I rubriken har jag lånat ett uttryck myntat av Jonas Morian.
För vad ska man annars säga om att kungen nu ska få ännu mer pengar...
... Och att kungen nästan enbart delar ut medaljer till män?
Regeringen höjer anslagen till kungahuset och slotten med 10,6 miljoner kronor nästa år. Även åren därefter väntar höjningar i miljonklassen. Redan tidigare var det årliga bidraget saftigt. Vad som gör höjningen än mer anmärkningsvärd är att redovisningskraven fortfarande är under all kritik. Först när pengarna redovisas fullt ut kan vi se vad de används till. Kanske skulle vi då komma fram till att anslagen till kungen och slotten snarare borde sänkas. Skattebetalarna har rätt att veta vad deras pengar går till. Det gäller för övriga offentliga myndigheter, som dessutom kan ställas till svars om skattepengar används felaktigt. Självklart är säkerheten vid slotten viktig (vilket anges som ett av skälen till höjningen), men rimligtvis borde en del av det nuvarande anslaget kunnat gå till det. Så gör
andra myndigheter. Den största kostnaden för säkerheten, Säpovakterna som bevakar kungafamiljen dygnet runt, är dessutom ingenting som belastar kungahuset ekonomiskt utan det tas helt utanför ramen.
När det gäller kungens förkärlek för manliga medaljörer kommenterar jag saken på svd.se
söndag 23 september 2007
torsdag 13 september 2007
Rädda liv eller sänka skatten?
Det här borde inte få lov att hända i Sverige!
Skattesänkningar kan inte vara så viktiga att människor nekas vård och riskerar att dö!
Jag struntar i hur dyrt det är med behandling mot Hunters sjukdom, MS, cancer, hjärt-sjukdomar o.s.v.
Blir man sjuk ska man garanteras bästa möjliga vård. Något annat vore skamligt! Jag betalar gärna högre skatt om det är det som krävs!
Uttalandet från sjukhusdirektören som fattat beslutet säger allt:
"Hur mycket landstingsskatt vill vi betala? Hur mycket sjukvården får kosta är en fråga för hela samhället. Men vi har inte råd med den här behandlingen i nuläget."
Vi borde alla ställa oss dessa frågor och fundera på vad som är viktigast.
Landstingspolitikerna och regeringen borde snarast ta sitt ansvar! Om de inte mäktar med att höja skatten eller omprioritera budgeten så måste staten snarast gå in och tillskjuta resurser innan någon hinner dö av utebliven behandling!!!
Skattesänkningar kan inte vara så viktiga att människor nekas vård och riskerar att dö!
Jag struntar i hur dyrt det är med behandling mot Hunters sjukdom, MS, cancer, hjärt-sjukdomar o.s.v.
Blir man sjuk ska man garanteras bästa möjliga vård. Något annat vore skamligt! Jag betalar gärna högre skatt om det är det som krävs!
Uttalandet från sjukhusdirektören som fattat beslutet säger allt:
"Hur mycket landstingsskatt vill vi betala? Hur mycket sjukvården får kosta är en fråga för hela samhället. Men vi har inte råd med den här behandlingen i nuläget."
Vi borde alla ställa oss dessa frågor och fundera på vad som är viktigast.
Landstingspolitikerna och regeringen borde snarast ta sitt ansvar! Om de inte mäktar med att höja skatten eller omprioritera budgeten så måste staten snarast gå in och tillskjuta resurser innan någon hinner dö av utebliven behandling!!!
söndag 9 september 2007
Etiskt bör vara billigare!
Märkligt att göra det dyrare med ekologisk odling, missgynna småföretag i branschen och försvåra konkurrensen med utlandsproduktionen.
Istället bör vi uppmuntra produktion och försäljning ekologiska och rättvisemärkta varor.
Det som är hälsosamt, skonsamt mot miljön och djuren och bra för människor i tredje världen bör så långt möjligt vara billigare än andra produkter, inte dyrare!
Ekologiskt och rättvisemärkt är inte samma sak. Men de bör var för sig gynnas.
Etiska varor ska inte vara förbehållna höginkomsttagare.
Detta är självklart lättare sagt än gjort. Men att införa ytterligare avgifter för producenterna av dessa varor är ytterst kontraproduktivt. Ska vi göra något så ska vi istället göra tvärtom!
Istället bör vi uppmuntra produktion och försäljning ekologiska och rättvisemärkta varor.
