Dawit Isaak och biståndet till Eritrea

Riksdagens frågestund torsdag 6 maj 2010

HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Jag vill vända mig till biståndsminister Gunilla Carlsson, och det gäller samma ämne, Dawit Isaak.
Det finns en del frågetecken kring EU:s bistånd till Eritrea. Om Eritrea hämtar ut allt som de är berättigade till motsvarar det 3 miljarder svenska kronor. Det är rätt mycket pengar. Det här ska gå till folket och får inte användas av regimen. Men det finns frågetecken kring hur biståndet används, om det verkligen är NGO:er, organisationer i Eritrea, som fördelar detta bistånd.
Jag undrar om man åtminstone inte skulle kunna sätta i gång en kontroll av biståndet för att se om det går rätt till. I dag är biståndet helt ovillkorat, och det känns inte rimligt när det är en sådan här diktatur och förtryckarregim, som dessutom har en svensk medborgare i ett dödsläger. Min fråga till Gunilla Carlsson är därför: Kan man inte ta en lite närmare titt på biståndet?

Statsrådet GUNILLA CARLSSON (m):
Herr talman! Det är just vad vi har ägnat oss åt över lag, att ta en närmare titt på biståndet, att skapa ordning och reda och att se till att vi har en politikförnyelse som väver ihop hur man kan skapa bättre utveckling i världen. Hur kanaliseras biståndet? Hur har vi bättre kontroll på att det verkligen når fram till de fattiga människorna?
Det gäller naturligtvis både Sveriges eget bilaterala bistånd och olika multilaterala forum, däribland Europeiska unionen. De krav vi ställer här hemma ställer vi naturligtvis också på EU. Men det tar tid att förändra. Efter 40 år av slapphänthet med skattebetalarnas pengar och kanske inte en vana att följa upp biståndet tar det lite tid att få det här på plats.
Det vi nu försöker, bland annat i fallet Eritrea och EU:s bistånd, är att skapa så rimliga uppföljningsvillkor som möjligt. När vi har diskuterat detta och inte kunnat stoppa biståndet har vi i stället sett till att det finns uppföljningsklausuler och mer ordning och reda i EU. Men det tar tid att förändra, och därför behöver vi flera år för detta.

HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Problemet i det här fallet är att det inte finns så mycket tid. I det dödsläger där Dawit Isaak sitter har nästan hälften dött. Av 35 personer är 15 redan döda. Det är en uttänkt strategi, att man helt enkelt svälter ut fångarna, och dör de inte av svält dör de av infektioner. Frågan är hur länge Dawit Isaak lever, och därför tycker jag att det här inte får dra ut så långt på tiden som flera år.
Det finns andra exempel, som när Hamas tog makten i Palestina genom ett demokratiskt val. Då frös man biståndet, och det fick långtgående konsekvenser för folket, som svalt. Jag tycker i och för sig att det var fel att man gjorde på det sättet. Men det är märkligt att det är så omöjligt att villkora ett bistånd i detta fall när det pågår ett så oerhört förtryck i Eritrea. Det finns också affärsintressen från Europa där.

Statsrådet GUNILLA CARLSSON (m):
Herr talman! Vi har ägnat snart fyra år åt att försöka få in mer av respekt för mänskliga rättigheter och demokratisering i Sveriges och EU:s bistånd. Det tar tid. Det handlar också om att vi ska kunna se vilka standarder vi sätter upp för det här.
Mycket av det bistånd som vi ger till olika krishärdar i världen beror på att det finns förtryck och vanstyre. Sverige ger inte så mycket bistånd till så många demokratier. Det är därför det är viktigt att vi sätter friheten och de mänskliga rättigheterna främst i vårt engagemang och driver de frågorna. Men jag vill poängtera det jag sade igen: Det här kan vi inte lösa omedelbart.
Det är inte heller så att Eritreas lidande befolkning kan gå miste om en massa humanitärt stöd nu. Vad gäller EU-biståndet har vi försökt påverka så att EU ska föra en tuffare dialog och att vi ska använda den kontaktyta som biståndet utgör för att bland annat påtala alla de extrema övergrepp mot mänskliga rättigheter som sker i Eritrea, inklusive att föra en dialog om Dawit Isaak.