Debatt åldersdiskriminering ID-handlingar

Interpellationsdebatt i riksdagen fredag 5 mars 2010

Finansminister ANDERS BORG (m):
Fru talman! Hillevi Larsson har frågat äldre- och folkhälsoministern vad hon gör åt den åldersdiskriminering som drabbar pensionärer som förlorat sin legitimation och inte har några anhöriga i livet som kan styrka deras identitet. Hillevi Larsson har också frågat äldre- och folkhälsoministern om hon övervägt att finna en flexibel lösning så att även de allra äldsta kan få en ny legitimation.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
En rättssäker prövning av identiteten utgör grunden för att Skatteverket ska kunna utfärda identitetskort. Ett krav är att sökanden måste inställa sig personligen. Det är viktigt för legitimiteten i Skatteverkets ID-kortshantering. Kraven gäller alla personer som söker ID-kort, oavsett ålder. Det ankommer på Skatteverket att bedöma vem som på ett säkert sätt kan styrka sin identitet och därmed få ett ID-kort. Jag är medveten om att detta är en svår avvägning. Skatteverkets beslut kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Det har blivit enklare att få ID-kort hos Skatteverket jämfört med hur det tidigare var hos Svensk Kassaservice. Skatteverket utfärdar i dag ID-kort på ett stort antal servicekontor och man arbetar för att utöka tillgängligheten ytterligare.
I svensk lagstiftning finns i dag inget heltäckande förbud mot diskriminering på grund av ålder. Regeringen har därför tillsatt utredningen (dir. 2009:72) Ett stärkt skydd mot diskriminering på grund av ålder. Jag vill inte föregripa det arbetet.

HILLEVI LARSSON (s):
Fru talman! Det här är ett problem som drabbar de allra äldsta. Det gäller ofta människor som inte har några anhöriga i livet och därmed har stora problem att få sin identitet styrkt när de ska skaffa ny legitimation.
Om man blivit bestulen på sin legitimation eller tappat bort den kan det uppstå svårigheter. Ju färre anhöriga som är i livet desto svårare blir det att få ny legitimation. När jag hörde talas om detta trodde jag först att det inte var sant. När man levt hela sitt liv i Sverige och satt spår på olika sätt, i form av arbete och annat, borde det kunna verifieras vem man är. Men tydligen är det problematiskt.
Reglerna är stelbenta och fyrkantiga och innebär att om man förlorar sin legitimation måste man ha släktingar eller familj i livet som kan styrka identiteten. Ett konkret fall som jag hörde talas om gällde en man som hela sitt liv hade gått till en och samma bank. Den bankpersonal som lärt känna honom personligen hade dock gått i pension och han hade inga nära anhöriga i livet som kunde bekräfta hans identitet. Därför gick legitimationsfrågan inte att lösa.
För att få ny legitimation måste man infinna sig på något av Skatteverkets kontor. Det betyder att man måste ta med sig den eller de som ska styrka identiteten till detta kontor. Om det inte går att fixa får man ingen ny legitimation. Man kan ha turen att ha en anhörig som befinner sig på ett sjukhem eller ett vårdboende, som ofta är fallet om man är mycket gammal. Man kanske inte har en kärnfamilj och därmed inte heller barn eller barnbarn. Skatteverkets personal kan dock inte ta sig exempelvis till sjukhemmet eller äldreboendet för att träffa de personer som kan styrka identiteten, utan dessa personer måste i stället infinna sig på Skatteverkets kontor. Dessa regler är stelbenta och fyrkantiga och drabbar de allra äldsta.
Särskilt tragiskt tycker jag att det är när det handlar om äldre människor som blivit rånade, för då har man ett dubbelt trauma. Först har man traumat att ha blivit överfallen och hotad, kanske till och med misshandlad, och förlorat sin legitimation och sedan traumat att inte få ny legitimation. Det är egentligen otroligt att det över huvud taget kan hända, att människor kan utsättas för sådant.
Låt mig också säga att även om man skulle ha tappat bort sin legitimation tycker jag inte att det lilla misstaget ska leda till att man inte kan få en ny legitimation med tanke på alla konsekvenser det innebär. Många äldre blir lite förvirrade, tankspridda och glömska, och då är det särskilt lätt hänt att man tappar bort legitimationen. Det räcker inte att man lyckats hålla reda på den i alla år. Om man en dag tappar bort den är det kört om man inte kan få fram någon som kan styrka identiteten.
Jag tycker att man borde titta mer på vilka människor som finns i dessa personers närhet. Det kan finnas grannar och vänner som skulle kunna styrka identiteten. Men då är det åter väldigt fyrkantigt – det är endast nära anhöriga som godkänns. Man har gjort vissa undantag, till exempel bankpersonal som träffat samma person i tjugo trettio år. Men om den personalen gått i pension är det kört.
Man borde alltså försöka täppa till detta kryphål, som jag vill kalla det, för det kan inte vara meningen att det ska gå till på det sättet. Det borde man kunna lösa ganska snart.

Finansminister ANDERS BORG (m):
Fru talman! Sverige har en väldigt väl utvecklad offentlig service. En av de viktigaste servicemyndigheterna för Sverige är Skatteverket. Jag kan bara beklaga att Hillevi Larsson tar på sig att försöka ge en så felaktig bild av det arbete som bedrivs på Skatteverket. Skatteverket är viktigt därför att vi måste ha in våra skatter. Det är en myndighet som i dag uppfattas som en servicemyndighet av medborgarna.
Jag kan verkligen bara beklaga detta. Vi hade en ordning förut där Svensk Kassaservice skötte det här. Det var en ordning som den socialdemokratiska regeringen levde med. Då accepterade man inte sambo utan gemensamma barn som intygare. Man accepterade inte kommunala eller statliga tjänstemän som intygare, inte heller arbetsgivare.
Skatteverket accepterar maka, make, registrerad partner, sambo, barn och barnbarn över 18 år, föräldrar, vårdnadshavare, syskon över 18 år, mor- eller farföräldrar, god man, förvaltare, familjehemsförälder, tjänsteman vid kommunal eller statlig myndighet och arbetsgivare. Det har skett en mycket kraftig vidgning av möjligheten att få ID-kort genom den viktiga reform som nu Skatteverket administrerar. Man har fram till februari 2010 hanterat 43 500 ärenden, och de allra flesta har fått legitimation. Det här gör man på ett stort antal orter, och man bygger naturligtvis ut det löpande. Jag ska inte läsa upp alla de 27 orter där man har servicekontor som gör detta.
Trots detta har man från framför allt Socialdemokraternas håll vid upprepade tillfällen försökt ge en bild av att det har skett en försämring eller att Skatteverket inte sköter den här verksamheten på ett bra sätt. Skatteverket är en bra och viktig servicemyndighet. Jag tycker att ett stort parti som Socialdemokraterna skulle ta ett gemensamt ansvar med oss för att försvara och förklara Skatteverkets svåra värv visavi medborgarna.
Bilden av att det har skett en försämring och att det nu är begränsade möjligheter är helt enkelt inte riktig. Förändringen har inneburit att vi har en bättre hantering med vidgade möjligheter att få identitetskort. Det är alldeles självklart att identitetskortens värde bygger på att vi har en kontroll av att det är en handling man kan lita på. Jag kan därför följaktligen inte vidga kretsen hur brett som helst. Det är också självklart att Skatteverket måste administrera vilka krav som ska ställas upp, till exempel att man infinner sig.
Sedan gör naturligtvis alltid Skatteverket en samlad bedömning. Den samlade bedömningen kan naturligtvis om en person har oerhört svårt att komma till ett av Skatteverkets servicekontor innebära att man löser ut den frågan. Det är jag övertygad om. Skatteverket är en bra och serviceinriktad myndighet, och vi har gemensamt ansvar för att försvara och förklara deras verksamhet.
På det sättet är det alltså en felaktig bild som ges i interpellationen av Hillevi Larsson. Jag kan bara beklaga att hon på det här sättet försöker misskreditera en viktig verksamhet från Skatteverkets sida.

HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Det står ingenstans i interpellationen att det skulle ha blivit sämre än förut. Jag berör över huvud taget inte den frågan. Jag tror säkert att det som ministern säger stämmer, att man har tagit steg framåt jämfört med hur det var tidigare.
Det som den här interpellationen handlar om är de konkreta ärenden som faller mellan stolarna. Även om ministern inte kan kommentera enskilda ärenden tycker jag ändå att principen ska vara att alla ska vara berättigade till en ny legitimation, speciellt om man har levt i Sverige hela sitt liv.
Jag vill inte göra någon som helst jämförelse mellan hur det var under Socialdemokraterna och hur det är nu under högerregeringen. Det är mycket möjligt att det fanns ärenden som föll mellan stolarna även på den tiden. Men det väsentliga tycker jag inte är att peka finger mot vare sig den nuvarande regeringen eller den förra regeringen, eller ens mot Skatteverket. Jag ifrågasätter inte att Skatteverket i de allra flesta fall sköter sitt uppdrag väldigt bra och lyckas utfärda legitimation till de flesta som behöver det.
Men nu finns det konkreta ärenden där detta uppenbarligen inte fungerar. I stället för att försöka utröna var skuldbördan ska hamna, på den förra regeringen, den nuvarande regeringen, Skatteverket eller någon annan, bör vi i stället lösa de här problemen. Att det kanske är få fall tycker jag inte är ett argument för att strunta i frågan; det är ändå fruktansvärt för dem som drabbas. Det borde vara ganska enkelt att lösa det här problemet.
I interpellationssvaret från ministern hänvisas också till en lag mot åldersdiskriminering; vi kan inte ta upp frågan om de äldre som inte kan få nytt ID-kort på grund av att det just nu görs en utredning om åldersdiskriminering, ett arbete man inte kan föregripa. Det tycker jag ändå tyder på att regeringen ser att det är ett problem i de fall där äldre faktiskt har drabbats.
Jag tycker att frågan är mycket viktig. Dessutom borde det gå ganska enkelt att lösa den genom ett lite flexiblare regelverk för att fastställa identiteten. Man borde inte behöva vänta ända tills utredningen är avslutad. Anledningen till att utredningen tillsattes var att man såg ett problem: Det förekommer åldersdiskriminering i vårt land. Om vi nu ser det här problemet tycker jag att vi skulle kunna lösa den här typen av frågor redan nu.
För de enskilda får detta rätt så långtgående konsekvenser. Det kan för en äldre människa innebära att man inte kan styrka sin identitet i sjukvården, och det är väldigt många äldre som behöver sjukvård. Det kan bli mycket problematiskt. Det går inte att hämta ut paket på posten. Det går inte att hämta ut medicin på apoteket. Det är bara några av konsekvenserna. Det är förtvivlade människor.
De är få. Det är i och för sig möjligt att det finns ett mörkertal som inte vänt sig till massmedierna. Men även om de är få blir det väldigt tuffa konsekvenser. Det är dessutom ofta människor som inte har anhöriga i livet som kan hjälpa dem. Hade de haft det hade de inte haft några problem. Då hade de fått sin identitet styrkt.
I stället för att blåsa upp något slags skuldbörda i frågan på den ena eller andra sidan tycker jag att vi bör kunna hitta någon flexibel lösning och lösa det. Det har hänt förut att man kunnat komma åt sådana här problem.
Jag vill också jämföra med människor med utländsk bakgrund som kan hamna i precis samma situation. Kommer man ensam till Sverige från ett annat land och inte har med sig några anhöriga får man också jätteproblem med att styrka sin identitet. Jag vet att Nyamko Sabuni har varit inne på det här. Hon har blivit rätt så hårt ansatt. Hur hjälper man de här människorna att få legitimation? Kan man lösa den frågan kan man lösa den här också.