Det som är hälsosamt, skonsamt mot miljön och djuren och bra för människor i tredje världen bör så långt möjligt vara billigare än andra produkter, inte dyrare!
Ekologiskt och rättvisemärkt är inte samma sak. Men de bör var för sig gynnas.
Etiska varor ska inte vara förbehållna höginkomsttagare.
Detta är självklart lättare sagt än gjort. Men att införa ytterligare avgifter för producenterna av dessa varor är ytterst kontraproduktivt. Ska vi göra något så ska vi istället göra tvärtom!
torsdag 6 september 2007
Torterad hjältinna!
Idag hade vi besök i riksdagen av Soultana Khayya, frihetskämpe från det ockuperade Västsahara som blivit svårt misshandlad och torterad av marockansk polis.
In i rummet kommer en vacker ung flicka med bandage över ena ögat.
Hon berättade om den ödesdigra dagen då hon miste sitt öga. Hon deltog i en fredlig studentdemonstration för Västsaharas frihet när polisen gick till attack. De valde ett par offer som de gick särskilt hårt åt. Hon var en av dem.
Polisen slog henne med batongen över ögat med så våldsam kraft att ögat ramlade ur sin håla. Med sitt öga i handen frågade hon polisen om det inte räckte, var de tvungna att slå henne ännu mer? En av poliserna var benägen att hålla med, men då sa en annan polis att de nu måste slå henne på andra ögat också. De slog henne därefter över andra ögat och över hela kroppen.
Hon fördes så småningom bort i ambulans, men det visade sig att "ambulansen" i själva verket var en tortyrkammare. Under hela vägen till sjukhuset misshandlades hon och de andra skadade västsaharierna svårt av marockansk polis. De fick förutom det fysiska våldet utstå grova verbala kränkningar.
På sjukhuset ville ingen läkare behandla hennes öga eftersom hon var västsaharier och förts dit av polis. Polisen hotade också med att föra henne till fängelset, trots att hon var halvdöd av sina skador.
Tortyren fortsatte även på sjukhuset och polisen försökt tvinga henne att skriva på en bekännelse att hon var "västsaharisk spion."
Vid ett tillfälle misshandlades hon så svårt att hon kräktes blod. Ett par katter kom springande för att slicka upp blodet. Då tvingades hon att tillsammans med katterna slicka upp sitt blod eftersom "hon själv inte var bättre än ett djur."
Hon tvingades därefter tillbringa en tid i isoleringscell i fängelse innan det blev rättegång. Hennes vänner dömdes till fängelsestraff för att de demonstrerat. Soultana frigavs villkorligt för sin ögonskada. Ingen läkare i Marocko ville hjälpa henne, av rädsla för den marockanska polisen.
Soultana ska nu få hjälp av en svensk läkare som frivilligt ställer upp. Läget är akut och området kring ögat har infekterats, p.g.a. den usla vård hon fått i Marocko.
Hennes historia var så otroligt stark. Särskilt som hennes kämparglöd på intet sätt minskat av allt hon utsatts för. Hon sa på sjukhuset i Marocko att de fick ta hennes andra öga också, det finns gott om ögon av glas. Men att hon aldrig kommer att ge upp kampen vad de än gör med henne!
De fega kräk som misshandlade Soultana halvt till döds har inte ens en bråkdel av det mod hon själv visar prov på!
Denna unga flicka är tyvärr bara toppen av isberget. Marockansk polis och militär är skoningslös mot västsaharier i Marocko och det ockuperade Västsahara. Otaliga västsaharier fängslas, våldtas, torteras och dödas. Det har dessutom gått så långt att marockansk polis följer de västsahariska barnen till och från skolan för att förhindra att de gör några "otillåtna aktiviteter". Till detta räknas fredliga demonstrationer och flygbladsutdelning. Den västsahariska flaggan är också förbjuden.
Man kan fråga sig när världen ska vakna inför det ofattbara förtryck som ett helt folk utsätts för i Västsahara. För att inte tala om de umbäranden som de hundratusentals västsahariska flyktingarna går igenom i flyktinglägren i Algeriet.
FN har fördömt ockupationen och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Ändå fortsätter Marocko som förut utan att något händer. Läget har till och med förvärrats på senare tid!
Västsaharierna har fört en fredlig kamp under många år utan att de fått något för det. Det är nu dags att FN och världens länder agerar, inte minst Sverige! Det har redan dröjt för länge!
In i rummet kommer en vacker ung flicka med bandage över ena ögat.
Hon berättade om den ödesdigra dagen då hon miste sitt öga. Hon deltog i en fredlig studentdemonstration för Västsaharas frihet när polisen gick till attack. De valde ett par offer som de gick särskilt hårt åt. Hon var en av dem.
Polisen slog henne med batongen över ögat med så våldsam kraft att ögat ramlade ur sin håla. Med sitt öga i handen frågade hon polisen om det inte räckte, var de tvungna att slå henne ännu mer? En av poliserna var benägen att hålla med, men då sa en annan polis att de nu måste slå henne på andra ögat också. De slog henne därefter över andra ögat och över hela kroppen.
Hon fördes så småningom bort i ambulans, men det visade sig att "ambulansen" i själva verket var en tortyrkammare. Under hela vägen till sjukhuset misshandlades hon och de andra skadade västsaharierna svårt av marockansk polis. De fick förutom det fysiska våldet utstå grova verbala kränkningar.
På sjukhuset ville ingen läkare behandla hennes öga eftersom hon var västsaharier och förts dit av polis. Polisen hotade också med att föra henne till fängelset, trots att hon var halvdöd av sina skador.
Tortyren fortsatte även på sjukhuset och polisen försökt tvinga henne att skriva på en bekännelse att hon var "västsaharisk spion."
Vid ett tillfälle misshandlades hon så svårt att hon kräktes blod. Ett par katter kom springande för att slicka upp blodet. Då tvingades hon att tillsammans med katterna slicka upp sitt blod eftersom "hon själv inte var bättre än ett djur."
Hon tvingades därefter tillbringa en tid i isoleringscell i fängelse innan det blev rättegång. Hennes vänner dömdes till fängelsestraff för att de demonstrerat. Soultana frigavs villkorligt för sin ögonskada. Ingen läkare i Marocko ville hjälpa henne, av rädsla för den marockanska polisen.
Soultana ska nu få hjälp av en svensk läkare som frivilligt ställer upp. Läget är akut och området kring ögat har infekterats, p.g.a. den usla vård hon fått i Marocko.
Hennes historia var så otroligt stark. Särskilt som hennes kämparglöd på intet sätt minskat av allt hon utsatts för. Hon sa på sjukhuset i Marocko att de fick ta hennes andra öga också, det finns gott om ögon av glas. Men att hon aldrig kommer att ge upp kampen vad de än gör med henne!
De fega kräk som misshandlade Soultana halvt till döds har inte ens en bråkdel av det mod hon själv visar prov på!
Denna unga flicka är tyvärr bara toppen av isberget. Marockansk polis och militär är skoningslös mot västsaharier i Marocko och det ockuperade Västsahara. Otaliga västsaharier fängslas, våldtas, torteras och dödas. Det har dessutom gått så långt att marockansk polis följer de västsahariska barnen till och från skolan för att förhindra att de gör några "otillåtna aktiviteter". Till detta räknas fredliga demonstrationer och flygbladsutdelning. Den västsahariska flaggan är också förbjuden.
Man kan fråga sig när världen ska vakna inför det ofattbara förtryck som ett helt folk utsätts för i Västsahara. För att inte tala om de umbäranden som de hundratusentals västsahariska flyktingarna går igenom i flyktinglägren i Algeriet.
FN har fördömt ockupationen och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Ändå fortsätter Marocko som förut utan att något händer. Läget har till och med förvärrats på senare tid!
Västsaharierna har fört en fredlig kamp under många år utan att de fått något för det. Det är nu dags att FN och världens länder agerar, inte minst Sverige! Det har redan dröjt för länge!
måndag 3 september 2007
Roger är ett föredöme!
Hur kan jag tycka att en sexmissbrukare som utnyttjat kvinnor på löpande band är ett föredöme?
Jo, jag tycker det är starkt av honom att berätta om sitt missbruk och baksidan av alla erövringar.
Han har självfallet varit mycket destruktiv både mot sig själv och kvinnorna han träffat. Det kan han inte göra ogjort. På ett sätt är det ju dessutom värre att missbruka människor än att missbruka droger. I båda fallen drabbas familjen men vid sexmissbruk drabbas även alla människor som behandlats som förbrukningsvaror på vägen.
Roger hade kunnat välja att fortsätta med sitt missbruk eller i alla fall inte berätta för någon om hur han egentligen levt. Han kunde ha koncentrerat sin bok kring hjälteinsatser på sjön och utelämnat detaljer om sitt kärleksliv. Eller valt att framställa sig som en "Casanova", som om det vore något positivt.
