Det här är ytterligare en orättvisa mot låginkomsttagare. En gång fattig alltid fattig, eller?
Det är skrämmande att man låter förutfattade meningar styra hur mycket invalidiserade människor ska få att leva på!
Vi har kommit en bra bit för att bryta den sociala snedrekryteringen och uppmuntra arbetarbarn till högre studier. Men i de här bedömningarna utgår man istället från att barnen kommer att gå samma väg som sina föräldrar. "Rikas barn utbildar sig och får toppjobb, fattigas barn blir arbetslösa eller får lågavlönade jobb", verkar devisen vara.
Ytterligare en orättvisa är att föräldrar med lägre inkomster har svårare att hjälpa barnen ekonomiskt genom livet - dryga ut deras inkomst, fixa lägenhet, inrätta sparkonton i barnens namn o.s.v.
Därför blir det en dubbel smäll för de fattigas familjer när ersättningen till deras trafikskadade barn blir lägre än för andra barn med exakt samma skada. Barn till höginkomsttagare får i genomsnitt 100.000 kronor mer om året och har föräldrar som kan hjälpa dem om ekonomin ändå inte skulle gå ihop. "Till den som haver skola varde givet"
Många barn och ungdomar i Rosengård i Malmö vittnar om att det största problemet är att ingen tror på dem. Istället upplever de att folk ser ner på dem. Folk förväntar sig att de ska misslyckas i skolan, att de ska driva omkring och aldrig komma någon vart i livet. Är deras föräldrar arbetslösa och fattiga förväntas de följa i samma fotspår. Ingen tror att de kan åstadkomma något positivt, och de behandlas därefter.
Det är lätt att fördomar blir till självuppfyllande profetior. Om man diskrimineras och folk ser ner på en, då är det lätt att till slut tro på att man är värdelös och ge upp. Det är svårt att behålla motivationen när man inte får någon uppmuntran från omvärlden!
Det är dags att vi gör upp med ingrodda fördomar och föreställningar om att människors liv är förutbestämda beroende på i vilken familj de råkat födas. Alla barn har samma värde och borde ges samma förutsättningar i livet. Uppenbar diskriminering från samhällets sida är knappast vad barnen behöver!
tisdag 31 juli 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar