i besättning och trainées. Jag var definivt en trainée. Jag fick enklare arbetsuppgifter som att "slacka" repet i samband med att seglen hissades och halades. Det innebar att jag skulle släppa efter men inte släppa repet helt och hållet. Både jag och Sören Sommelius, som också var med på resan, höll emot för mycket. Men när vi släppte efter gick det utmärkt!

Besättningen fick nog ägna mer tid åt att förklara hur jag skulle göra än den tiden jag faktiskt hjälpte till, men det var väldigt kul att få lära sig! Jag blev positivt överraskad av att jag klarade de arbetsuppgifter jag blev tilldelad, trots att jag från början inte visste hur jag skulle göra.

Till havs med Estelle

När jag var ny i riksdagen var jag orolig för att jag inte skulle kunna skilja mellan voteringssignalen och brandlarmet. Det visade sig inte vara något problem eftersom signalerna är helt olika. Jag hade nu samma oro på båten, att jag inte skulle kunna skilja mellan mat-larmet och brandlarmet. (Måltider annonserades genom en signal.) Tror de skippade matlarmet på grund av min oro ;-) Jag hörde det i alla fall inte utan de sa helt enkelt till mig att det var dags att äta.

Skeppets kock serverade en utsökt fisksoppa med nybakt bröd alternativt vegetarisk soppa för de veganer som fanns med ombord, både i besättningen och en trainée. Mycket positivt att detta alternativ fanns så att alla kunde äta. De frågade också om det fanns något jag inte tålde redan när jag steg på båten. När jag då svarade att jag kan få migrän av nyponsoppa lovade de att inte servera det.

Utsökt fisksoppa tillagad av skeppets egen kock

Som vanligt var jag sist kvar vid bordet. Jag tog påfyllning och fastnade i ett mycket intressant samtal med min kollega från Malmö, s-kommunalrådet Carina Nilsson, och Helsingborgs Dagblad-journalisten och författaren Sören Sommelius. Vi pratade om Sveriges pinsamma Palestina-politik på senare tid. Sverige har ännu inte erkänt Palestina och regeringen röstade nej till medlemskap i FN-organet UNESCO. Sverige är heller ingen drivande kraft vad gäller att bryta blockaden mot Gaza och har inte uttryckt något stöd för Ship to Gaza.

Israel säger att blockaden är nödvändig för att hindra vapen från att komma in i Gaza, men detta är bara ett svepskäl. Huvudsyftet med blockaden är att förhindra befolkningen från att försörja sig själva. Fiskevattnen är nästan totalt avskurna och den som ger sig ut för att fiska blir skjuten direkt. Även jordbruksmarken är till stor del blockerad av buffert-zoner där man också riskerar att bli skjuten. Hittills har flera barn dödats av israelisk militär när de råkat komma över gränsen till "förbjudet område." Israel har lättat något på importrestriktionerna, tack vare de två Ship to Gaza-aktioner som genomförts tidigare. Men fortfarande är det förbjudet att importera arbetsredskap. Som exempel är fisk tillåtet att importera, däremot inte fiskespön. Efter Israels bombningar julen 2008, då Gaza jämnades med marken och massor av människor dödades, lever många fortfarande i ruinerna eftersom byggmaterial inte är tillåtet att importera. Export tillåts inte alls vilket förvärrar situationen ytterligare. Situationen gör befolkningen helt beroende av bistånd från omvärlden.

I Gaza bor 1,6 miljoner människor på en yta som motsvarar en fjärdedel av Öland. Majoriteten är barn. Enligt en FN-rapport lider vart tionde barn av undernäring och barnadödligheten har ökat på senare år. Israels bombningar i kombinationen med blockaden är huvudorsaken till den fattigdom och misär som idag råder och som ytterst drabbar barnen.