Finansminister ANDERS BORG (m):
Herr talman! Hillevi Larsson avslutar med att påminna om att Socialdemokraterna har ansatt Nyamko Sabuni hårt, inte minst här i kammaren, för det regelverk vi har på det här området. Nu framställs det här som ett viktigt, stort och avgörande problem. Låt mig då ändå påpeka att Socialdemokraterna hade makten under väldigt många år i Sverige. Man administrerade då en ordning där möjligheterna att få ID-kort var väsentligt mer begränsade än de är i dag. Om det här nu är ett så avgörande och centralt problem kunde kanske ett visst mått av ödmjukhet vara på plats. Man borde kunna konstatera att man under lång tid administrerat ett system som ställde till väsentligt större problem än det man i dag kritiserar.
Det är alldeles uppenbart att vi nu har en vidgad krets. Jag ska gärna gå igenom det igen med Hillevi Larsson. Svensk Kassaservice godtog inte sambo utan gemensamma barn. Man godtog inte kommunala och statliga tjänstemän, inte heller arbetsgivare.
Nu har vi fått ett nytt regelverk där Skatteverket godtar en mycket bredare krets. Jag läste upp den alldeles nyligen: maka, make, registrerad partner, sambo, barn och barnbarn över 18 år, föräldrar, vårdnadshavare, syskon, god man, förvaltare, tjänsteman vid kommunal eller statlig myndighet och arbetsgivare. Vi har alltså gjort en mycket omfattande förändring av lagstiftningen. Den har nu varit i kraft i snart sex månader. I det läget har Skatteverket hanterat 46 000 ansökningar, varav 43 000 har godkänts.
På basis av det vill Hillevi Larsson göra gällande att vi nu har en illa skött verksamhet på Skatteverket som skapar stora problem för människor och att vi behöver ändra regelverket. Vi behöver absolut inte ändra regelverket! Vi har haft regelverket i sex månader. Vi ska låta det fungera, sedan ska vi utvärdera det. Därefter ska vi överväga om det behövs förändringar. Vi ska ha förtroende för att Skatteverket gör rimliga överväganden. Det är naturligtvis så att de försöker göra samlade bedömningar av de olika människornas situation.
Det är också alldeles självklart att en del av ansökningarna ska avslås. Om man inte gör en ordentlig prövning är det naturligtvis så att värdet av identitetskortet devalveras. Då blir det ett identitetskort som man inte uppfattar som ett lika säkert eller bra identitetskort som andra.
Jag tycker att vi politiker, som lever på skattebetalarnas pengar, med en stor välfärdsstat som bygger på att vi får in skattepengar, ska ta ansvar för att vårda förtroendet för Skatteverket och inte ge intrycket att det sitter en grupp ogina tjänstemän som inte vill ta hänsyn till omständigheterna eller som struntar i att människor har råkat illa ut. Låt oss vårda förtroendet för Skatteverket och konstatera att de i de allra flesta fall gör rimliga bedömningar!
Det är inte rimligt eller aktuellt att ändra ett regelverk som är en dramatisk förändring och vidgning av möjligheterna till identitetskort och som har varit i kraft i sex månader. Det är en alldeles orimlig hållning.
Jag skulle föreslå att Hillevi Larsson tar till sig ett mått av ödmjukhet. Socialdemokraterna administrerade under mycket lång tid ett system som ställde till uppenbart mycket större bekymmer. Varför inte välkomna att Nyamko Sabuni, Skatteverket och regeringen fått på plats ett bättre system med större trygghet för människor i att kunna få identitetskort? Det vore väl positivt? Men det är inte den debatten vi har.
Vi har haft en lång serie debatter där man från socialdemokratisk sida försöker göra gällande att Skatteverket och regelverket ställer till det för människor. Erkänn i sådana fall att den socialdemokratiska regeringen administrerade ett system som var snävare och ställde till väsentligt mycket större problem.

HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Det är någonting som inte riktigt stämmer här. Nyamko Sabuni har verkligen varit ödmjuk inför problemet att människor med utländsk bakgrund som inte har anhöriga här i Sverige har stora problem att få legitimation, med alla de konsekvenser det får. Hon har verkligen tagit det till sig.
Det är därför förvånande att Anders Borg här i dag inte tar till sig att det är ett problem även för pensionärer. Jag tycker att detta ska gälla alla som har hamnat i det speciella dilemma det innebär att inte ha anhöriga som kan styrka att ens identitet.
Jag blir lite förvånad över att det är så olika retorik från Sabuni och från Anders Borg här i dag. Kanske är det för att problemet är relativt nytt för regeringen. Problemet med utländska medborgare har vi vetat om en längre tid. Det har inte bara varit Socialdemokraterna som har ansatt regeringen i den här frågan utan framför allt de som drabbats.
Jag skulle önska att man även tog till sig problemet med pensionärerna. Jag vill än en gång säga att jag på inget sätt försvarar hur det var förut. Det var troligtvis sämre förut. Det intressanta är hur vi ska täppa till de kryphål som finns kvar.
Jag ifrågasätter inte att Skatteverket gör ett jättebra jobb i de allra flesta fall. Men det viktiga är ändå att koncentrera sig på att myndigheterna ska ge service till medborgarna. En väldigt viktig grundläggande service är att man ska få legitimation när man förlorar den gamla. Det gäller speciellt om man blivit rånad och på det sättet förlorat sin legitimation. Det känns väldigt självklart.
Jag skulle önska att regeringen var lite ödmjuk, vilket efterfrågas från mig, och inte hålla på med hamrandet om vems felet är utan försöker lösa problemet. Det är ganska enkelt. Man kan till exempel låta Skatteverket besöka sjukhem som kan bekräfta identiteten. Nu måste de äldre infinna sig på ett skattekontor. Det vore en konkret lösning på en del av problemet.

Finansminister ANDERS BORG (m):
Herr talman! Politiker och beslutsfattare ska naturligtvis alltid vara ödmjuka inför de problem som drabbar enskilda människor. Det är en självklarhet och en gemensam utgångspunkt för alla som arbetar med politik. Det är därför självklart att vi ska försöka göra någonting åt det om enskilda människor drabbas.
Det är dock så att Hillevi Larsson har egenheten att hon är socialdemokratisk riksdagskvinna. Det är en specifik liten detalj som vi inte riktigt kan komma förbi. Socialdemokraterna har haft regeringsmakten under väldigt lång tid.
När man ställer interpellation efter interpellation i den här frågan och antyder att vi nu har ett system som fungerar illa vore det verkligen på sin plats att man lite ödmjukt erkände att man under väldigt lång tid administrerade ett system där möjligheterna till identitetskort var väsentligt mer begränsade.
Det skulle hyfsa debatten om man från socialdemokratisk sida gick in i den med ett mått av erkännande om de egna bristerna innan man hävdar och ger intryck av att vi nu har fått ett problem som förvärrats och försvårats.
Vi ska ha ett regelverk som präglas av och ger stöd för myndighetsutövning som bygger på rättssäkerhet och service. Rättssäkerhet förutsätter i det här fallet att de som ser en identitetshandling kan lita på det är en verifikation och att personen är den som den uppger.
Det förutsätter att Skatteverket har en möjlighet att säkra att så är fallet, och då måste man ha ett regelverk för det. Vi kan då inte redan efter sex månader underkänna regelverket, eller för den delen Skatteverkets beslut, eller ge sken av att Skatteverket inte har möjlighet att uppträda flexibelt, vilket det har.
Däremot kan man naturligtvis inte på det sätt som Hillevi Larsson antyder ge en generell plikt för det att alltid besöka olika serviceboenden. Men jag utgår från och har stort förtroende för att Skatteverket uppträder flexibelt och tar hänsyn till människor.
Regelverket har varit i kraft i sex månader. Det är inte en lång period. Att då omedelbart kräva förändringar tycker jag inte är seriöst.

Överläggningen var härmed avslutad.