Undomspolitisk debatt

Jag avslutade den ungdomspolitiska riksdagsdebatten 10 februari 2010:

HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Jag skulle främst vilja tala om en grundläggande rättighet – som jag skulle vilja kalla det – och som jag tror att de allra flesta ungdomar drömmer om, och det är att få en egen bostad. Det är så självklart när man börjar komma upp i tonåren att det är detta som man drömmer om. Man vill ha bostad, man kanske vill utbilda sig, man vill ha arbete och man vill ofta bilda familj.
Tyvärr är det i dag väldigt svårt för ungdomar att få en bostad, speciellt i storstäderna. Men detta problem har faktiskt spridit sig över hela landet, och även i relativt små kommuner förekommer detta problem, speciellt om det inte finns billiga hyresrätter.
Att ha en bostad är grundläggande. Det handlar om att kunna bli en självständig individ och kunna styra över sitt liv. Det kan också hänga samman med arbete, det vill säga att om man inte har någon bostad är det också svårt att få arbete. Det kan också hänga samman med utbildning. Många ungdomar åker till en annan ort för att utbilda sig, till exempel till storstäder. Om det inte finns bostäder där kan man till och med tvingas tacka nej till sin utbildningsplats. Det gäller också arbete. Det nya som regeringen har lanserat är att man från dag ett av arbetslöshet ska söka jobb i hela landet. Man tvingas rättare sagt söka jobb i hela landet. Har man då inte en bostad blir det moment 22.
Därför är bostaden så otroligt viktig och grundläggande. Det handlar om att bli vuxen och leva ett självständigt liv. Jag tycker att tak över huvudet borde anses som en mänsklig rättighet. Det är en social rättighet. Vi kan inte bara se att marknaden löser detta, för vi kan se hur det blir när marknaden får ökat spelutrymme. Vi kan se hur det har varit under de senaste åren.
När regeringen tillträdde ändrades bostadspolitiken över en natt. Trots att den ekonomiska krisen inte slog till förrän senare kunde man redan när regeringen tillträdde se ett minskat byggande. Det byggdes en del Odellplattor som de kallades. En förutsättning för att få stöd till byggande var att man lade en platta, alltså grunden till byggnaden, och det var en del som gjorde det. Men när dessa plattor hade byggts ströps stödet direkt, och vi kan se konsekvenserna.
Vi socialdemokrater ser nu över vår tidigare politik. Den var inte perfekt, men det byggdes långt mycket mer på vår tid än nu. Det stöd som vi hade till byggande av billiga hyresrätter fungerade faktiskt. Det gav fler billiga hyresrätter. I dag kan man se att det har blivit en djupdykning. Det är kortsiktigt ett stort problem för alla de ungdomar som nu inte kan flytta hemifrån. Men långsiktigt är problemet ännu större. Vi har massor av ungdomar som är på väg att bli vuxna och flytta hemifrån. Detta trycker på mer och mer.
Vårt recept är: Bygg fler lägenheter! Då blir det lägre hyror när det inte är lika många sökande till varje lägenhet. Då blir det också en ökad flexibilitet just med hyresrätter. Som ung har man ofta inte råd att köpa en lägenhet. Har man inte ett fast jobb är man ofta inte välkommen. Därför tycker jag att vi måste satsa på detta. Vi måste politiskt våga säga att det är detta som vi vill ha och också tillföra resurser och stimulera byggandet.
Detta hänger också samman med skulder. Det är många ungdomar som har dragit på sig sms-lån. Det hänger också ihop med att regeringens politik har ökat klyftorna. Det har slagit hårt mot ungdomar. Har man skulder är det ännu svårare att ta sig in på bostadsmarknaden.
Därför vill jag säga: Bygg fler bostäder, hyresrätter, och se till att föra en mer rättvis politik så minskar klyftorna! Det kommer att gynna ungdomar.
(Applåder)


Överläggningen var härmed avslutad.