Köer en ny livsstil

Köerna håller på att bli en ny livsstil och ett jippo läser jag i DN.

Jag har väldigt svårt att förstå detta fenomen.

Jag har aldrig förstått charmen i att stå utanför ett dansställe och köa i timmatal. Någon gång har jag ändå gjort, och det har inte gett mersmak. Det är inte roligt att stå i högklackat med tunna strumpbyxor i blåsten och titta in. Man blir kallare och kallare och mer och mer irriterad hela tiden. Ofta uppstår små dispyter med vakterna längst fram i kön. Folk undrar varför så få släpps in när det ser ut att vara gott om utrymme därinne.

Jag har ändå alltid blivit insläppt när jag väl kommit fram i kön, men det måste vara ännu värre för dem som utsätts för krogdiskriminering. Tänk att först köa och sedan se hur andra släpps in medan man själv avvisas!

Det är inte konstigt att många bråk och våldsamheter uppstår i samband med krogköer!

Numera går jag aldrig till ställen där man måste köa. Det finns så många andra alternativ som är minst lika bra! Kön skapar en illusion av ett visst ställe är bättre än andra. Jag har aldrig upplevt att det verkligen är så, när man väl släppts in.

När jag var i Paris på bröllopsresa med min man så besökte vi självklart Eiffeltornet. Det var fantastiskt på håll och även fascinerande när vi var alldeles nära. Men det var ett rent helvete att ta sig upp i!

Först fick vi köa utomhus i kall blåst i flera timmar. Sedan fick vi köa en halvtimme till hissen som tog oss halvvägs upp.

När vi sedan skulle köa ytterligare ett par timmar till den sista hissen fick vi nog. Vi var tvungna att stå utomhus och det blåste ännu kallare på den höjden!

Eiffeltornet var det minst romantiska inslaget i vår resa. De bästa minnena har vi från ställen i Paris som inte är så upp-haussade men som var fantastiska. Vi behövde inte köa alls där!