Livet på skeppet innebär hårt arbete och fantastiska upplevelser

Blockaden motiveras med att den är nödvändig för att skydda Israel. Man undrar dock i sitt stilla sinne varför import av symaskiner (som är förbjuden) eller export av liljor (som också är förbjuden) på något sätt skulle hota Israel?

Men nu var det dags att avsluta lunchen med en saftig bit vattenmelon och därefter återgå till arbetet ombord.

Det var väldigt omväxlande hur mycket det fanns att göra. Ibland skulle plötsligt alla segel hissas eller halas på en gång. Då var det full aktion. Däremellan kunde det vara total stiltje då man undrade vad man skulle göra. Men det fina vädret, den vackra utsikten och det trevliga sällskapet gjorde att vi hade det hur bra som helst när vi satt och pratade ute på däck.

Carina Nilsson och Sören Sommelius

Vi hade extrem tur med vädret. Solsken och måttlig vind så att vi slapp sjösjuka. Enda smolket i bägaren var ett det var motvind sista biten på väg till Helsingborg. Eftersom vi hade en tid att passa i Helsingborg kunde vi inte kryssa med seglen utan fick hala dem och gå på motor.
Jag kan tänka mig att det var en av de enklaste och behagligaste bitarna av resan jag varit med på. Det är tufft för dem som är ute i oväder och som ska vara med under hela resan. Båten beräknas inte vara framme i Gaza förrän i början av oktober. (Om de släpps in av Israel denna gången, vill säga...)

Besättningen sover ombord i skift. Skiften varierar mellan 4 och 6 timmar. Det innebär att man är uppe och jobbar 4-6 timmar och därefter sover 4-6 timmar. Man får vara beredd både att vara uppe sent och gå upp tidigt. Blir det kris väcks samtliga ombord och deltar i arbetet.

Besättningen var mycket kompetent och arbetade hårt. Men de var i första hand där av politiska skäl, för att delta i att bryta blockaden mot Gaza.

Syftet med hela Ship to Gaza är att skapa uppmärksamhet kring blockadens negativa konsekvenser för civilbefolkningen, därav kryssandet mellan olika städer och länder på vägen till Gaza. Ett delmål är att samla in nödhjälp längs vägen och sedan avlämna hjälpen direkt till Gazas folk - byggmaterial, sjukvårdsmaterial med mera som idag inte släpps in på grund av blockaden. Huvudsyftet är att bryta blockaden, det är det som driver hela projektet och alla som är med ombord.

På båten kändes det att vi alla var en del av något stort. Vi har helt olika bakgrund och åsikter om en massa saker. Ship to Gaza är partipolitiskt och religiöst obundet. Men vi har det gemensamt att vi kräver att Israel släpper in nödhjälp till folket och bryter blockaden snarast möjligt.

Carina styr båten

Så började vi då närma oss Helsingborg och det gick med rasande fart. Kanske för att min seglarvana partikollega Carina Nilsson, s-kommunalråd i Malmö, styrde båten den sista biten ;-)

Helsingborgs hamn var underbart vacker i solskenet och jag började få lite separationsångest när jag insåg att resan alldeles strax skulle vara slut. Det var ju en sådan fantastisk upplevelse! Jag var inte den enda som kände så, Ship to Gaza-aktivisten Åsa Svensson från Malmö hade också  mycket svårt att skiljas från sina nya vänner och erkände att hon önskade att resan tagit längre tid! Carina Nilsson bad om att få fortsätta till Varberg, vilket hon också fick!

Estelle är på väg in i Helsingborgs hamn

Väl framme i Helsingborg väntade en överväldigande välkomstkommittée på närmare 200 personer. Folket ropade glatt åt oss och vinkade till tonerna av Dror Feilers saxofon. Varmare mottagande kunde vi inte få! Resan har knappt mer än startat, men det var fantastiskt att få vara med på en etapp på vägen. Vi är många som innerligt hoppas att Estelle når sitt mål i oktober! Kampen går vidare!

Vi får ett varmt välkomnande i Helsingborg!