Istället har han valt att vara ärlig och erkänna att de livsfarliga strapatserna till sjöss egentligen var en flykt undan tomheten, liksom sexmissbruket på land.
Hade han framställt sig som sjöbuse, äventyrare och kvinnokarl hade det säkert imponerat på en del. Jag tycker det är mycket mer imponenerande att han träder fram som den han egentligen är, med alla fel och brister. Det är också strongt att han nu försöker ta itu med sitt missbruk, vilket måste vara extremt svårt efter ett helt liv av beroende. Säkert kan han bli en bra förebild för andra sexmissbrukare som vill ta sig ur beroendet.
Det som är skrämmande är att hans livsstil i sig till och med gett honom status i samhället. Han lever ju upp till könsrollsidealet för hur "en riktig karl" ska vara. Läkare, äventyrare och kvinnotjusare. Hade en kvinna haft samma livsstil hade däremot ett och annat ögonbryn höjts. Folk hade nog undrat om det egentligen "stod rätt till" med henne. Det här visar bara hur förlegade och sjuka könsrollerna är.
Även en del kvinnor lider av sexmissbruk, men det är ännu mer tabubelagt än männens missbruk. Eftersom en sexuellt promiskuös livsstil inte anses så uppseendeväckande för en man kan han leva någorlunda accepterad i samhället, även om han innerst inne mår dåligt. Kvinnorna lider inte bara av sina inre demoner utan även av omvärldens dom över deras livsstil. Hittills har en del kvinnliga sexmissbrukare trätt fram anonymt i media. Men vad jag vet har ingen valt att visa sig med namn och bild än.
Jo, jag tycker det är starkt av honom att berätta om sitt missbruk och baksidan av alla erövringar.
Han har självfallet varit mycket destruktiv både mot sig själv och kvinnorna han träffat. Det kan han inte göra ogjort. På ett sätt är det ju dessutom värre att missbruka människor än att missbruka droger. I båda fallen drabbas familjen men vid sexmissbruk drabbas även alla människor som behandlats som förbrukningsvaror på vägen.
Roger hade kunnat välja att fortsätta med sitt missbruk eller i alla fall inte berätta för någon om hur han egentligen levt. Han kunde ha koncentrerat sin bok kring hjälteinsatser på sjön och utelämnat detaljer om sitt kärleksliv. Eller valt att framställa sig som en "Casanova", som om det vore något positivt.
Istället har han valt att vara ärlig och erkänna att de livsfarliga strapatserna till sjöss egentligen var en flykt undan tomheten, liksom sexmissbruket på land.
Hade han framställt sig som sjöbuse, äventyrare och kvinnokarl hade det säkert imponerat på en del. Jag tycker det är mycket mer imponenerande att han träder fram som den han egentligen är, med alla fel och brister. Det är också strongt att han nu försöker ta itu med sitt missbruk, vilket måste vara extremt svårt efter ett helt liv av beroende. Säkert kan han bli en bra förebild för andra sexmissbrukare som vill ta sig ur beroendet.
Det som är skrämmande är att hans livsstil i sig till och med gett honom status i samhället. Han lever ju upp till könsrollsidealet för hur "en riktig karl" ska vara. Läkare, äventyrare och kvinnotjusare. Hade en kvinna haft samma livsstil hade däremot ett och annat ögonbryn höjts. Folk hade nog undrat om det egentligen "stod rätt till" med henne. Det här visar bara hur förlegade och sjuka könsrollerna är.
Även en del kvinnor lider av sexmissbruk, men det är ännu mer tabubelagt än männens missbruk. Eftersom en sexuellt promiskuös livsstil inte anses så uppseendeväckande för en man kan han leva någorlunda accepterad i samhället, även om han innerst inne mår dåligt. Kvinnorna lider inte bara av sina inre demoner utan även av omvärldens dom över deras livsstil. Hittills har en del kvinnliga sexmissbrukare trätt fram anonymt i media. Men vad jag vet har ingen valt att visa sig med namn och bild än.
söndag 2 september 2007
Nutida folkmord då?
Nu har Forum för levande historia fått ett särskilt uppdrag att ta sig an brott utförda i kommunismens namn.
