Jag har fått bloggarm!

Efter extremt mycket bloggande i somras så har jag fått "bloggarm". Det känns ungefär som tennisarmbåge och innebär att det gör ont i armbågen när man utför vissa rörelser med armen. Även de enklaste sysslor - som att lyfta en kastrull eller skruva av locket på tandkrämstuben - känns i armen. Efter långa skrivpass vid datorn känner jag också av värken i armbågen.

Men inget ont som inte också har något gott med sig. Tack vare det här har jag nu kommit igång på allvar med träningen. Dels för att förebygga liknande besvär i framtiden, dels för att det faktiskt lindrar besvären.

Hade jag tränat regelbundet tidigare hade jag troligtvis sluppit att få "bloggarm" från början.

Redan innan problemen uppstod cyklade jag och promenerade mycket, men besöken på gymmet var ytterst sporadiska. Med ett hektiskt arbetschema är det lätt hänt att man hoppar över träningspassen och istället tillbringar kvällarna och helgerna med att gå på möten, "jobba undan" och gå igenom pappershögar.

Men jag har lärt mig min läxa och kommer i fortsättningen att prioritera träningen. Även när det är hektiskt och jag har extremt mycket att göra.

Förutom att armen känns bättre så har mycket annat också blivit lättare sedan jag började träna regelbundet. Aptiten har blivit bättre (vilket är bra för mig som har svårt att gå upp i vikt), stressen har minskat, det är lättare att somna på kvällen och energin har ökat.

Men trots bättre sömn och mer energi kan jag inte säga att jag hinner mer än förut. Det tar lite tid att träna och man måste bestämma sig för att det är värt den tiden. Det är enda sättet att komma igång.