Rädsla leder till bristande rättssäkerhet

Än en gång har ett vansinnesdåd inträffat, ett dåd som kanske kunnat undvikas om psykvården fungerat. Denna gången var det en polis som fick sätta livet till.

Det är intressant att läsa artikeln av de experter som bedömt den psyksjuke förövaren. De gjorde bedömningen att han var mycket sjuk och farlig redan för ett par år sedan. För det fick de betala ett högt pris - de blev nämligen uppsatta på mannens dödslista och hotade och förföljda av honom. Ett flertal andra personer har hotats av mannen under denna tid. Ingen har vågat polisanmäla honom, av rädsla för sina liv.

Slutsatsen i artikeln är att ingen vågar anmäla de farligaste personerna och att de därför kan fortsätta att hota och trakassera utan ingripande. De menar också att psykvården inte fungerar vilket leder till att psyksjuka som verkligen behöver hjälp inte får denna. Deras föreslagna lösning är specialkliniker för bedömning av de mest störda individerna, så att allmänpsykiatrin inte behöver ta sig an dessa fall.
De vänder sig också mot att svårt sjuka människor kastas i fängelse, utan vård.

Jag tycker det är sympatiskt att de både värnar om brottsoffren och om psyksjukas behov av vård. Det blir ofta så förenklat i debatten. Antingen går resonemanget ut på att inget straff är hårt nog av hänsyn till brottsoffren, eller så vänder man på steken och fokuserar bara på gärningsmannnen och glömmer brottsoffren.

Det ligger i brottsoffrens intresse att gärningsmannen inte kommer ut ur fängelset etter värre än förut. Annars tar ju aldrig helvetet slut för de drabbade!

Det är också avgörande att personer som blir hotade vågar anmäla. Annars riskerar våldsspiralen att trappas upp, med dödlig utgång.

Samma problem finns inom rättsväsendet där övergrepp i rättssak blivit ett allt vanligare brott och gärningsmän frias för att vittnen inte vågar träda fram av rädsla för repressalier.

Detta är helt oacceptabelt i en rättsstat!

Här tycker jag fokus ska ligga mer på att samhället måste erbjuda skydd för dem som hotas. Man kan inte lägga ansvaret på de vittnen som skräms till tystnad.

Bara ett fåtal är beredda att riskera sitt och sin familjs liv för att vittna till förmån för en främling som utsatts för brott. Självklart är sådant civilkurage beundransvärt, men folk ska inte behöva riskera livet för att upprätthålla rättsstaten!

Det är rättsväsendets ansvar att se till att rättssäkerheten upprätthålls - inte brottsoffrens och vittnenas!