Alla massmord och skändligheter genom historien måste fördömas, oavsett i vems namn de utförts. Det gäller nazisternas förintelse, totalitära kommunistregimers härjningar, utrotning av indianer i USA, de kristnas korståg och inkvisitioner, häxbränning, slavhandel o.s.v. Oavsett vem avsändaren för brotten är - en ideologi, en religion, en nation - så måst förövarna fördömas lika hårt.
Men det finns ett stort problem. Det är att världens dom vanligtvis först faller när det är för sent. Medan tid finns att agera mot vidrigheter råder en märklig tystnad och handlingsförlamning. Alltför många vill inte välja sida eller så vill de inte blanda sig i. En annan förklaring är "vi visste inget". Trots att nyheterna om det som pågår varje dag kablas ut över världen i nyhetssändningarna.
Det är mycket lättare och mer bekvämt att se tillbaka på det förgångna, fördöma det som skett och säga "aldrig mer" än att agera mot dagens skändligheter.
En stor träta i Darfur-konflikten har t.ex. länge varit om det som sker kan räknas som folkmord. Är det inte folkmord faller nämligen ansvaret inte lika tungt på världen att agera. Samtidigt som människor slaktas varje dag diskuterar man om det är "illa nog", istället för att göra vad man kan för att få stopp på blodbadet!
När den etniska rensningen pågick som värst i Rwanda var också världen märkligt tyst, passiv och handlingförlamad. Likadant var det i före detta Jugoslavien.
Ockupationen av Palestina och Västsahara har förvisso inte inneburit folkmord av samma dimensioner som i t.ex. Rwanda. Men väl långtgående förtyck av stora folkgrupper med ingredienser av ockupation, statsterrosim, mord, apartheid-politik och utsugning. Här har världen under många år accepterat brott mot folkrätten, brott mot FNs konventioner och den starkes rätt.
Forum för levande historia borde inte bara göra tillbakablickar i historien utan även uppmärksamma dagens skändligheter. Skolbarnen borde på samma sätta inte bara få lära sig om de bestialiska brott mot mänskligheten som begåtts genom historien. De borde också få lära sig mer om det som händer runtom kring oss idag och uppmuntras att engagera sig mot folkmord och andra brott mot mänskligheten som begås i vår egen tid!
Alla massmord och skändligheter genom historien måste fördömas, oavsett i vems namn de utförts. Det gäller nazisternas förintelse, totalitära kommunistregimers härjningar, utrotning av indianer i USA, de kristnas korståg och inkvisitioner, häxbränning, slavhandel o.s.v. Oavsett vem avsändaren för brotten är - en ideologi, en religion, en nation - så måst förövarna fördömas lika hårt.
Men det finns ett stort problem. Det är att världens dom vanligtvis först faller när det är för sent. Medan tid finns att agera mot vidrigheter råder en märklig tystnad och handlingsförlamning. Alltför många vill inte välja sida eller så vill de inte blanda sig i. En annan förklaring är "vi visste inget". Trots att nyheterna om det som pågår varje dag kablas ut över världen i nyhetssändningarna.
Det är mycket lättare och mer bekvämt att se tillbaka på det förgångna, fördöma det som skett och säga "aldrig mer" än att agera mot dagens skändligheter.
En stor träta i Darfur-konflikten har t.ex. länge varit om det som sker kan räknas som folkmord. Är det inte folkmord faller nämligen ansvaret inte lika tungt på världen att agera. Samtidigt som människor slaktas varje dag diskuterar man om det är "illa nog", istället för att göra vad man kan för att få stopp på blodbadet!
När den etniska rensningen pågick som värst i Rwanda var också världen märkligt tyst, passiv och handlingförlamad. Likadant var det i före detta Jugoslavien.
Ockupationen av Palestina och Västsahara har förvisso inte inneburit folkmord av samma dimensioner som i t.ex. Rwanda. Men väl långtgående förtyck av stora folkgrupper med ingredienser av ockupation, statsterrosim, mord, apartheid-politik och utsugning. Här har världen under många år accepterat brott mot folkrätten, brott mot FNs konventioner och den starkes rätt.
Forum för levande historia borde inte bara göra tillbakablickar i historien utan även uppmärksamma dagens skändligheter. Skolbarnen borde på samma sätta inte bara få lära sig om de bestialiska brott mot mänskligheten som begåtts genom historien. De borde också få lära sig mer om det som händer runtom kring oss idag och uppmuntras att engagera sig mot folkmord och andra brott mot mänskligheten som begås i vår egen tid!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
