Barbra Streisand är en fantastisk sångerska men (om man ska tro tidningarna) även en diva av stora mått.
Förutom skyhöga biljettpriser har hon speciella krav när hon ska framträda. Hon har bl.a. förbjudit personalen på lyxhotellet att tilltala henne, i badrummet ska det finnas 120 persikofärgade badlakan av en specifik designer och i rummet måste tio golvlampor stå (också dessa av en namngiven designer). Enligt agenten måste allt detta vara på plats för att hon ska känna sig hemma på hotellet.
Varför måste stora artister på det här sättet förminska sig själva?
Visst, de får betala stora summor för alla onödiga prylar och idiotiska instruktioner. Men ändå!
Det känns som ett otroligt slöseri, samtidigt som miljontals människor svälter ihjäl och dör för att de inte har råd med mediciner och planeten håller på att gå under. Även om divorna samtidigt ägnar sig åt välgörenhet känns det ändå så onödigt!
Det är förvånande att så många begåvade människor förvandlas när framgången kommer. Istället för att vara ödmjuka, dela framgången och lyfta sin omgivning känner de ett behov av att höja sig över alla andra. De vältrar sig i fåfänga, högfärd, självförhärligande och divalater.
Ett exempel på motsatsen är Melinda Doolittle. Hon hade under många år körat bakom stora stjärnor när hon blev upptäckt i "American Idol". Hon tar inte framgången för given trots att hon är helt enastående.
I varje program blir hon tillsagd att inte se så förvånad ut när de rungande applåderna kommer efter hennes framträdanden.
Det är omöjligt att inte gilla Melinda, både på och utanför scenen. På scenen är hon en karismatisk stjärna med en enorm röst. Efter framträdandet är hon tacksam, ödmjuk och verkar genuint trevlig.
Falsk blygsamhet är naturligtvis odrägligt. Men äkta ödmjukhet - inför sig själv och världen - gör att människan växer ännu mer i mina ögon.
Barbra är en stor sångerska, men jag skulle mycket hellre gå på en konsert med Melinda Doolittle. Hon är inte bara en stor sångerska utan även en stor människa!
lördag 21 juli 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar